Det är ungefär 10 år sedan som Daimler-Benz chockade det tyska näringslivet genom att söka en notering på New York-börsen och acceptera att göra en avstämning mellan tyska och amerikanska principer. Dessförinnan hade den tyska regeringen energiskt argumenterat för att tyska och amerikanska principer skulle betraktas som likvärdiga. Tyskland skulle acceptera US GAAP och USA skulle acceptera tyska principer. Det amerikanska SEC vägrade dock och Daimler-Benz blev det företag som bröt isen.
Sedan dess har den tyska attityden mot US GAAP ändrats fundamentalt. Det är Tyskland som genomdrivit att företag som upprättar sina finansiella rapporter på basis av US GAAP skall kunna fortsätta med detta i två år efter det att alla andra europeiska företag gått över till IAS. Vad Tyskland också slagit fast i dagarna är att för de företag som gått över till US GAAP, utgör FAS 142, det vill säga den rekommendation som föreskriver att goodwill inte längre får skrivas av, inget hinder.
Det man kan gissa är att de tyska myndigheterna utgått ifrån vad som sägs i artikel 35 i det 4:e EG-direktivet, nämligen att ”anskaffningskostnaden för anläggningstillgångar med begränsad ekonomisk livslängd skall minskas genom värdejusteringar”. Poängen med den nya amerikanska rekommendationen är ju att goodwill inte har en begränsad livslängd eller kanske snarare att livslängden är obestämd. Bedömningen att man kan underlåta avskrivningar på goodwill strider dock uttryckligen mot en annan artikel. I artikel 37.2 sägs nämligen uttryckligen att goodwill skall skrivas av. Normalt är avskrivningsperioden fem år men artikel 37.2 ger medlemsstaterna rätt att tillåta bolag att ”systematiskt skriva av goodwill under en begränsad period som överstiger fem år”. Dessutom kan nämnas att IASB, i diskussionerna om en ändring av goodwillrekommendationen, konstaterat att ett förbud mot löpande avskrivningar strider mot det 4:e direktivet.
Redaktör: Rolf Rundfelt