Revisorerna och ”kapitalismens kris”: Sommaren då revisorerna hamnade i hetluften

Till en början tycktes vägen mot nya och bättre regler ligga öppen. Men så kom skandalerna i USA, slag i slag. Och även i Sverige började media och politiker intressera sig för revisorerna. Bengt Holmquist gör ett försök att sammanfatta den långa heta sommaren.

I förra numret av balans, det som kom ut före midsommar, rapporterade vi om ett seminarium där FAR menade att ”bitarna började komma på plats”. Föreningen skrev också samtidigt till Justitiedepartementet och hemställde om att årsredovisningslagen skulle ändras redan före 2005, så att även svenska bolag snarast skulle kunna tillämpa s.k. ”true and fair override” fullt ut. Alltså att i en del sällsynta fall kunna låta redovisningen avvika från lagar och rekommendationer när det behövs för att visa en rättvisande bild av företagets ekonomiska ställning.

FAR ville med sitt seminarium ge omvärlden en bild av läget ”efter Enron och den 11 september”. Det blev ett par artiklar, men det blev inga stora rubriker, inte som under skildringarna av Andersens kollaps efter Enronskandalen.

Dock diskuterades i juni – mest i USA – också det som hänt i andra företag. Telekombolaget Global Crossing, som gått i konkurs i januari, undersöktes av både den amerikanska finansinspektionen SEC och av FBI. Och konglomeratet Tyco omgavs av allt fler rykten om oegentligheter och dolda förluster innan dess chef Dennis Kozlowski slutligen åtalades i juni. De amerikanska myndigheterna hade också börjat jaga medlemmarna i familjen Rigas som grundat och ägt internetföretaget Adelphia, där den nya ledningen i början av juni också bytte revisorer.

Relativt lugn

Men här hemma i Sverige var det ändå relativt lugnt ett par veckor i juni, trots att både börsutveckling och delvis dystra konjunkturprognoser gav fortsatt anledning till oro. Och även om det började komma rapporter om att ännu ett amerikansk telekombolag möjligen var på väg utför: den här gången handlade det om Qwest, i Sverige mest känt för att dess storägare Phillip Anschutz satsat miljoner även på den svenska idrottsmarknaden (Hammarby).

Ämnet ”redovisning och revision” började dock bli allt intressantare för media (några veckor senare beklagade sig en centralt placerad aktör i branschen över att ”allting som börjar på ’re’ tycks bli rubriker i tidningarna just nu”).

Till midsommar publicerade sedan Svenska Dagbladet en serie artiklar där man granskade revisorerna och deras trovärdighet. Utgångspunkten var här de nya EU-rekommendationerna om att en revisor i ett börsbolag inte bör sitta längre än sju år. Ämnet var också intressant för media efter alla anklagelser om vänskapskorruption mellan Andersen och Enron.

I artiklarna listades ett antal kända svenska revisorer som suttit mer än sju år, mest handlade det om Investor där ”revisorn har hetat Nackstad i 32 år” (eftersom Caj Nackstad efterträdde sin FAR Sten för 17 år sedan). Nackstad sa i SvD hade han inte hade några planer på att avgå och att regeln kändes ”enfaldig”.

Han menade att det viktiga var medvetandet om att revisorns oberoende är grunden för verksamheten och därmed levebrödet.

I Sydsvenska Dagbladet intervjuades FEE-ordföranden Göran Tidström (16 år som revisor i Swedish Match) i samma ämne och han pekade också på att vi i Norden väljer personer, medan man i t.ex. de länder som har anglosaxiskt inspirerade system väljer byråer. I det senare fallet blir det lättare att genomföra en odramatisk rotation av revisorer inom byrån.

Justitieminister Thomas Bodström var i intervjuer inte främmande för att skärpa reglerna i enlighet med de föreslagna EU-bestämmelserna om rotation av revisorer, medan man från Justitiedepartementet framhöll att det går att se dessa både som regler och rekommendationer (det senare eftersom det inte blir något rättsligt efterspel om man väljer att inte följa bestämmelserna).

Så blev det midsommarhelg. För många här i Sverige började ledigheten. I efterhand är det lättare att se mönstret: media och politiker hade börjat arbeta upp ett intresse för branschens frågor. Fortfarande var dock ”Enron” nyckelordet och förhoppningarna från seminariet i slutet på maj fanns fortfarande kvar.

Dåliga nyheter

Men så slog blixten ned (fortfarande från vad de flesta nog uppfattade som en relativt klar himmel): på tisdag kväll lokal tid i New York. Natten till onsdagen den 26 juni svensk tid meddelade USA:s näst största telekombolag WorldCom att fem kvartals redovisning måste göras om och att bland andra finanschefen Scott Sullivan fått sparken. Det stod snabbt klart att den friserade bokföringen förbättrat det redovisade resultatet med sammanlagt ca 35 miljarder kronor och få medier missade att berätta att det även denna gång var Andersen som reviderat. (Det bör kanske påpekas att när man senare på sommaren började formulera anklagelserna verkade det som om företaget avsiktligt fört revisorerna bakom ljuset.)

I månadsskiftet juni–juli sände Aktuellt några inslag där man bl.a. kritiskt granskade revisorernas insatser. Media var nu överhuvudtaget mycket mottagliga för dåliga nyheter om redovisning och politikerna började också så smått få upp farten. Handelsminister Leif Pagrotsky uttalade sig och sa bl.a. att man måste höja kraven på hur revisorerna utses. Han efterlyste en klarare åtskillnad mellan granskarna och de granskade.

FARs generalsekreterare Björn Markland instämde i en intervju dagen därpå: om det är ekonomichefen som upphandlar revision så har revisorerna kommit för långt från de ägare vars intressen de ska tillvarata.

”Lättare att missbruka IAS”

Flera intervjuade framhöll också skillnaden mellan den amerikanska detaljstyrningen och IAS med sina mer principiellt hållna regler. De flesta menade att risken för skandaler var betydligt mindre med de europeiska reglerna, men professor Kenth Skogsvik vid Handelshögskolan i Stockholm höll inte med:

”Det kan snarare gå lättare att missbruka redovisningsreglerna i Europa än i USA”, sa han till Dagens Nyheter.

I USA meddelade tillsynsmyndigheten den 28 juni att de ansvariga direktörerna för de 947 största företagen senast den 4 augusti måste gå ed på att siffrorna i den senaste års- och kvartalsredovisningarna var korrekta.

Strax efter månadsskiftet gjorde några stora internationella tidningar och tidskrifter sammanställningar över amerikanska myndigheters och domstolars aktuella undersökningar av företag. Financial Times publicerade till exempel en lista på ett 20-tal företag som man anser är anmärkningsvärda:

Adelphia, Andersen, Citigroup och JP Morgan, Computer Associates, Duke Energy, Dynergy, Enron, Enterasys, Global Crossing, Halliburton (där vicepresident Dick Cheney varit VD), ImClone, Kmart, Merrill Lynch, Network Associates, Peregrine Systems, Qwest, Rite Aid, Tyco och WorldCom. Till den listan kunde dessutom snart läggas ett par multinationella jättar: Xerox, och franska Vivendi (som köpt en mängd amerikanska företag i underhållningsbranschen).

En lång lista

Det blev en lång lista på ofta ganska kända företag med manipulerade balansräkningar, förstörda dokument, hastigt avgångna direktörer, mystiska affärer i energikontrakt och ”hollow swaps”, revisorer som inget sett, insiderhandel och oetiska aktieanalytiker. Till detta kom även en del mycket märkliga privatekonomiska aktioner från några av de inblandade. Förtroendet för det amerikanska näringslivet kördes nu snabbt i botten och det märktes på politikernas reaktioner. Det talades allt mer om ”kapitalismens kris”.

President Bush gjorde flera kommentarer för att lugna marknaden. Men det hjälpte inte: ”Förra veckan talade han om detta fyra gånger på fyra dagar. När han sedan tog en paus var till exempel Nasdaqbörsen på sin lägsta nivå på fem år och dollarn rasade”, noterade en kommentator i New York Times. Bush kom igen i ett stort tal till Wall Street den 9 juli, men även efter detta sjönk kurserna. Dessutom underlättade det inte för presidenten att av media och politiska motståndare ständigt bli påmind om sina aktieaffärer i Harken Energy där han som styrelseledamot 1990 sålde aktier åtta dagar innan företaget redovisade starkt försämrade siffror – utan att redovisa detta för den amerikanska tillsynsmyndigheten SEC i tid.

När Bush mot den bakgrunden menade att ”i företagsvärlden är saker inte alltid helt svarta eller vita när det gäller redovisning”, låter det mycket märkligt och förvånande, kommenterade Business Week. Som i samma artikel menade att det också var dags för Bush att göra sig av med SEC-chefen Harvey Pitt (”fel man för jobbet i dagens läge”).

Finansinspektionen utreds

I Sverige blev Almedalsvecka i Visby, politikernas traditionella sommarscen som under ett valår drar till sig extra mycket uppmärksamhet från media. Finansminister Bosse Ringholm presenterade en utredning om Finansinspektionen där överdirektör Ingrid Bonde vid Riksgäldskontoret bl.a. skulle ”överväga om, och i vilken omfattning, Finansinspektionen bör få en roll vid tillsynen över revisorer, registrerade revisionsbolag och revisionsverksamhet i bolag som är noterade vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats”.

Samma dag passade även den pensionerade ekonomiprofessorn Assar Lindbeck på att vid ett fp-seminarium i Almedalen föreslå en ny statlig myndighet som skulle kunna heta ”Revisionsinspektionen” och övervaka revisorerna.

Statsminister Göran Persson var bekymrad över kapitalismens kris och talade om att skärpa straffsatser och se över strukturer. Han menade att det var dags att ta ordentligt tag i frågorna även om det ännu inte inträffat några stora skandaler i Sverige.

De stora revisionsbyråerna fick naturligtvis också komma till tals i debatten. KMPG:s styrelseordförande Mike Rake talade t.ex. om revisorns roll:

”Jag vet att folk inte tycker om att höra det här, men revisionens uppgift är inte att upptäcka bedrägerier. Revisorn ska vara en vakthund, inte en blodhund”, sa han till Financial Times. I samma intervju polemiserade han också mot en del av den engelska industriministern Patricia Hewitts tuffa förslag om bl.a. obligatorisk rotation mellan revisionsbyråerna.

Östman ville nyansera

Lars Östman, professor i redovisning och finansiering på Handelshögskolan, skrev den 13 juli en debattartikel i Dagens Nyheter där han försökte nyansera diskussionen. Han oroades över att politikerna genom den mediala dramaturgin accepterat en enkel problembild och nu ropade på snabba lösningar. Han pekade bl.a. på att det är en liten del av informationen från företagen som spelar stor roll för aktiekurserna. I de snabba, enkla rapporternas värld hjälper det inte att öka kraven på de traditionella redovisningen, den finns där i regel redan. Men det är andra mått som lyfts fram av analytiker och Östman misstänkte att ”ökade krav beträffande traditionell redovisning snarast ökar benägenheten att ägna kraft åt dessa mer individuella informationsformer”.

Han menade också att revisorerna borde ha en starkare ställning gentemot företagen, men tvivlade på att ”den oligopolartade revisionsmarknadens prissättning ger utrymme för detta”. Och professor Östman sammanfattade sin syn på sommarens händelser så här:

”Utgångspunkten för åtgärder måste dock vara väsentligt mer kvalificerad än den Enron och WorldCom synes vara på väg att lämna efter sig.”

Coca-Cola och optionerna

Samma helg meddelade sedan Coca-Cola att man, utan att invänta nya regler, skulle redovisa sina optioner som kostnader. Många storföretag skulle få med en sådan redovisning se sina redovisade vinster falla med upp till 30 procent och det drog också igång en debatt i medierna, men det påpekades också att de nya IAS-reglerna från 2005 troligen kommer att innehålla sådana regler.

I USA arbetade politikerna i senat och representanthus oförtrutet vidare med sina nya regler kring redovisning och revision. Senator Paul Sarbanes, demokrat från Maryland, hade tidigare under sommaren lagt fram sitt förslag (se separat artikel) som nu snabbt togs genom den amerikanska kongressens båda kamrar (97-0 i senaten!). Redan innan förslaget gått igenom konstaterade man i resten av världen att USA här ville att även icke-amerikanska revisionsbolag som reviderar företag som är noterade på USA-börser måste registrera sig hos det amerikanska tillsynsorganet och följa amerikanska regler. (Tidigt i september kom f.ö. de första inbjudningarna till kurser och seminarier i ämnet SEC-rapportering för utlänningar.)

EU-kommissionären Frits Bolkenstein skrev den 24 juli ett brev till Paul Sarbanes och uttryckte allvarliga bekymmer för vad som skulle hända med relationerna om den s.k. sektion 106 i lagen skulle stå kvar i den slutliga utformningen. Det blev dock inga lättnader i denna s.k. Sarbanes-Oxley Act innan president Bush skrev under den den 30 juli.

Rövarbaronernas miljarder

Trycket på de amerikanska ledarna fortsatte också att vara ganska stort. Bland de nya företag som misstänktes för felaktig redovisning hörde nu också AOL Time Warner. Och dagligen kom det nya siffror: mest förödande var möjligen alla avslöjanden om hur toppfigurer i företagen kunnat tjäna miljarder på att sälja i tid. Listan över dessa s.k. Barons of Bankruptcy publicerades även i svenska tidningar. Den toppades av Gary Winnick (Global Crossing) som gjort en bruttoförtjänst på omkring 4,5 miljarder kronor. Totalt skaffade sig dessa makthavare i de konkursade bolagen privata vinster på ca 30 miljarder kronor under åren 1999–2001.

Nu började också rättvisan hinna ifatt en del av aktörerna. I TV och tidningar kunde vi se hur direktörer och ägare fördes ut till väntande bilar med händerna i handklovar. Mycket av detta var i och för sig ett spel mellan myndigheterna och de anklagades advokater, ett spel som sedan skulle fortsätta i rättsalarna.

I början av augusti kom nästa smäll i WorldCom. Det faktum att fifflet inte omfattade ”bara” 35 miljarder utan visade vara nästan dubbelt så stort (en genomgång av 1999 och 2000 gav ytterligare drygt 30 miljarder kronor i felaktigt redovisade kostnader) gav dock inte fullt så stora rubriker i svenska media som fem veckor tidigare.

Revisorsnämnden dagens nyhet

Stora rubriker blev det däremot i Dagens Nyheter när man berättade om att det sitter revisorer i Revisorsnämnden: ”Revisorer tillåts syna sig själva” och ”Bolagen betalar sina granskare” löd tidningens två dominerade rubriker den 3 augusti. Nyheter som väl kan sägas att varit relativt välkända för de flesta berörda – men naturligtvis inte för den stora allmänheten. En formulering på förstasidan om att ”revisorsrepresentanterna har motsatt sig att nämnden ska ta upp så kallade oberoendefrågor” fick dessutom några läsare i revisionsbranschen att ställa sig lite frågande.

Veckan därpå meddelade regeringen att man tillsatt en kommission som under Erik Åsbrinks ledning skulle granska näringslivets etik och moral. Kommentarerna växlade från positiva till ”ett spel för galleriet”.

En av kärnfrågorna kring revisorernas roll har ju varit den om konsulttjänsterna. I flera förslag har man både i USA och Europa talat om att förbjuda eller begränsa revisionsbyråernas rätt att vara konsulter till sina revisionsklienter. Dagens Industri passade nu på att gå igenom de 16 mest omsatta börsbolagens årsredovisningar och kunde – än en gång – konstatera att konsulttjänsterna stod för närmare 60 procent av intäkterna (mest i Ericsson där bara 28 procent av det totala arvodet gick till rena revisionstjänster).

Ett annat debattämne, som tidigare under året behandlats i Balans, kom upp i svenska media flera gånger under sommaren. Det gällde revisionskommittér, deras roll och sammansättning. (Se f.ö. Göran Tidströms artikel på sidan 22.)

FARs tur att berätta

Den 19 augusti fick så revisorerna relativt ostört komma till tals i Dagens Nyheter. Björn Markland kunde i en intervju ge sin syn på flera av de aktuella frågeställningarna kring redovisning och revision. Han beklagade att revisorerna blivit syndabockar: ”Revisorn gör inte fel, utan försummar att upptäcka fel. De som gör fel är ledningen och styrelserna i företagen.” Och han upprepade sin ståndpunkt från tidigare uttalanden om att de här frågorna borde föras bort från företagsledningen och i ställa komma närmare ägarna.

När Jan Stenbeck sedan avled på kvällen samma dag flyttades fokus i medias ekonomibevakning snabbt till frågor kring koncernens fortlevnad, arvtagare och nya makthavare. En av dessa senare visade sig vara f.d. auktoriserad revisor och den nye ordföranden i Kinnevik, Ulf Spång, presenterades i Veckans Affärer som ”det rumsrena alibit”. I Dagens Nyheter berättades däremot i hur många konkursade bolag Spång varit revisor – media var fortfarande på gång.

I slutet av augusti fortsatte också Enronaffärens efterdyningar. Andersen Worldwide gick med på att betala omkring 550 miljoner kronor till Enrons långivare och borgenärer. Och de amerikanska åklagarna började få lite svårigheter med sina åtal mot befattningshavare i bolaget och började skjuta in sig på de ”orimliga” vinster man gjort på olika affärer i balansräkningens utkanter. The Economist kommenterade att det kanske skulle bli svårt att bevisa att dessa vinster var straffbara när investmentbanker och andra rådgivare kunde tjäna lika mycket på liknande verksamheter.

Den amerikanska tillsynsmyndigheten röstade i slutet av augusti enhälligt för att även direktörer på icke-amerikanska bolag som noteras på amerikanska börser skulle omfattas av kravet på att – under personligt ansvar – gå i god för att företagets siffror stämmer. USA fortsatte därmed att utsträcka sina egna regler till att gälla internationellt – utan att samråda med omvärlden.

Branschens inflytande minskar

En notis i den engelska branschtidskriften Accountacy Age kan kanske sammanfatta revisorernas långa, heta sommar, åtminstone ur ett amerikanskt perspektiv. Där konstateras att sedan branschen för ett par år sedan lyckats stoppa de förändringar mot strängare regler och betydligt mer tillsyn som förre SEC-ordföranden Arthur Levitt ville genomföra, har dess inflytande minskat avsevärt. Man citerar Barry Melancon, generalsekreteraren i AICPA, den amerikanska motsvarigheten till FAR.

Hans sammanfattning av läget skiljer sig naturligtvis från den optimistiska grundtonen i FAR-seminariet den där soliga försommardagen på Hasselbacken då ”bitarna började komma på plats”:

”Kongressen lyssnar inte på oss längre och det gör inte SEC heller...”

Bengt Holmquist är chefredaktör för Balans.