Revisorer har tystnadsplikt. Men inte alltid. Alla revisorer – i aktiebolag, ekonomiska föreningar, stiftelser eller företag som omfattas av revisionslagen – är skyldiga att på begäran ge upplysningar om klientföretagets angelägenheter till undersökningsledaren i en förundersökning i brottmål. De måste också vittna i saken inför domstol.
Det hör inte till externrevisorns vardag att stå i vittnesbåset – och i brottmål är det antagligen än mindre vanligt.
Vi har talat med två revisorer i Linköping. Michael Hellgren på Ernst & Young, auktoriserad 1990, har vittnat i domstol ett tiotal gånger. Jan Magnusson på Jan Magnusson Revisionsbyrå, auktoriserad 1986, har varit vittne fyra gånger.
Michael Hellgren har mest vittnat i samband med konkursutredningar. Bara två gånger – samma mål i tingsrätt och hovrätt – hade vittnesmålet med hans vanliga revisionsarbete att göra. Han hade godkänt räkenskaperna men skattemyndigheten anmälde hans klient för bokföringsbrott. Delar av bokföringen var gjorda med blyerts. Men summeringarna var i bläck och uppgifterna fanns även i en dator. Klienten friades.
Tre av Jan Magnussons fyra vittnesutsagor har gällt rena skadeståndsmål.
Förstår de vad vi säger?
Båda revisorerna anser att det från många synpunkter kan vara ganska jobbigt att vara vittne.
– Jag pratar och pratar men samtidigt vet jag att nämndemännen knappast är experter på vad revisorer gör, säger Michael Hellgren. Ibland verkar de förstå, ibland inte. Det känns osäkert – särskilt när det, beroende på vems sida jag sitter, finns en åklagare eller försvarsadvokat som kan tyckas vilja göra sitt bästa för att krångla till saker och ting. Det gäller att vara klar och tydlig, kanske lite sparsam med detaljer. Annars kan man bli missuppfattad.
Men till slut reder det upp sig. Både Michael Hellgren och Jan Magnusson är eniga om att de domar som följt varit välskrivna och initierade.
I samband med konkursutredningar har Michael Hellgren bland annat varit med om att konkursförvaltaren anmält misstankar om bokföringsbrott. Då har Michael Hellgren fått vittna om vad han kommit fram till i sin rapport. Kanske inte så märkvärdigt. Domstolen har i regel redan fått rapporten. Den ligger ju till grund för åtalet.
Återvinning i konkurs
Michael Hellgren har också vittnat i mål om återvinning i konkurs.
– I ett fall stämde ägaren till ett bolag en kreditgivare. Vi hade i vår utredning ansett att kreditgivaren hade varit lite för snabb med att säga upp krediter. Ägaren ansåg att han lidit skada av det agerandet.
Ganska nyligen satt Jan Magnusson och Michael Hellgren som vittnen på var sin sida i samma mål. Det gällde också en återvinning. Det gällde att avgöra när ett företag varit på obestånd.
Jan Magnusson har vittnat i ett ganska stort skadeståndsmål. En klients partner hoppade av och startade eget. Klienten stämde partnern på två miljoner kronor i utebliven vinst genom att denne tagit med sig information från företaget – kundregister, offerter, kalkyler, fakturor med mera.
Jan Magnusson fick vittna om att uppgifterna i skadeståndsberäkningen kom från företagets redovisning, att förkalkylerna stämde och att bruttovinstberäkningen var rimlig i förhållande den påstådda skadan. Jan Magnussons klient vann målet och fick skadestånd. Detta sänktes dock när målet gick vidare i hovrätten.
Inte vår hemmamiljö
– Det kan vara en väldigt speciell upplevelse att vittna, säger Jan Magnusson. Miljön är ovan för oss revisorer. Den är hemmamiljö för domarna och advokaterna. I äldre domstolsmiljöer med rätten på ett högt podium, som i det nämnda skadeståndsmålet som avhandlades i Mjölby tingsrätt, kan man känna sig ganska liten på sin lilla stol vid det lilla bordet i mitten med domarens ögon riktade rakt mot en.
Revisorn sitter där och är ovan vid spelreglerna.
– Jag vet ju att advokaterna kommer att ställa frågor. Jag är osäker på vad jag själv får säga. Får jag till exempel säga ifrån om de är oförskämda?
En av advokaterna i Mjölby kallade upprepade gånger Jan Magnusson för ”räknesnurra”.
– Till sist frågade jag domaren om han verkligen fick säga så. Då kommenderades ”Ordning!” Och advokaten sa att han bara varit skämtsam.
Är starköl skadeståndsgrundande?
– Som revisorer är vi vana vid att ta beslut utifrån ett material vi tagit fram, säger Michael Hellgren. Som vittnen i rättegång har vi en annan sits. Vi får egentligen inte tycka, bara berätta om klara fakta. Det kan kännas svårt. Säger jag ”Jag tycker att det här är solklart!” så säger motsidans advokat ifrån direkt.
Revisorn i vittnesbåset kan också ha svårt att få förståelse för väsentlighetskriteriet:
– Vi är vana vid att resonera utifrån väsentlighet och risk, säger Jan Magnusson. ”Mitt” tvåmiljonersmål handlade nästan bara om bruttovinstberäkningar och förkalkyler.
Men i de två miljonerna ingår representationsnotor på 10–15 000 kronor. Jan Magnussons klient har åkt runt och informerat sina kunder om att hans partner hoppat av till en konkurrerande verksamhet.
Motpartens advokat ställer några enstaka frågor om kalkylerna. Så plockar han fram en representationsnota:
– ”Stöl 90 kronor”, läser advokaten och spänner ögonen i Jan Magnusson. Stöl betyder starköl, det vet jag av egen erfarenhet. Tycker du att starköl är en skadeståndsgrundande kostnad? Ja eller nej?
Då sitter revisorn där. Detta är ju inte alls väsentligt. Bara en kostnad i företagets bokföring som visar hur nittio kronor använts. Revisorn försöker förklara och utveckla.
– Ja eller nej? säger advokaten och tar nästa nota. Här står det ”Monopole”, en mycket bra konjak. Är konjak en skadeståndsgrundande kostnad?
Så kan det hålla på.
Varför har du inte upptäckt detta?”
Både Michael Hellgren och Jan Magnusson menar också att vittnessituationen känns märklig därför att revisorer inte är vana vid att bli så ifrågasatta – ja, nästan utsatta för försök till misskreditering. ”Hur kunde du släppa igenom det här? Varför har du inte upptäckt detta?”
De tror att revisorn bedömt allt, allt, allt. Då är det förstås skönt för revisorn att veta att det finns dokumentation med revisionsplaner och allt annat som visar vad revisorn faktiskt har tittat på och varför.
Vid två rättegångar öppnade motpartens advokat med samma kuggfråga till Michael Hellgren: ”Vet du vad skillnaden är mellan insolvens och insufficiens?” (Insolvens är en bestående oförmåga att betala sina skulder allteftersom de förfaller. Insufficiens är något helt annat. Det betyder att en persons skulder är större än tillgångarna.) Frågan är en chansning på att vittnet i hastigheten blandar ihop begreppen. Chansningen skulle kunna gå hem – och bli ett tecken på att konkursutredaren allmänt är en person som pratar i nattmössan.
– Sånt är vi inte vana vid. Nej, i vår vardag är vi vana vid vid att presentera svar på frågor om redovisningsregler, aktiebolagsrätt, skatterätt med mera. Den som frågar tar för givet att vi kan vår sak, säger Jan Magnusson. Men i domstolen vill motparten ibland försöka visa att vi vet väldigt lite. En konkursutredning innehåller många komplexa frågor utan exakta svar. Vi kanske pekar på olika händelser som tyder på att något är fel. En advokat kan lätt mala sönder en sådan argumentation.
Man kan säga stopp
Revisorer som vittnar får uttala sig om ”företagets angelägenheter”. Det betyder enligt förarbetena till aktiebolagslagen att uppgiftsskyldigheten främst är begränsad till bolagets interna och externa redovisning.
Revisorer (och alla andra personer) kan normalt inte tvingas uttala sig om sina klientföretags yrkeshemligheter som vittnen i domstol. Har ni råkat ut för några den typen av ovidkommande frågor i domstolarna?
– Nej. Skulle sådana frågor komma kan man alltid säga stopp och ta en överläggning med advokaten.
Säga stopp – det kan man också göra i andra sammanhang:
– Första gången man vittnar är man nervös men man blir ett bättre vittne för varje gång, säger Michael Hellgren. När motståndarsidans advokater inte gillar det jag svarar har de en tendens att försöka avbryta och säga att det är oviktigt. Då säger jag ifrån: Stopp, jag är inte färdig än! Jag blir tuffare i vittnesbåset – precis som jag kan vara mot klienter i känsliga diskussioner: så här tycker jag, lyssna nu på mig tills jag är klar. Med tiden blir man inte lika lätthunsad.
Antalet vittnesmål ökar?
Frågan om revisorns vittnesplikt har viss beröring med revisorns nya skyldigheter att anmäla misstänkt brottslig verksamhet i aktiebolag.
– Jag tror att vi får ställa upp som vittnen mer i framtiden, säger Michael Hellgren. Med anmälningsplikten följer fler vittnesinkallelser med skyldighet att lämna upplysningar om klientföretagen. Problemet med att bryta tystnadsplikten uppstår för övrigt redan i frågan om vi ska anmäla eller inte – och är då mycket svårare. Vi kan ju bli stämda om vi övertolkar reglerna och anmäler sådant som inte visar sig vara brott.
Personligen tycker både Jan Magnusson och Michael Hellgren att det är fel att revisorer ska anmäla brott.
Ibland är det egentligen helt onödigt. Jan Magnusson har själv – efter konsultation med advokat men utan egentlig tvekan – anmält en klient och därefter avgått. Det var han skyldig att göra. Men hade anmälan någon betydelse när åklagaren redan hade lagt vantarna på klientens bokföring?
Michael Hellgren har varit med om samma sak. Skattemyndigheten fann falska fakturor hos en av hans klienter. Varför anmäla ett skattebrott som skattemyndigheten redan upptäckt? Han skrev dock till skattemyndigheten och menade att det här var ett gränsfall i frågan brott/ej brott. Han bad att bli kontaktad om skattemyndigheten ansåg att han borde göra en anmälan. Michael Hellgren avgick direkt som revisor i bolaget.
Kompetenta att bedöma brott?
Att göra en anmälan innebär att revisorn måste avgå – och förlora en kund. Kan det vara ett problem?
– Problemet kan naturligtvis uppstå i gränsfallen brott/ej brott, säger Michael Hellgren. Det kan naturligtvis tänkas situationer där någon revisor väljer att ”hellre fria än fälla” en viktig kund.
Men den risken är kanske inte så stor. Eventuella brott ska vara mer än obetydliga.
– Förhoppningsvis är de så grova att man inte vill ha med kunden att göra, säger Michael Hellgren.
För honom som anställd på en storbyrå är detta inget stort problem. Han har experter som ger råd. Ernst & Young har en stor egen juristavdelning.
Och för Jan Magnusson finns det advokater i Linköping att konsultera.
Inge Wennberg