En fråga som normgivare alltid ställer sig är huruvida utgivna regler och rekommendationer efterlevs eller inte. Rådet för kommunal redovisning har vid två tillfällen följt upp i vilken omfattning som kommuner och landsting följer rekommendationer och övrig normgivning. Genomförda enkätundersökningar har givit positiva besked. Intrycket är därför att kommuner tar till sig normering. Ett annat tillvägagångssätt att granska efterföljsamheten är att analysera de faktiska dokumenten. En analys av femtio kommunala årsredovisningar ger en något annorlunda bild än tidigare genomförda enkätundersökningar. Analysen fokuserar på

  • Förvaltningsberättelsen

  • Tilläggsupplysningar

  • Efterlevnaden av rekommendationer utgivna av Rådet för kommunal redovisning.

Förvaltningsberättelsen

Rådet för kommunal redovisning har inte givit ut någon rekommendation som behandlar förvaltningsberättelsen men avser att under hösten 2003 publicera en skrift för att påverka utvecklingen på området. Enligt förarbetena till lagen (1997:614) om kommunal redovisning skall i förvaltningsberättelsen följande framgå:

  1. en sammanfattande beskrivning av den ekonomiska utvecklingen vilken bör innehålla en ekonomisk analys samt en riskanalys,

  2. en samlad investeringsredovisning och inte bara hur utfallet i de olika projekten har fallit ut,

  3. en personalredovisning,

  4. händelser som inte framgår av resultat- och balansräkning inkluderas, samt en uppföljning mot budgeterade värden.

Av genomförd granskning kan följande iakttagelser framhävas:

  • Alla kommuner upprättar inte en förvaltningsberättelse, vissa hänvisar till en icke existerande berättelse i årsredovisningens innehållsförteckning.

  • Berättelsens omfattning skiljer sig åt, allt från 3 sidor till 50 sidor existerar.

  • Det görs i samtliga årsredovisningar en uppföljning gentemot upprättad budget.

  • En ekonomisk översikt inkluderas i form av allmän ekonomisk information och/eller en finansiell analys som varierar från mycket avancerad till en verbal beskrivning av resultat- och balansräkning.

  • I flera fall beskrivs gällande redovisningsprinciper i förvaltningsberättelsen.

  • Flera kommuner inkluderar samtliga nämnders redovisningar i förvaltningsberättelsen.

  • Kommunerna använder sig av olika finansiella analysmodeller.

  • Omfattande omvärldsanalyser presenteras men inte deras effekt på den kommunala ekonomin

  • Investerings- och personalredovisning presenteras oftast som egna delar i årsredovisningen, frikopplade förvaltningsberättelsen.

Den i förvaltningsberättelsen inkluderade ekonomiska översikten skall inkludera en analys rörande i vilken omfattning kommunen uppfyller det lagstadgade balanskravet. Det föreligger olika uppfattningar rörande vilka intäkter och kostnader som skall inkluderas i analysen. Vanligt förekommande är att kommunen skiljer på vad som är skattefinansierad verksamhet och vad som är avgiftsfinansierad verksamhet i balanskravsanalysen. Ackumulerade positiva resultat relaterbara till avgiftsfinansierad verksamhet används för att justera det negativa resultatet från den skattefinansierade verksamheten. I de fall som kommunen hänvisar till så kallade synnerliga skäl utreds inte vad dessa består i. Vanligtvis nämns att underskottet kommer att regleras i upprättad budget, någon närmare förklaring bifogas inte årsredovisningen.

I upprättad förvaltningsberättelse skall enligt Rådet för kommunal redovisning en sammanställning inkluderas som beskriver utfallet av kommunens pensionsmedelsförvaltning, både i termer av finansiella placeringar och återlåning. Efterlevnaden av rekommendationen är under all kritik, endast 2% genomför en tydlig uppföljning i förvaltningsberättelsen.

Tilläggsupplysningar

Redovisningens tilläggsupplysningar utgörs av information som inte med enkelhet framgår av resultaträkning, balansräkning samt betalningsflödesrapport och består dels av redovisningsnoter samt en beskrivning av de redovisningsprinciper som rapporterna baseras på. En icke normgivande skrift har givits ut av Rådet för kommunal redovisning i syfte att stimulera till en god utveckling på området. Stora olikheter föreligger emellertid alltjämnt, både rörande mängd och kvalité. Det föreligger stora skillnader mellan kommuner med avseende på vad de anser utgöra principer för den externa redovisningen. Av granskningen framkommer att:

  • Avsnittet rörande redovisningsprinciper placeras på flera olika platser i redovisningen. Vanligast är i slutet av redovisningen eller i samband med den sammanställda redovisningen.

  • Majoriteten kommuner skriver i avsnittet att normering utgiven av Rådet för kommunal redovisning efterföljs trots att det i flera fall inte är korrekt. Följande påpekande kan göras med avseende på redovisade tilläggsupplysningar:

    • Avsnitt som behandlar använd redovisningsmodell medför ett marginellt informationsvärde och det är osäkert om det är en redovisningsprincip.

    • Flera redovisningsprinciper som presenteras rör faktiska kalkyleringsproblem såsom fastställande av kommunens kapitalkostnader.

    • Många beskrivningar gäller ordinära periodiseringsproblem där kommuner stadgar att de i yttersta mån försöker genomföra rättvisande periodiseringar med avseende på löner, räntor och statsbidrag. Detta borde enligt en bokföringsmässig redovisning vara självklart.

    • Mängden upprättade noter för kommunen och koncernen skiljer mellan totalt 26 + 26 till 13 + 0. Mängden noter speglar inte på ett bra sätt noternas informationsmängd eller kommunens ekonomiska omsättning utan snarare respektive kommuns ambitionsnivå.

    • I noterna för verksamhetens intäkter och kostnader inkluderas intern information som elimineras.

    • De flesta kommuner beskriver på ett bra sätt hur konsolideringen av den sammanställda redovisningen gått till samt att det finns olikheter i den information som upprättas av kommunen och den som upprättas av bolagen. Flera kommuner specificerar endast kommunens respektive bolagens andel av till exempel verksamhetens intäkter i de upprättade noterna. Det är av denna anledning svårt att genomföra jämförelser av de upprättade sammanställda redovisningarna. Det finns dock ingen diskussion i den kommunala årsredovisningen rörande vilka rekommendationer som bolagens redovisning baseras på, Bokföringsnämndens allmänna råd eller rekommendationer utgivna av Redovisningsrådet.

Rekommendationer utgivna av Rådet för kommunal redovisning

Nr 2: Redovisning av garantipension, kompletterande ålderspension och visstidspension.

I hälften av de upprättade årsredovisningarna framgår det inte av noten till Avsättning för pension och liknande förpliktelser hur stora de olika pensionsförpliktelserna är. Det är dock svårt att hävda att efterföljsamheten av denna rekommendation inte är god.

Nr 3: Redovisning av extraordinära poster och upplysningar för jämförelsestörande ändamål.

Efterföljsamheten är god.

Nr 4, Redovisning av skatteintäkter. Det är endast sju kommuner som uttryckligen poängterar att de använder sig av regeringens uppräkningsfaktorer för att beräkna skatten och det är två som uttryckligen poängterar att de använder sig av de uppräkningsfaktorer som presenteras av Svenska Kommunförbundet. Efterföljsamheten kan på dessa grunder inte sägas vara god.

Nr 5, Redovisning av särskild löneskatt på pensionskostnader. Efterföljsamheten rörande denna rekommendation är mycket god.

Nr 6, Redovisning av bidrag till infrastrukturella investeringar. Efterföljsamheten är att betrakta som mycket god.

Nr 7, Upplysningar om pensionsförpliktelser och pensionsmedel. Efterföljsamheten av denna rekommendation är mycket dålig. När det gäller uppföljning av pensionsmedelsförvaltning strider nu gällande praxis mot aktuell normgivning.

Nr 8.1, Sammanställd redovisning. Efterföljsamheten är god.

Nr 9, Klassificering av finansiella tillgångar. Efterföljsamheten är god.

Nr 10, Redovisning av avsättningar, ansvarsförbindelser och eventualtillgångar.

Alla kommuner redovisar pensionsavsättningar och många redovisar avsättningar för återställande av deponier. Andra avsättningar som gjorts rör till exempel kostnader för översvämningsskador och rättsliga efterspel. Grunderna för hur dessa avsättningar beräknas framgår sällan och kan betraktas som tveksamma. Det är få kommuner som uppfyller upplysningskraven som följer av rekommendationen. Efterföljsamheten får trots detta betraktas som god.

Nr 11, Redovisning av materiella anläggningstillgångar.

Efterföljsamheten med avseende på denna rekommendation är inte god. Det är endast tio kommuner som uppfyller upplysningskraven samt särredovisningskraven som framgår av rekommendationen.

Nr 12, Redovisning av immateriella tillgångar. Efterföljsamheten får betraktas som god trots att det endast är en kommunen som redovisar immateriella tillgångar.

Rådet för kommunal redovisning har vidare givit ut rekommendationer som behandlar,

Nr 13, Redovisning av leasingavtal,

Nr 14, Byte av redovisningsprincip samt

Nr 15, Redovisning av lånekostnader som träder i kraft först för räkenskapsåret 2003. Det går därför inte att uttala sig om efterföljsamheten. Det går dock att konstatera att utkasten till rekommendation inte har fått någon effekt med undantag av Nr 14 där efterföljsamheten är god.

Utkast till rekommendation

Finansieringsanalys och betalningsflödesrapport:

Efterföljsamheten är inte god. En betydande majoritet har inte tagit intryck av utkastet till rekommendation.

Informationer

Redovisning av anslutningsavgifter:

Endast tio kommuner skriver uttryckligen att avgifterna redovisas som intäkt i resultaträkningen.

Efterföljsamheten kan på dessa grunder inte betraktas som god.

Övriga iakttagelser och sammanfattande kommentarer

Det är svårt att utifrån den genomförda analysen dra slutsatsen att efterföljsamheten är så god som uttryckts av Rådet för kommunal redovisning. Kvaliteten med avseende på kommuners årsredovisningar skiljer sig åt på flera punkter, ett faktum som gör att jämförbarheten är dålig. Resultatet av analysen indikerar att rekommendationer inte alltid räcker för att den goda redovisningsseden skall efterföljas, en situation som måste betraktas som ett stort problem. Normgivningen utvecklas i dagsläget i ett tempo som inte avspeglas i praxisutvecklingen, ett glapp föreligger således rörande vad som utgör god redovisningssed på normativa respektive deskriptiva grunder.

Ek. dr

Pär Falkman

är verksam vid Ernst & Young.