Var har det brustit? Vad kan göras för att återställa förtroendet för aktiemarknad, investmentbanker, företagsledningar, revisorer och övriga inblandade?

På vår vandring i redovisningsskandalernas spår ställde vi de här frågorna till Claes Norgren, avgående chef för Finansinspektionen.

Finanspektionen har på senare tid lagt en märkbart ökad vikt vid att resonera kring ekonomisk och finansiell information. Det började ur IT-bubblans perspektiv med bland annat rapporten ”Aktiemarknad för alla” som slog ner på dåliga försäljningsmetoder, så kallad rådgivning och olika regelöverträdelser – inte minst med tanke på de små aktiespararna.

Inspektionens intresse har inte minskat med redovisningsskandaler och ännu större ras på aktiemarknaden.

Vi måste ta detta till oss

Finanspektionens chef Claes Norgren hör inte till dem som avfärdar redovisningsskandalerna med ”det har inte hänt här”.

Men han vill vara noggrann med att fundera över vad som har hänt i Sverige och vad som hänt i USA. Större delen av diskussionen kring redovisningsskandalerna genereras trots allt från händelser i USA.

– De amerikanska händelserna är allvarliga. En rimlig attityd är att ta dem till sig och se om det är något vi behöver lära oss.

Olika regler

Med viss övertygelse menar han dock att redovisningsreglerna är bättre i Europa är än i USA. Det är många som i diskussionen pekat på skillnaderna.

– De amerikanska reglerna är detalj-reglerande. De är det på ett sådant sätt att man tydligen både kunde leva upp till regelverket och samtidigt skapa en missvisande bild, säger Claes Norgren. Slutsats: det är viktigt att ha ett principbaserat system med substance over form. Grundregelverket för Europa, IAS, är uppbyggt på det sättet. Men vi får inte slå oss till ro och säga ”det kan inte hända här”. Det tror jag vore dumt.

Olika intensitet i övervakningen

En annan skillnad mot USA som Claes Norgren pekar på är intensiteten i tillsynen över redovisningen. Summan av SEC och andra delar av den amerikanska kontrollstrukturen innebär att intensiteten i övervakningen är relativt hög.

Vän av ordning undrar genast: hade de någon nytta av det?

Nej, det hade de ju inte.

– Detta belyser hur svårt det är, säger Claes Norgren. Ty en del av problemen i USA var av mer eller mindre kriminell natur. Med kriminaliteten följer att det blir svårare att hantera redovisningsregler. Det ligger i bovens natur att inte följa reglerna.

Starkare tillsyn och kontroll

För Europas del blir lärdomen ändå enligt Claes Norgren att strukturen för tillsyn, övervakning och kontroll behöver stärkas. I den bilden hör revisorerna till de viktigaste aktörerna. Finansinspektionen har konkretiserat den åsikten med sin idé: inför obligatorisk översiktlig revisorsgranskning av kvartalsrapporter. Inspektionen föreslog i somras i en hemställan till justitiedepartementet att det blir lag på en sådan granskning. Det skulle höja kvaliteten på rapporterna och minska risken för fel.

Behövs det över huvud taget mer revision?

– Det är säkert opportunt att säga något sådant till en tidning för revisionsbyråbranschen, säger Claes Norgren. Men jag tror faktiskt det. Det behövs bättre genomlysning. Det är oerhört viktigt att bolagens externa information är tillräckligt omfattande.

Företagsledningarnas ansvar

Men för att lyckas räcker det inte att lita till någon enskild grupp aktörer. Det vore att tänka sig att dessa personer skulle besitta gudomliga egenskaper. Det behövs ett kontrollsystem med ett antal länkar som hänger ihop, menar Claes Norgren.

– Företagsledningarna och styrelserna – särskilt styrelserna – bär ett stort ansvar. De måste vara noggranna. Revisorerna och tillsynen måste stärkas. Regelverket måste göras ändamålsenligt. Det är bara i kombinationen av detta som man kan lyckas, menar Claes Norgren.

I USA tvingas bolagsledningarna gå ed på att redovisningen är korrekt? Är det något för Sverige?

– Ibland får man intrycket att man i USA vidtar väldigt drakoniska åtgärder för att statuera exempel. Jag är inte så säker på att vi ska ha den formen av åtgärd. Styrelsen sätter ju sitt namn – sitt goda namn – på bokslutet. I någon form måste styrelsen garantera detta. Men jag tycker att en del av de amerikanska lösningarna är lite väl amerikanska.

Bankernas roll

Hur ser du på bankernas roll – banker som både lånar ut pengar, garanterar emissioner, värderar företagen, hjälper till med introduktioner och emissioner, har egna analytiker samt rådgivare som rekommenderar köp av värdepapperen ifråga? Kan vi leva med de intressekonflikterna?

– Vi har en tradition med universalbanker här i Europa. De är koncerner med väldigt många aktiviteter. Det finns ekonomiska fördelar i detta, inte minst för kunderna. Men det finns vissa områden där det kan uppstå intressekonflikter. Typexempel är corporate finance-verksamheten, analytikerna och rådgivningen.

De är inte rådgivare

Finansinspektionen har arbetat mycket med frågan om analytikerarbete kopplat till rådgivning. Särskilt har man vänt sig mot begreppet rådgivare.

– De är inte rådgivare, säger Claes Norgren. De är beroende säljare.

Det är lätt att ta reda på att det är så. Gå in på X-bankens kontor vid stora torget i en medelstor svensk stad och prata om att köpa Y-bankens hypoteksobligation.

– Då betraktas man som inte riktigt klok i huvudet. Vad de egentligen säger är att de inte är rådgivare.

Finansinspektionen välkomnade den statliga utredning som fick uppdraget att syna den finansiella rådgivningen. Utredningen kom i somras med sitt förslag till lag om finansiell rådgivning.

Tydligare regler

– Finansinspektionen för också en diskussion med börsen och fondhandlarna för att på olika sätt stärka integriteten och hanteringen av intressekonflikter när det gäller analytiker och corp-verksamhet, säger Claes Norgren.

I Finansinspektionens föreskrifter finns en portalparagraf om intressekonflikter.

– Men vi tror att man måste skriva in tydligare vad som är tillåtet och förbjudet, säger Claes Norgren. Det finns amerikanska exempel från SEC – återigen med drakoniska amerikanska drag. Men det går att ställa ökade krav på oberoende: vem får vara chef för en analytiker? Hur får man samtala sinsemellan? Finns det tysta perioder i vissa lägen?

Skulle behöva anställa 300 till

Finansinspektionen som kontrollorgan har inte resurser att gå in på varje enskild detalj på det här området.

– Då skulle vi behöva 300 anställda till. Vi följer upp och agerar på saker som är av principiell vikt. Vi gör platsbesök med olika inriktningar i företagen. Men vi utreder inte enskilda konsumenters problem.

Claes Norgrens huvudintryck är att de olika funktionerna hos banker och mäklare är organiserade i separata delar och att detta fungerar. Sedan förekommer det en del övertramp.

– Skalekonomin i systemet går inte att bortse ifrån. Visst finns det nischade aktörer som bara gör enskilda saker i det här systemet. Men i dag konsumerar medborgarna en mycket stor mängd finansiella tjänster. Ser man på hela paketet så har det en kostnad. Den måste vägas om man hypotetiskt skulle tänka sig att separera de olika beståndsdelarna.

Nya strukturer för tillsynen

Just nu pågår en stor debatt i Europa om hur tillsynen över redovisningen ska gå till. Det har att göra med hur EU-direktiven kring implementeringen av IAS ska se ut.

– Detta måste vi i Sverige också ta ställning till. De finansiella myndigheterna med ansvar för övervakning av börserna i Europa torde komma att spela en stor roll, säger Claes Norgren. Ska de göra jobbet i egen regi? Eller ska dessa myndigheter låta någon annan utföra arbetet medan de själva spelar en mer policymässig roll. Det är ännu inte avgjort. Men Europa håller i varje fall på att bygga upp strukturer för att stärka tillsynen över redovisningen.

Självregleringens roll

Vad händer med självregleringen på redovisningsområdet? På det svarar Claes Norgren att man måste ha väldigt klart för sig vad man menar med självreglering.

För att kalla det självreglering är det inte nog att aktörer i en bransch eller verksamhet själva sätter upp regler. Det måste finnas ett uppföljningssystem så att man inte bara skriver paragrafer rakt ut i rymden. Sedan måste det också finnas någon mekanism som vetter mot det offentliga – så att reglerna inte leder till handelshinder eller kartellverksamhet. Med rätt arbetsfördelning kan självreglering fungera bra. Den blir ett uttryck för vad ett stort antal engagerade företagare och medborgare tycker.

Men det finns restriktioner för självreglering, formerna är viktiga. Och just nu kan de traditionella svenska självregleringsstrukturerna ifrågasättas på värdepappersområdet där olika nya EU-direktiv är på väg.

För många inblandade

EU har kartlagt reglerna i olika medlemsländer i syfte att skapa en så effektiv gemensam kapitalmarknad som möjligt. Den kartläggningen av femton länder visade att varje land hade i genomsnitt tre myndigheter som satte upp regler på området.

I ett utifrånperspektiv ser det sålunda besvärligt och dyrt ut att exempelvis göra ett prospekt som sträcker sig över nationsgränser. Det blir inte effektivt och bra. EU vill gå från ”minimiharmonisering” till harmonisering för att etablera den effektiva gemensamma kapitalmarknaden.

– Och det innebär att delar av dagens självreglering kan utgöra handelshinder, säger Claes Norgren. Det blir en fråga om konsistens i regelverket. Det kommer exempelvis att finnas ett nytt direktiv om prospekt. Då bör det inte finnas några andra regler. Nu har Näringslivets Börskommitté gett ut några egna regler. Är de handelshinder om de avviker från direktivet – genom att dispensera eller genom att ställa högre krav? Höga krav vid självreglering kan vara handelshinder.

Då blir det svårare för självregleringen att leva kvar som standardsättare.

Arbetsfördelningen ändras

Likadant är det med övervakning och uppföljning.

– Vi har i dag t.ex. både börsens marknadsövervakning och Finansinspektionens verksamhet för utredande av insiderfrågor med mera. Om det finns ett enhetligt regelverk – är det då rimligt att en icke-myndighet utdömer sanktioner mot lagen? Det blir svårt. Så med det nya regelverket följer också nya implikationer för tillsynen. Vi ser framför oss att det alltid kommer att finnas en övervakningsfunktion på börsen. Men arbetsfördelningen mellan den och oss kommer att förändras. Det blir mer här hos oss. Det är inget jag sitter här och propagerar för. Det bara blir så. Det är en följd av en rad EU-direktiv, beslutade och på väg att beslutas om.

På samma sätt blir det med redovisningsfrågorna. Här finns ett annat gränssnitt – det mellan Redovisningsrådet och Bokföringsnämnden. Det måste också klaras ut.

Inge Wennberg