Asienkrisen 1997 tvingade tusentals sydkoreanska företag i konkurs och många andra såldes ut till utländska ägare. Efter detta stålbad har landet hämtat sig förvånansvärt snabbt. Idag är öppenhet ett av ledorden för det koreanska näringslivet. Ny lagstiftning och nya regler för revision och bokföring innebar att koreanska företag inte längre kunde dölja sina förluster genom smart bokföring.
– Därför tror jag att den koreanska ekonomin idag står starkare än före krisen. Företagen har lärt sig läxan och det finns en större respekt för revisorerna, säger Joonki Min, revisor och partner på Samil Accounting som ingår i Price Waterhouse.
Sydkoreas huvudstad är i sig en bra illustration till det koreanska undret. Från en fattig, sönderbombad stad har Seoul på femtio år utvecklats till en metropol där allt finns. I Seoul bor det idag närmare tjugo miljoner invånare, inräknat de förstäder som för länge sedan vuxit samman med huvudstaden. Man färdas genom oändliga förortsområden; motortrafikleder, köpcentra, identiskt lika bostadsområden.
Sydkoreas näringsliv byggdes upp genom ett omfattande korsägande. De så kallade chaebolerna var gigantiska konglomerat som växte fram i nära symbios med staten och i skydd från utländska konkurrenter. I Sverige är vi bekanta med Hyundai, Samsung, lg och andra, men få känner till att Hyundai inte bara är biltillverkare, utan att koncernen också driver bensinmackar och varuhus, bygger skepp och bostadsområden.
IMF-krisen
1997 kom Asienkrisen. Ett av de länder som drabbades hårdast var Sydkorea. Företag gick i konkurs, tiotusentals människor förlorade jobbet. Koreanerna, som bara upplevt framgång och tillväxt, befann sig plötsligt mitt i en djup ekonomisk kris.
– Det var en chock att allt kunde gå så fort. Ingen hade förväntat sig en plötslig kris och den koreanska ekonomin hamnade i panik. Det var IMF och andra som hade de pengar som krävdes för att rädda oss. De utövade ett starkt tryck på den koreanska regeringen för att reformera och rekonstruera näringslivet, berättar Joonki Min som är revisor på Samil Accounting.
Sedan 1998 representerar Samil Accounting Price WaterhouseCoopers i Sydkorea. Man är landets största revisionsföretag med 2000 revisorer och konsulter och mer än dubbet så stort som närmaste konkurrent.
I Sydkorea kallas det som hände i slutet av 90-talet för IMF-krisen, eftersom de flesta, från företagare till militanta fackföreningsledare, anser att den internationella valutafonden IMF genom sitt handlande bidrog till att krisen blev så djup.
Gjorde IMF rätt?
– Det är en komplex fråga och jag måste begränsa mitt svar till det som berör bokförings- och redovisningsfrågor. Ur den synvinkeln så gjorde IMF ett bra jobb. Tidigare tillät regeringen en uppsåtligt snårig bokföring i syfte att bland annat skydda lokala företag från risken för utländskt övertagande. Till det som doldes var förluster i handel med utländsk valuta.
När krisen rullade igång visade det sig att många koreanska storkoncerner var skuldsatta upp över öronen, men att detta dolts genom bokföringen och ett korsvist ägandet. Enligt den tidigare lagstiftningen var dessa chaeboler inte ens skyldiga att anlita auktoriserade revisorer.
Bristfällig information
En annan bidragande faktor till krisens omfattning var det bristfälliga informations- och redovisningssystemet inom de koreanska storföretagen. Även om det fanns fem olika affärsdivisioner inom en koncern producerade de inte separata ekonomiska redovisningar. Inom en koncern kunde det finnas allt från skeppsbygge till varuhus och produktion av bilar. Men från redovisningen gick det inte att utläsa vilka delar som gjorde ett positivt resultat eller var problemen låg.
– Vi reviderade bara verksamheten i dess helhet. Glass eller skeppsvarv – det spelade ingen roll. När jag på uppdrag av utländska investerare skulle genomföra due diligence på de stora chaebolerna hamnade jag i stora problem, eftersom informationen var så bristfällig. De utländska investerarna ville förvärva en del av verksamheten, men de kunde inte få tillgång till finansiell information enbart om denna enhet. Därför blev vårt arbete väldigt kostsamt, konstaterar Joonki Min.
En effekt av krisen blev att koreansk bokföringslag ändrades så att den i mycket högre grad än tidigare kom att överensstämma med internationell bokföringsstandard. En helt genom internationell standard används dock enbart av företag som har utländska ägare eller t.ex. är noterade på utländska börser.
Krisen ändrade redovisningen
– Den erfarenhet vi fick från krisen var hur viktigt det är med en transparent, öppen redovisning som verkligen speglar situationen i bolaget. Många företag manipulerade rapporterna för att inte förlora bankernas förtroende. Men det är ett kortsiktigt agerande som inte gynnar företaget. För att få investerarna förtroende så krävs det en öppen, genomlyst redovisning. När ett företag väl förlorat förtroendet är det mycket svårt att återfå det.
Tror du att de koreanska företagen tagit till sig öppenheten på riktigt, eller är det bara något de gör därför att de är tvingade till det?
– Jag tror att de lärt sig en läxa. Idag förstår de revisorns roll bättre än tidigare. Lagstiftningen är också mycket tydligare med höga böter om man missköter sig. Nästa steg, kommer antagligen det att bli en uppdelning av de återstående chaebolerna.
För de internationella revisionsföretagen innebar Asienkrisen snarast ökade affärsmöjligheter. Visserligen förlorade man en del revisionsuppdrag när företag gick i konkurs, men det uppvägdes mer än väl av den starka efterfrågan som uppstod på konsultsidan.
– Före krisen så kom den största delen av våra inkomster från revisions- och skattefrågor. Utvecklingen sedan dess har skapat en stor efterfrågan för tjänster i samband med rekonstruktion och uppköp. Idag är konsultverksamheten större än den traditionella revisionsverksamheten.
Men här finns också viktiga varningstecken för revisorsbranschen. Enron-skandalens efterverkningar når även Sydkorea.
– Det har varit många diskussioner om Enron-skandalens följder, både inom yrket och hos regeringen. Enligt vad jag förstått så kommer reglerna att bli än mer strikta i framtiden så att revisorernas oberoende verkligen garanteras. Fördelen i Korea är att många av förändringarna kom redan före Enron-krisen. Därmed kan man säga att vi befinner oss på rätt väg. Ändå är det ingen tvekan om att revisorsyrket som helhet befinner sig i kris. Det handlar inte bara om Andersen, utan om konsultverksamheten generellt.
Ville bli professor
Själv är Joonki Min 41 år gammal och efter sexton år i yrket också partner. Men från början var det inte alls tänkt att han skulle bli revisor.
– Jag studerade faktiskt inte ekonomi, utan europeisk historia. Jag hade tänkt göra karriär inom universitetsvärlden, men i Korea är det oerhört svårt att bli universitetsprofessor. Lönen som docent är låg och man måste ha stor uppbackning av sina föräldrar. Så jag gav upp. Mitt andra alternativ var revisor, eftersom det gav mig möjlighet till en hög grad av specialisering. Dessutom så skulle jag få ett arbete som garanterat gav en bra inkomst.
Joonki Min kommer ursprungligen från Kwangju, en stad känd för sitt motstånd mot de militärer som under långa perioder styrt Sydkorea. 1980 genomförde militären en omfattande massaker på civila i Kwangju tvåhundra personer döddes, många av dem studenter.
– Jag var där då. Som många andra gömda jag mig undan militären, vi visste att vi riskerade livet om vi gick ut. Upplevelsen har präglat mig väldigt starkt. Vi trodde att Korea snart skulle bli ett demokratiskt land, men förtrycket ökade och militärer gjorde sitt yttersta för att krossa demokratirörelsen. Jag var väldigt besviken vid den tiden, men erfarenheten därifrån var att det krävs uppoffringar för att nå ett demokratiskt samhälle.
Joonki Min lade historiestudierna på hyllan och började plugga inför den CPA-examen som är grunden för inträdet i revisorsyrket (det fanns inga krav på ekonomistudier i botten). Det tog honom ett år och därefter skrev han – och klarade – det prestigefyllda examensprovet. 1986 började han som assistent på en revisionsbyrå.
Gillar revisorsyrket
Du har inte ångrat ditt yrkesval?
– Nej, jag gillar jobbet. Det här är som att driva ett eget företag. Jag har mina kunder och min personal som jobbar ihop med mig. De flesta av mina klienter är utländska investerare, ofta dotterbolag till europeiska och amerikanska företag. Så kanske har jag trots allt viss nytta av mina historiestudier.
Förutom de, numera, fyra stora så finns det ett stort antal lokala revisionsbyråer i Sydkorea. De mindre företagen ägnar sig framför allt åt bokföring och skattefrågor. Enbart de större revisionsföretagen har rätt att revidera börsbolag och större aktiebolag. Mycket ska till innan ett företag byter revisor. Har man byggt upp en relation så blir den oftast långvarig.
Revisionsyrket är generellt bättre betalt än motsvarande karriär inom det privata näringslivet. En assistent tjänar motsvarande 25 000 dollar om året i början. Som manager kan lönen uppgå till ca 60 000 dollar om året. Därefter stiger lönen upp till 100 000 dollar.
– Det är inte särskilt många CPA:s som går vidare till kundföretag. Privata, koreanska företag är sällan beredda att betala de löner som CPA:s förväntar sig. När någon slutar så är det ofta för att gå till utländska företag eller finansiella institutioner. Detta betyder att våra assistenter är väldigt motiverade, de vill göra karriär. Ändå har vi problem att ha dem kvar eftersom så många vill starta egen verksamhet.
Märker du en stor skillnad mellan utländska företag och koreanska?
– Företagskulturen skiljer sig starkt åt. De koreanska företagen är som familjer – har du väl blivit medlem så accepteras dina misstag. Det är inte så strikt som i andra länder när det gäller att följa regler och förordningar. Detta var också en av de saker som bidrog till krisen.
Idag präglas den koreanska ekonomin återigen av tillväxt. Rekonstruktionen och den ekonomiska återhämtningen efter krisen 1997 har gått snabbare än de flesta kunnat föreställa sig.
– Jag tror att krisen på lång sikt kan ses som ett incitament för landets ekonomi. Under ett par år led vi mycket, men vi förstod vad som var felet med vår bank- och företagsstruktur. Nu försöker vi korrigera detta. Idag är de koreanska företagen starkare än förr, deras konkurrenskraft har ökat.
David Isaksson