Danmark har, liksom Sverige, en årlig bedömning av årsredovisningar i noterade bolag. För år 2000 har 89 företag granskats. I sin kommentar till granskningen framför juryn, bland annat, följande:

  • Kompletterande avsnitt om de anställda, miljö och etik blir allt vanligare.

  • Nyckeltal som ebitda, det vill säga ett rörelseresultat före avskrivningar har blivit mycket vanligare. Juryn understryker att det är viktigt att sådana här nyckeltal definieras ordentligt.

  • Upplysningarna om finansiella instrument har ökat. Flera företag har också utnyttjat möjligheten i den danska lagstiftningen att värdera instrument till verkligt värde.

  • Det finns goda exempel som manar till efterföljd på information om hur förvärv av företag påverkar en koncern, däribland bedömningar av synergieffekter och i vilken grad som bedömningarna infriats.

Det företag som fått pris för bästa årsredovisning avseende 2000, är Novozymes, en avknoppning från läkemedelsföretaget NOVO. Därutöver har tre företag fått diplom, nämligen KMD, en IT-konsult, Chr. Hansen, tillverkare av enzymer m.m. inom livsmedelsindustrin, samt Danske Invest, ett fondbolag.

Att uttala sig om dansk redovisningspraxis på basis av tre årsredovisningar (de ovan nämnda exklusive Danske Invest) är naturligtvis vanskligt. Det viktigaste ur ett svenskt perspektiv är att danska företag, redan år 2000, har kunnat redovisa i varje fall vissa finansiella instrument till verkligt värde. Novozymes skriver sålunda att terminskontrakt och optioner som säkrar fordringar och skulder i utländsk valuta värderas till marknadsvärde och att alla värdeförändringar redovisas i resultaträkningen. Samma sak gäller för valutaswapavtal som Novozymes ingått för att skydda utländska nettoinvesteringar och för FRA:s, det vill säga kontrakt som säkrar ränteexponering. Här ligger alltså Danmark kanske fem år före Sverige. På grund av ÅRL måste svenska företag tillgripa det som kallas ”deferral hedge accounting”, alltså en form av kvittning mellan säkringsinstrumentet och den exponerade positionen, snarare än en öppen värdering av de olika instrumenten till verkligt värde. Det här är ett problem som för närvarande diskuteras inom Redovisningsrådet eftersom det medför att svenska företag inte helt ut kan tillämpa den rekommendation om upplysningar och klassificering av finansiella instrument som IASC gett ut (det vill säga IAS 32).

En påtaglig skillnad mellan de danska företag jag tittat på och svenska företag, är förekomsten av mycket detaljerade prognoser för 2001. KMD har till och med redovisat en budget i sammandrag; ett tiotal poster inklusive omsättning, löner, finansposter och skatt med utfallet för 2000 som jämförelse. Novozymes har en mer traditionell redogörelse i den ekonomiska översikten där man förhållandevis detaljerat anger förväntningar för omsättning, marginaler, finansnetto och skatt samt för fritt kassaflöde.

En rubrik som används i samtliga tre företag är ”Anvendt regnskabspraxis”. Här ingår dels en beskrivning av viktigare redovisningsprinciper, dels en kommentar till vad som ingår i olika poster i de olika finansiella rapporterna. Novozymes anger sålunda vad som ingår i exempelvis ”salgs- og distributionsomkostninger” och ”immaterielle anlägsaktiver” där man också anger avskrivningstider samt ”cash flow fra driftsaktivitet”. Redogörelsen tar över två sidor i anspråk och går långt utöver vad vi normalt finner i en svensk redovisning. Man kan tycka att det här är elementärt men det intryck jag får av läsningen är positivt.

Ett område där informationen är väsentligt mindre långtgående än i svenska företag gäller ledningens förmåner. Här finns bara några summariska uppgifter för styrelsen och ledningen i sin helhet, inget, så vitt jag kan se, om enskilda personer eller om avgångsvederlag.

När det gäller enskildheter reagerar jag på en uppgift i Novozymes om så kallade ”medarbejderaktier”. Av en not som förklarar skillnader mellan dansk och amerikansk redovisningspraxis framgår att om ett företag låter anställda teckna aktier (jag är osäker på om också optioner omfattas) till en kurs som understiger den aktuella börskursen får man enligt dansk sed redovisa mellanskillnaden mot eget kapital. Enligt amerikansk och enligt min bedömning också svensk, sed skall ett sådant förmånselement redovisas som en kostnad i resultaträkningen.

När det gäller KMD är det mest intressanta en ”videnregnskab”, det vill säga en redogörelse för, bland annat, vad vi benämner humankapital. Här ingår kommentarer om personalens kompetens och förkovran, kundtillfredsställelse och produktutveckling. Sammanlagt handlar det om 21 sidor av de totalt 50 som årsredovisningen omfattar, varav den sista innehåller en revisorsgranskning av innehållet.

Chr. Hansen, slutligen, har en rörelsegrensrapportering som, i varje fall vid en ytlig betraktelse, framstår som överlägsen det mesta vi finner i svenska företag.

Docent Rolf Rundfelt publicerade under 13 år boken ”Tendenser i börsbolagens årsredovisningar” tillsammans med Stockholmsbörsen och Bokföringsnämnden. Boken ges inte ut längre, men Rolf Rundfelt, som också är ledamot i Redovisningsrådet, fortsätter att studera börsbolagens årsredovisningar. Balans publicerar (sedan nr 3/2001) några av hans kommentarer.