Boliden
Boliden torde vara det svenska företag som, jämte Volvo, har de mest omfattande säkringarna av valutaflöden. Bakgrunden är att en stor del av kostnaderna är i kronor medan intäkterna huvudsakligen är i dollar. Enligt vad som beskrivs som en ny policy säkrar Boliden 60 procent av de kommande tre årens flöden i dollar genom terminskontrakt. Av not framgår att terminskursen är ca 10,50. Dessutom är 25 procent säkrade genom ett köp av säljoptioner ”vilket ger ett golv på 9,00 kronor”. Varför Boliden valt ett så relativt lågt lösenpris som 9 kronor framgår ej. Möjligen är det en kritisk nivå ur lönsamhetssynvinkel. Det kan också vara ett utslag av ett önskemål att hålla nere optionspriset.
Vad som är nytt i Bolidens valutapolicy framgår ej. Min minnesbild är dock att företaget också tidigare säkrat sig för åtminstone tre år. Bytet av policy har dock medfört att tidigare säkringar avbrutits i förtid. Av förvaltningsberättelsen framgår att detta lett till kostnader i finansnettot på 1,8 miljarder varav knappt 1,4 miljarder avser flödessäkringar och återstoden (förmodligen) kostnader för dollarlån som säkrat utländska nettoinvesteringar.
I en not som förklarar skillnader mellan god redovisningssed i Sverige och Kanada skriver Boliden: ”Boliden använder termins- och optionskontrakt för att hantera koncernens valutakursrisk och metallprisrisk. Enligt svenska redovisningsprinciper resultatförs kursdifferenser från terminsaffärer vid affärens förfallodag. I Kanada är tidpunkten för det underliggande flödet utgångspunkten för resultatföring av terminsaffärer. Skillnader mellan svensk och kanadensiskt redovisning uppkommer således då terminsförfallet inte sker i samma period som den underliggande exponeringen inträffar, vilket terminsaffärer syftar till att säkra. I Bolidens fall har terminsaffärer som syftar till att säkra exponering under 2002 förfallit under 2001 med ett resultat på –899 Mkr. Detta resultat har belastat den svenska resultaträkningen 2001 men skulle enligt kanadensiska regler resultatförts under 2002.”
Vad Boliden avser med ”svenska redovisningsprinciper” är för mig oklart. Det som det handlar om är de allmänna förutsättningarna för att tillämpa säkringsredovisning. En av de stora bristerna i svensk redovisning som många pekat på, är frånvaron av sådana anvisningar. Det gäller både FARs tidigare utkast till rekommendation om omräkning av utländska dotterföretag och Redovisningsrådets valutarekommendation, RR 8. I BFNs rekommendation om värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta fanns visserligen ett avsnitt om säkringsredovisning men det omfattade inte sådana flödessäkringar som är aktuella i Bolidens fall.
Härtill kan möjligen tilläggas att det finns några exempel från tidigare år då företag antagit en princip som innebär att förluster på säkringskontrakt skall resultatföras omedelbart medan vinster redovisas först samtidigt som den underliggande positionen, alltså ett uttryck för en försiktighetsprincip. I dessa fall rör det sig dock om principer i ett fåtal enskilda företag utan stöd vare sig i svenska eller internationella rekommendationer. Ytterligare ett exempel är Electrolux som i varje fall tidigare, i moderföretaget, resultatfört kursdifferenser på lån som säkrat utländska nettoinvesteringar när lånen amorteras. Här är dock bakgrunden så annorlunda att man inte kan dra en parallell till Boliden.
I frånvaro av svenska rekommendationer (och etablerad praxis) anger Redovisningsrådet att man skall söka stöd i första hand i de rekommendationer som IASB gett ut. Av IAS 39, Financial Instruments, framgår att det resultat som är hänförligt till ett säkringsinstrument skall redovisas i samma period som utfallet på den underliggande positionen. Det spelar ingen roll om företaget avbryter säkringen i förtid, oavsett om det sker genom att säkringsinstrumentet löses eller att ledningen av någon anledning tillkännager att den inte längre vill tillämpa säkringsredovisning. I båda fallen rör det sig endast om sådana ändrade bedömningar som skall redovisas med effekt framåt.
Min bedömning är därför att Boliden redovisat ändringen av valutapolicy på ett felaktigt sätt. Av den not som citerats ovan framgick att det belopp som kostnadsförts 2001 uppgick till 1,4 miljarder. Härav avser 0,5 miljarder förluster på kontrakt som ingåtts för att säkra betalningar under 2001 och resterande 0,9 miljarder förluster på säkring av betalningar för 2002 och senare. När det gäller förlusterna för 2001 handlar felet endast om en omklassificering. Förlusten har nu redovisats i finansnettot men borde, enligt vedertagen praxis ha redovisats i rörelseresultatet för att matcha de högre intäkter som uppgången i dollarkursen medfört. När det gäller det resterande beloppet skall det resultatföras först när de betalningar inflyter som Boliden valt att säkra. Innebörden är att de dessförinnan skall redovisas som en förutbetald kostnad. Ett elegantare, men något vågat, alternativ är att föregripa införandet av IAS 39 i svensk redovisning. Den rekommendationen föreskriver att det aktuella beloppet, det vill säga 0,9 miljarder, skall ”parkeras” som en avdragspost i det egna kapitalet fram till den tidpunkt beloppet skall resultatföras.
Boliden redovisar också en uppskrivning av Rönnskärsverken på knappt 2,9 miljarder. Av noten till eget kapital framgår att hela beloppet redovisats som en ökning av bundna reserver. Samtidigt har en överföring skett från fria reserver till uppskjuten skatteskuld med 803 mkr motsvarande 28 procent av uppskrivningsbeloppet. Företag som tidigare gjort uppskrivningar har i stället valt att bara föra nettobeloppet till bundna reserver, förmodligen i första hand för att skydda de fria reserverna. En sådan nettoredovisning har stöd i Redovisningsrådets skatterekommendation men kan trots det, enligt min uppfattning, anses stå i strid med ÅRL. Bolidens redovisning är bättre.
Slutligen kan noteras att Boliden i kassaflödesanalysen redovisar en försäljning av dotterföretag med 1,7 miljarder. Enligt punkt 36 i RR 7, Redovisning av kassaflöden, skall företag lämna upplysning i not till kassaflödesanalysen om storleken på tillgångar och skulder i avyttrade verksamheter uppdelade på viktigare kategorier. Någon sådan upplysning har inte lämnats.
Astra Zeneca
En av de nya svenska rekommendationerna som trätt i kraft från och med den 1 januari i år är RR 19, Avveckling av verksamheter. Rekommendationen anger att om ett företag säljer en verksamhetsgren, skall företaget göra en uppdelning av resultat- och balansräkning samt kassaflödesanalys mellan kvarvarande och avvecklade verksamheter. Uppdelningen kan göras antingen direkt i de finansiella rapporterna eller i not.
Av det fåtal exempel som finns verkar det som om företagen föredrar att ge upplysningarna i noter. Enligt min uppfattning är det dock bättre för läsarna att få se uppgifterna direkt i resultaträkningen etc. Astra Zeneca, som under år 2000 sålt sin verksamhet inom jordbrukskemi, har gjort på detta sätt. Det som möjligen uppfattas som ett problem är att få plats med några extra kolumner utan att innehållet skall bli svårläst. Astra Zeneca har löst detta genom att låta resultaträkningen bre ut sig över ett helt uppslag. Det ger möjlighet att förutom att lämna de erforderliga uppgifterna för tre år också redovisa vad som kallas för jämförelsestörande poster i egna kolumner. Allt i syfte att kunna presentera ett resultat för den kvarvarande verksamheten som enligt företagets uppfattning ger ett bra underlag för prognoser.
Astra Zeneca är också ett av mycket få stora företag som valt att ställa upp sin kassaflödesanalys enligt den direkta metoden. Jag har varit negativ till de svenska företag som använt sig av den uppställningsformen eftersom det är svårt att koppla betalningarna till poster i resultat- och balansräkningen. Astra Zeneca har dock lämnat mycket utförliga kommentarer till sin analys där man kan se bland annat hur nettokassainflödet från verksamheten beräknats och hur kassaflödena påverkats av jämförelsestörande poster.
Docent Rolf Rundfelt publicerade under 13 år boken ”Tendenser i börsbolagens årsredovisningar” tillsammans med Stockholmsbörsen och Bokföringsnämnden. Boken ges inte ut längre, men Rolf Rundfelt, som också är ledamot i Redovisningsrådet, fortsätter att studera börsbolagens årsredovisningar. Balans publicerar löpande några av hans kommentarer.