Till en början handlade Enron-skandalen inte så mycket om revisorernas roll. Först fokuserades det mer på investerare, giriga chefer, lurad personal, och märklig redovisning.

Men så småningom började även revisorernas roll ifrågasättas i media och av andra kommentatorer. Den verkliga stormen bröt dock inte ut förrän det visade sig att man på Andersen i Houston hade förstört en mängd handlingar redan i oktober när tillsynsmyndigheten SEC och andra började undersöka vad som hänt. Sedan hamnade revisions- och redovisningsfrågor för första gången i en amerikansk presidents State of the Union-tal.

Den ansvarige revisorn fick sparken. Men revision och revisorer blev kvar i debattens mitt, även om branschen hela tiden hävdat att det egentligen borde handla om redovisningsreglerna.

Balans citerar här några av alla de internationella pressröster som satt tonen i de senaste månadernas debatt:

Perversa motiv och intressekonflikter”

”Bakom alla dessa misslyckade revisioner finns en uppsättning affärsrelationer som kompliceras av perversa motiv och intressekonflikter. I teorin utses ett företags revisorer självständigt av aktieägarna, som de också ska rapportera till. I praktiken utses de av företagsledningen, till vilken de då står i tacksamhetsskuld. Revisionsbyråer säljer ofta konsulttjänster till revisionsklienter; externa revisorer kan hyras in som chefer eller internrevisorer – och det är alldeles för lätt att då spela på en enskild revisionspartners rädsla för att tappa ett lönsamt uppdrag. Mot den bakgrunden är det föga märkligt att kvaliteten på revisionen ofta blir lidande.”

(The Economist, huvudledare, 9 februari.)

Ansvaret ligger hos ledning och styrelse

”Det är svårt att hitta allvarliga invändningar mot ett sådant förbud (för revisorerna att erbjuda konsulttjänster, red.anm.), som skulle eliminera den tydligaste intressekonflikten. Men det skulle inte avlägsna alla intressekonflikter och det skulle höja priset på revision och konsulttjänster. Lagstiftning är dessutom inte det bästa sättet att nå målen – och skulle troligen skapa fler problem än det löser.

Att lägga tonvikten på revisorn betyder hur som helst att man missar mycket av poängen. Det verkliga ansvaret för räkenskaperna ligger hos ledning och styrelse – något som också alla revisionsberättelser påpekar.”

(Lex i Financial Times, 25 januari.)

Kåren måste agera snabbt och djärvt

”Kåren måste måste slå tillbaka. Offentligt. Efter de stora revisionsskandalerna för ett decennium sedan, så förbättrade man sina kontrollsystem men i stort sett gjorde man det bakom stängda dörrar. Och när man reagerade på fjolårets ansträngningar från SEC att övertala byråerna att sälja sina konsultavdelningar, underlät byråerna att förkunna att det gjordes för transparensens skull.

Kåren måste agera snabbt och djärvt. Ökad transparens – åtminstone vad gäller dess årsredovisning – är nödvändig. Men inga kor får förbli heliga.

Offentliga krav på mer upplysning i revisionsberättelserna måste understödjas och man måste till och med – hoppsan! – fundera på obligatorisk rotation av revisorer.

Andersens chef Joe Berardino har svurit att återställa allmänhetens förtroende för företaget. Men alla revisionsbyråer måste ta sitt ansvar.

(Accountancy Age, ledare 24 januari.)

Svårt att inte jämföra med brandmän och poliser

”Det är svårt att inte ställa professionalismen hos de inte alltför välbetalda brandmän och poliser, som gjorde sin plikt den 11 september, mot det hemlighetsfulla och märkliga beteendet hos de mycket välbetalda revisorer, advokater, direktörer, bankirer och finansanalytiker som misslyckades med sin uppgift när det gällde Enron. Det märkliga brevet från Sherron Watkins, där hon i augusti på ett mycket förutseende sätt slår larm om redovisningsskandalerna i Enron till ordföranden Kenneth L. Lay, är nästan som en vägkarta över korruption, kryphål och manipulationer. Hon är orolig för att världen ska uppleva Enrons ”tidigare framgångar som inget mer än en utstuderad redovisningsbluff”.

Enronkollapsen sätter strålkastaren på en mängd aggressiva redovisningsmetoder som används i många av de amerikanska bolagen – de flesta helt lagliga. Och det är just det som är poängen. Det har blivit svårare och svårare att få veta vad ett företag egentligen tjänar och vad dess aktie borde vara värd.”

(Bruce Nussbaum i Business Week, 2 februari.)