Riksförsäkringsverket har gett ut en årsredovisning i vilken man redogör för vårt statliga pensionssystem. Det är en intressant läsning. I den politiska debatten hör man ju ibland kommentarer om att Sverige lyckats förhandla fram en hållbar pensionslösning som kan tjäna som förebild för andra länder. Jag har aldrig förstått vari det unika består men är lite klokare efter att ha läst den här skriften.
Materien är komplicerad, mer så än i något företag. Det är mot den bakgrunden jag skulle vilja rekommendera informationsansvariga att läsa det förord som är underskrivet av Anna Hedborg. Det är mycket välskrivet trots de uppenbara svårigheterna att redogöra för hur systemet fungerar. Bland annat ser man betydelsen av korta meningar.
En invändning man kan ha som läsare är att skriften betecknas årsredovisning med tillhörande balans- och resultaträkningar samt noter inklusive redovisningsprinciper. Läsaren får härigenom oundvikligen intrycket av att det rör sig om en produkt liknande dem som ges ut av företag. Så är dock inte fallet. Företag kan redovisa en pensionsskuld. Mot denna står antingen företagets samtliga tillgångar eller, när företaget valt stiftelsealternativet, olika placeringstillgångar. När det gäller det statliga pensionssystemet handlar det dock huvudsakligen om ett fördelningssystem, dvs. utgående pensioner betalas med årets premieinbetalningar. Trots det redovisas i årsredovisningen en tillgång, nämligen en så kallad avgiftstillgång. Denna utgörs av 16 procent av alla framtida pensionsgrundande arbetsinkomster. Till grund för beräkningen av denna tillgång ligger prognoser om ekonomins tillväxttakt. Skall man jämföra med något ligger väl de så kallade ”embedded values” närmast till hands. De används av många försäkringsföretag för att belysa utvecklingen av framtida premieintäkter baserat på erfarenheter att personer som tecknat försäkringar tenderar att stå kvar ett antal år som försäkringstagare. Lika lite som ”embedded values” utgör en tillgång i en redovisningsmässig mening, lika litet är avgiftstillgången en tillgång.
Nu är syftet med RFV:s rapport inte att avge en formell årsredovisning utan att ge en beskrivning av hur systemet fungerar och om de olika komponenter som påverkar pensionsutbetalningarna. Jag tycker att man lyckats väl med detta även om det finns tekniska avsnitt som jag inte orkade tränga igenom. Och skulle man i framtiden välja en annan beteckning för skriften än årsredovisning vore det än bättre.
Förändring av RR 8 och RR 27
I föregående nummer av Balans beskrevs en förändring i RR 27 som skulle få långtgående konsekvenser för redovisningen av finansiella instrument. Bakgrunden var ett preliminärt beslut i Rådet att inte längre tillåta redovisning av så kallade ”syntetiska instrument”. Ett vanligt exempel på ett sådant instrument är när företag skyddar exempelvis en fordran i dollar genom att sälja dollar på termin och som följd av detta redovisar en fordran i kronor baserad på terminskursen. Fordran och terminen kombineras alltså och redovisas som en ”syntetisk” fordran i kronor.
Den syntetiska redovisningen är nödvändig för att uppnå säkringseffekten när företag inte får värdera derivat till verkligt värde. Som bekant ändras ÅRL i detta avseende från årsskiftet vilket var orsaken till beslutet att ändra RR 27. Problemet är att så snart ett företag värderar ett derivat till verkligt värde, detta får en smittoeffekt på samtliga derivat. Det betyder bland annat att företag som gått in i terminskontrakt för att säkra framtida betalningar, så kallade flödessäkringar, skulle tvingas redovisa dessa kontrakt till verkligt värde. Även om detta normalt inte skulle påverka resultatet skulle ändå effekterna på balansräkningen kunna bli betydande. Eftersom detta inte varit Rådets avsikt är det sannolikt att det beslut som fattats om att ändra RR 27 genomförs först 2005 i samband med att hela IAS-paketet införs.
Tilläggsköpeskilling
1997 publicerade Akutgruppen ett uttalande som behandlade redovisning av goodwill i samband med justering av förvärvsanalysen samt vid fastställande av tilläggsköpeskilling. I uttalandet angavs att om en justering av förvärvsbalansen leder till att ett företag redovisar ett högre värde på goodwill skall ökningen skrivas av över goodwillpostens återstående nyttjandeperiod. Detta gällde oberoende av om ändringen berodde på att vissa förutsättningar för förvärvsanalysen var ofullständiga eller oriktiga eller på ett beslut om tilläggsköpeskilling vars belopp inte kunde fastställas.
2002 ersattes Akutgruppens uttalande av URA 30, baserat på en tolkning från IASBs akutgrupp, SIC 22, Justering av förvärvsanalys på grund av ofullständiga eller oriktiga uppgifter. URA 30 skiljer sig från Akutgruppens gamla uttalande så till vida att när en justering av förvärvsanalysen görs senast under året efter det att förvärvet genomfördes skall företaget redovisa en ”ikappavskrivning”. Därigenom kommer alltså det redovisade värdet av goodwill bli detsamma som om förvärvsanalysen hade varit rätt från början. Vi får en retroaktiv effekt på redovisningen i stället för den prospektiva redovisning som fanns i Akutgruppens uttalande.
RÅ 30 behandlar inte tilläggsköpeskilling. En fråga som Akutgruppen diskuterat är om det synsätt som kommer till uttryck i SIC 22-URA 20 är tillämpligt också på sådana justeringar eller om det finns en skillnad som motiverar att tilläggsköpeskillingar redovisas i enlighet med 1997 års uttalande.
Den självklara utgångspunkten för Akutgruppen, liksom för Rådet, är att våra regler skall ansluta till IAS/IFRS. Något överraskande visade det sig dock att IASB inte uttalat sig om tilläggsköpeskillingar trots att dessa är vanligt förekommande. De behandlas inte heller i de reviderade standarder om koncernredovisning som IASB för närvarande arbetar med. En av handläggarna på IASB har dock framfört som sin uppfattning att alla justeringar av en förvärvsbalans borde redovisas på samma sätt.
Inte heller det brittiska ASB har gjort något uttalande om tilläggsköpeskillingar. I praxis förekommer båda metoderna i Storbritannien, dvs. både ikappavskrivningar i enlighet med SIC 22 och prospektivt på det sätt som angavs i Akutgruppens gamla uttalande.
Akutgruppen har inte blivit övertygad av de argument som framförts av handläggaren på IASB. Akutgruppens bedömning utgår ifrån att företaget gjort en så bra uppskattning som möjligt av den framtida tilläggsköpeskillingen. Skulle det visa sig att denna uppskattning var felaktig handlar det om en ny bedömning som i enlighet med RR 5 normalt skall redovisas med effekt framåt. Oklarheten om huruvida detta är förenligt med IAS/IFRS gör dock att Akutgruppen för närvarande avstår från att göra ett uttalande. Innebörden av detta är att båda metoderna för att redovisa en tilläggsköpeskilling är acceptabla.
Hur ser praxis ut?
I den granskning av 2002 års årsredovisningar som gjorts på Övervakningspanelens uppdrag har vi inte identifierat något företag som anger en princip för redovisning av tilläggsköpeskilling. Mot bakgrund av att olika metoder är tillåtna är det önskvärt att detta förhållande ändras och att det därutöver anges att företaget gjort en så bra uppskattning som möjligt av det belopp som kommer att utgå på det sätt som anges i RR 1:00, punkt 39.
Utöver en beskrivning av tillämpad princip skall, som framgår av punkt 100 i RR 1:00, upplysning också lämnas vid förvärvstidpunkten om att köpeskillingen inte kunnat slutgiltigt fastställas. Ett företag som systematiskt verkar lägga in villkor om tilläggsköpeskillingar vid förvärv är Proffice. I en not redogörs för ett tiotal förvärv där det slutliga förvärvspriset inte är fastställt. Informationen om villkoren är utförlig. Frågetecknet, i avsaknad av en redogörelse för tillämpad redovisningsprincip, gäller i vilken utsträckning dessa beaktats i förvärvsanalysen. I vart fall för ett av företagen, där kvalificeringsperioden gick ut i december 2002, borde ju beloppet ha kunnat fastställas i det närmaste exakt.
Securitas skriver att ”på grund av den positiva resultatutvecklingen i Loomis i USA, har en resultatbaserad tilläggsköpeskilling om 81 Mkr betalats i november 2002”. Förvärvet genomfördes år 2001. Så vitt jag kunnat se finns det dock ingen notering i årsredovisningen för 2001 om tilläggsköpeskilling, inte heller som ansvarsförbindelse. Vad som sägs är att de förvärvsanalyser som upprättats är slutgiltigt fastställda per den 31 december 2001.
Docent Rolf Rundfelt publicerade under 13 år boken ”Tendenser i börsbolagens årsredovisningar” tillsammans med Stockholmsbörsen och Bokföringsnämnden. Boken ges inte ut längre, men Rolf Rundfelt, som också är ledamot i Redovisningsrådet, fortsätter att studera börsbolagens årsredovisningar.