Redovisningsrådet har gett ut RR 25, Rapportering för segment – Rörelsegrenar och geografiska områden. Rekommendationen skall tillämpas från och med 2003. För flertalet företag kommer också 2002 att påverkas. Rekommendationen säger nämligen att i de fall som årsredovisningen innehåller information om rörelsegrenar och geografiska områden, vilket torde vara det normala, skall tidigare perioder räknas om i enlighet med vad som sägs i RR 25.
I RR 25 används begreppet ”segment” omväxlande med rörelsegrenar och geografiska områden, det vill säga de begrepp som återfinns i ÅRL och i BFNs rekommendation, R9. Man kan beklaga införseln av engelska uttryck. Förmodligen är det dock oundvikligt att begreppet ”segment” kommer att bli allmänt vedertaget eftersom det är kortare.
I RR 25 görs en åtskillnad mellan primära och sekundära segment. För de primära, vanligen rörelsegrenar, ställs väsentligt större krav på information än i R9. Bland annat blir det obligatoriskt att informera om intäkter, resultat, tillgångar och skulder, icke kassaflödespåverkande resultatposter samt avskrivningar och investeringar per segment. För de sekundära är däremot kraven ganska små, nämligen intäkter, tillgångar samt investeringar.
Det torde vara få företag som redan nu klarar de här kraven fullt ut. Volvo verkar inte redovisa tillgångar, skulder, investeringar eller icke-kassaflödespåverkande resultatposter för sina rörelsegrenar, ej heller tillgångar eller investeringar per geografiska områden. Bilden är likartad för Atlas Copco. I SCA saknas uppgift om avskrivningar fördelade på rörelsegrenar. Vidare redovisas inte tillgångar och skulder var för sig utan sysselsatt kapital. Det saknas också vissa uppgifter för geografiska områden.
En intressant fråga är om SCA:s redovisning av sysselsatt kapital är förenlig med RR 25. Det som rekommendationen kräver är alltså uppgift om de tillgångar som används i den löpande verksamheten samt sådana skulder som uppkommit i den löpande verksamheten. Även om begreppet sysselsatt kapital inte används i rekommendationen torde det ändå vara detta som avses. Icke desto mindre menar jag att, efter att SCA gått över till att tillämpa RR 25, om SCA fortsätter att lämna uppgift om det sysselsatta kapitalet (vilket jag skulle rekommendera), det framgår att beloppet utgör skillnaden mellan rörelsens tillgångar och skulder.
Sysselsatt kapital
Sysselsatt kapital definieras av Sveriges Finansanalytikers Förening (SFF) som balansomslutningen minskad med icke-räntebärande skulder, det vill säga i första hand leverantörsskulder, uppskjuten skatt samt upplupna kostnader. SCA:s definition är likartad med tillägg för att avdrag gjorts för alla avsättningar exklusive pensionsavsättningar samt att goodwill uppfattas som koncerngemensamt.
SCA uppfattar alltså pensionsskulder som en räntebärande skuld. I och med att RR 16 som behandlar redovisning av avsättningar trätt i kraft år 2002 borde motsvarande gälla för i varje fall SCA:s långa avsättningar. Avsättningar för exempelvis omstrukturering skall nämligen, på samma sätt som för pensioner, diskonteras vilket ger upphov till en beräknad räntekostnad.
Problemet är att den ändrade synen på vad som skall ingå i sysselsatt kapital inte påverkat rekommendationen om rörelsegrensrapportering. Som framgått ovan utgår nämligen definitionen av de tillgångar och skulder som är hänförliga till en rörelsegren från huruvida tillgångarna/skulderna ingår i rörelsen. För mig är det ganska självklart att både pensionsskulder samt många typer av avsättningar är en naturlig del av rörelsen och att de alltså skall ingå i rörelsegrenarna.
Samtidigt säger emellertid RR 25 att de kostnader som skall beaktas i rörelsegrenens resultat inte får inkludera räntekostnader för så vitt inte verksamheten är huvudsakligen finansiell. Men, om inte räntekostnaden för pensioner ingår i resultatet måste det rimligen vara fel att inkludera pensionsskulden bland skulderna. Det finns två lösningar på det här problemet; antingen bortser man från att pensionsskulder och flertalet andra avsättningar utgör sådana rörelseskulder som enligt rekommendationen skall fördelas på rörelsegrenar eller så inkluderas de samtidigt som motsvarande ränteposter läggs in i rörelseresultatet.
Sen kan man notera att SCA inte inkluderar goodwill bland rörelsegrenarnas tillgångar. Det är principiellt fel vilket blir än tydligare när den rekommendation om koncernredovisning träder i kraft som förbjuder avskrivning på goodwill. Där ställs nämligen långtgående krav på fördelning av goodwill ner till rörelsegrensnivå.
RR 25 ställer också stora krav på hur rörelsegrenar skall definieras. Av punkt 9 framgår att en rörelsegren kännetecknas av att det är utsatt för risker och möjligheter som skiljer sig från andra rörelsegrenar. Rörelsegrenarna skall alltså vara likartade med avseende på exempelvis
karaktären på varan eller tjänsten,
karaktären på produktionsprocessen,
vilka kundkategorier som använder varan eller tjänsten,
hur varorna eller tjänsterna distribueras samt
i vilken utsträckning verksamheten påverkas av regleringar (gäller bl.a. finansiella företag).
En motsvarande uppräkning av faktorer görs för geografiska områden. Svårigheten är självfallet att avgöra om olika rörelsegrenar är likartade med avseende på risker och möjligheter. Därför finns det en presumtion i rekommendationen att det sätt på vilket företaget är organiserat och hur det interna rapporteringssystemet är uppbyggt avgör vad som utgör rörelsegrenar respektive geografiska områden samt huruvida rörelsegrenar är primära eller sekundära segment. Därutöver finns det en 10-procentsgräns (vad gäller intäkter, resultat eller tillgångar) för att förhindra en redovisning av allt för många rörelsegrenar.
LKAB ett exempel
Ett problem som inte berörs i rekommendationen gäller enproduktföretagen. Exempel skulle kunna vara mindre läkemedelsföretag eller mindre bioteknikföretag det vill säga företag som visserligen kan tillverka ett antal olika produkter men där sambandet dem emellan är sådant att det känns naturligt att tala om en rörelsegren. Frågan gäller om verksamheten i ett sådant företag kan vara den primära. Skulle man svara nej så blir slutsatsen att då måste geografiska områden utgöra den primära indelningsgrunden.
LKAB skulle kunna vara ett exempel. LKAB säljer dels ”vanlig” järnmalm, dels en förädlad malmprodukt i form av pellets. Trots att det är två produkter är det uppenbart att det rör sig om en rörelsegren. Malmen säljs till ett antal stora kunder; i varje geografiskt område finns bara en eller ett fåtal kunder. Innebörden är att om geografiska områden utgör den primära indelningsgrunden, måste LKAB redovisa resultat på ett sätt som kan ge konkurrenter en värdefull information. Någon möjlighet att undvika detta finns inte; rekommendationen innehåller alltså ingen så kallad förfångsklausul.
Vissa kollegor har argumenterat för att i ett fall som LKAB:s, geografiska områden måste utgöra den primära indelningsgrunden. Andra, inklusive jag själv, pekar på att det inte finns något uttryckligt sådant krav i rekommendationen. Avgörande för att jag vill påstå att malmbrytningen och inte marknaderna är LKAB:s primära segment är att det är malmbasen plus uppgifter om kostnader för brytningen i förhållande till konkurrenterna som är avgörande för värderingen av företaget, inte de enskilda marknaderna.
Som nämnts är utgångspunkten i RR 25 att företag är organiserade på ett sätt som speglar risker och möjligheter. Många företag ger i årsredovisningen en grafisk bild av sin organisation i form av ett schema. IBS redovisar sin organisation på en sida av vilken framgår att det dels finns ett 20-tal dotterföretag i olika länder, grupperade i fem verksamhetsområden (t.ex. Area Nordic), dels ett verksamhetsområde som heter Area Technology. Det senare svarar för knappt 10 procent av koncernens intäkter. För vart och ett av dotterföretagen samt för Technology redovisas omsättning och antalet anställda. Det intryck man alltså skulle kunna få är att geografiska områden är den primära indelningsgrunden för IBS.
Det tror jag emellertid är fel. Av resultaträkningen framgår nämligen att företagets intäkter fördelas på tre områden; licenser, konsulttjänster samt hårdvaruförsäljning m.m. Denna uppdelning har också sin motsvarighet i VD-kommentaren. Den bedömning jag gör är att denna uppdelning som ger ett bättre uttryck för risker och möjligheter än den geografiska och att det följaktligen är den som skall utgöra den primära indelningsgrunden. Möjligen kan det vara så att rörelsegrenar och geografiska områden är lika viktiga för IBS. Vi har då ett exempel på vad som i rekommendationen kallas för en matrisorganisation, det vill säga en organisation där både rörelsegrenar och geografiska områden utgör den primära indelningsgrunden. En sådan redovisning är tillåten. Vanligare är dock att företaget pekar ut den ena dimensionen som primär och låter den andra var sekundär. Vad som är önskvärt i IBS fall är dock att man i kommande årsredovisningar tydliggör hur företaget är organiserat och om det är rörelsegrenarna eller marknaderna som representerar de väsentligaste riskerna och möjligheterna.
Docent Rolf Rundfelt publicerade under 13 år boken ”Tendenser i börsbolagens årsredovisningar” tillsammans med Stockholmsbörsen och Bokföringsnämnden. Boken ges inte ut längre, men Rolf Rundfelt, som också är ledamot i Redovisningsrådet, fortsätter att studera börsbolagens årsredovisningar. Balans publicerar löpande några av hans kommentarer.