Liksom förra året medverkade den amerikanske redovisningsprofessorn Ashwinpaul (”jag heter Tony”) C Sondhi vid Finforum 2002. Han talade om hur den amerikanska redovisningen mår – inte minst efter Enron, WorldCom och andra företagskrascher.
Först sa han att analytiker bör finnas med i arbetet med nya standarder och att hans synpunkter var hans egna privata. Sedan kom han in på de oklarheter som finns beträffande framtiden:
– Det har gått illa i många fall trots SEC-systemet. Vad säger det om resten av världen?
Ser många svagheter med IAS
Sondhi hör inte till dem som tror att en övergång till IAS automatiskt skulle förbättra världen. Han ser många svagheter och brister i det systemet, inte minst vad gäller genomförande och tillämpning (enforcement) av reglerna:
– Vem ska se till att de tillämpas på rätt sätt? Varför diskuterar vi det så lite? Vet vi om det överhuvudtaget går att övervaka tillämpningen av IAS?
Han sa också att han för sin del inte kände till något företag som hade alla IAS på plats. Och han menade att alla inblandade ännu så länge kunde alldeles för lite.
– Finns det t.ex. några revisorer som kan tillräckligt? Finns det folk som begriper IAS? Det finns så oerhört mycket kvar att göra.
Han diskuterade också om hur väl vi i allmänhet förstår skillnaden mellan IAS och US GAAP. Det finns 930 amerikanska regler om leasing (”där det kanske borde räcka med ett ord: aktivera”). Och i den stora boken IAS 2001 finns det t.ex. inte ett ord om frågorna kring upplysningar i årsredovisningen.
När det gäller intäktsredovisning ansåg han att nästan inga länder tillämpade någon standard. I USA finns det visserligen en men den har alldeles för många regler. Å andra sidan kräver tyvärr en komplicerad värld många regler, menade Tony Sondhi:
– Egentligen tycker jag inte om regler, men de behövs faktiskt. IAS borde nog ha lite fler regler, samtidigt som USA borde undvika alltför många och detaljerade regler.
Sondhi kom också in på frågan om vilka som ska vara med och bestämma om regler och tolkningar. När den amerikanska akutgruppen EITF (emerging Issues Task Force) nyligen röstade om regeländring, föranledd av det senaste årets händelser, röstade en ledamot däremot.
– Hans bank skulle ha tvingats reducera de redovisade intäkterna med omkring 30 procent. Visst är det bra att de som är berörda är med i processen. Men ska de vara med och rösta?
Den sortens debatt är vi dåliga på att föra enligt Tony Sondhi.
Han ägnade sedan en del av tiden att gå igenom olika mer eller mindre märkliga händelser i amerikansk redovisning.
Hur reglerna skapar märklig sifferexercis när man konsoliderar (eller inte konsoliderar) s.k. Special Purpose Entities.
Frågan om värderingen av energihandelskontrakt. Tidigare ”fair value”, ändrat i oktober av FASB. (”Men fair value är det enda som gäller för oss.”)
Nedskrivning av goodwill (”nu ersätts en inte särskilt bra standard av en mycket dålig standad i USA”). America On Line som ”tvingades” skriva ned gigantiska belopp (”tror vi på det?”) och t.ex. ABB, Tyco och ge som inte ens visste hur många bolag de köpt.
IBM som tog upp sålda patent som minskade kostnader.
Engångshändelser upprepas år efter år.
Efter den ganska utförligt refererade syndakatalogen återkom Sondhi till sin inledande fråga:
– Om allt det här kunde hända under gällande reglerna, vad kan då inte ske om vi använder IAS?
Inte imponerad
Han var heller inte imponerad av alla analytiker eller revisorer:
– Många av oss låtsas bara vara professionella analytiker. Och man kan också fråga sig om revisorerna alltid förmår tränga in i siffrorna. När det kunde gå som det gick i Enron och WorldCom, finns det återigen anledning att även i det sammanhanget fråga sig vad som skulle kunna hända med IAS!
– Ska man reglera pressreleaserna också? undrade Peter Malmqvist.
Nej, det tyckte inte Tony Sondhi.
– Jag vill inte reglera. Jag vill hellre veta vad det är direktörerna försöker undanhålla och försköna ...
Bengt Holmquist och Åsa Johansson