En arbetsgrupp inom en bolagsstyrelse med ett särskilt ansvar för kontrollen av riskhanteringen och den finansiella rapporteringen – det är en ungefärlig beskrivning av en revisionskommitté.

Företeelsen revisionskommitté har amerikansk förebild. I Sverige började tankarna på revisionskommittéer stötas och blötas för närmare trettio år sedan.

Men först nu börjar det lossna. Revisionskommittéerna tycks vara på väg mot ett genombrott – i och med att flera riktigt stora börsbolag tagit upp idén.

I Balans nr 4/02 berättade professor Per Thorell om förekomsten av revisionskommittéer i svenska börsbolag. Hösten 2001 hittade han fjorton svenska och sju utländska bolag på Stockholmsbörsen som har sådana kommittéer. Sedan dess har ytterligare några tillkommit.

Så revisionskommittéerna har framtiden för sig – eller...?

Vi har talat med Gunnar Widhagen, auktoriserad revisor, som var med i debatten om revisionskommittéer redan på sjuttiotalet. Han har definitivt ändrat sin tidigare negativa uppfattning.

Vi har också talat med Tor Marthin, ansvarig för kapitalförvaltningen hos en stor institutionell placerare. Han är måttligt intresserad av revisionskommittéer. De utgör en betydligt mindre viktig fråga än att få ordning på redovisningen. Kraven på redovisningen ökar. Det blir fler frågor på bolagsstämmorna. Och mer elände när märkliga saker upptäcks. Då är frågan om revisionskommittéer eller inte knappast särskilt avgörande.

Vi har även intervjuat Clas Reuterskiöld med styrelse- och i några fall revisionskommittéerfarenhet från Ericsson, Industrivärden, Sandvik, SCA, Skandia, Skanska och SSAB. Han ser ännu inte något som kan kallas svensk praxis för arbete i revisionskommittéer. I Sverige söker vi fortfarande efter formerna för arbetet.

Vi ska kanske också påminna om Per Thorells ord i hans artikel i Balans nr 4/02. Han bedömer att revisionskommittéerna har kommit för att stanna och att utvecklingen nu kommer att gå snabbt. Han ser nästan bara fördelar med det – revisionskommittéer är en nödvändighet i den internationella ägarmiljö där företagen nu arbetar.

Inge Wennberg