Det har skrivits mycket om så kallade buffertfonder den senaste tiden. På LO-kongressen 2000 bestämdes att vissa villkor måste vara uppfyllda för att LO ska kunna säga ja till euron. Ett av kraven är att staten ska inrätta buffertfonder för att motverka arbetslöshet vid ekonomiska kriser. Ett annat krav gäller införandet av ett ”strukturråd” som ska bestämma hur pengarna ska användas.
LO är i grunden positivt till EMU. Varför har då LO-kongressen ställt upp villkor för ett ja till euron? LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin förklarar kraven enligt följande: ”LO:s huvuduppdrag är att verka för arbete åt alla, rättvisa, trygghet och jämlikhet. Medlemskap i EMU ställer större krav på politiken på nationell nivå. Ska vi även fortsättningsvis kunna ha höga ambitioner för såväl arbete som välfärd, så måste vi stärka den nationella politikens möjligheter. Regering och riksdag måste kunna stimulera sysselsättningen i sämre tider, utan att riskera att dessa kostnader ställs mot andra välfärdskostnader. Statsmakterna måste ha möjlighet att vidta särskilda åtgärder – till exempel lansera ett nytt kunskapslyft – som ger LO-medlemmar möjlighet att stärka sin ställning på arbetsmarknaden.”
LO anser att buffertfonderna måste vara av en sådan omfattning att regeringen inte behöver låna pengar för att klara en ekonomisk kris. LO anser vidare att riksdagen ska styra buffertfondernas användning och att de bör vara statsfinansierade.
Sedan i november leder finansminister Bosse Ringholm en arbetsgrupp där ledande företrädare för socialdemokraterna och LO försöker hitta lösningar som ska göra det möjligt för LO att säga ja till euron. Gruppen har nu enats om en modell som kan komma att tillfredsställa lo. En ”reserv” ska skapas genom att överskottsmålet för de offentliga finanserna, som i dag är 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel, höjs till 2,5 procent. Höjningen med 0,5 procent motsvarar drygt 10 miljarder kronor per år, som ska användas till att bygga upp buffertfonderna. Reserven ska tidigast börja byggas upp 2007, ett år efter det planerade EMU-inträdet.
Reserven ska användas till att balansera negativa effekter om svensk ekonomi drabbas av en djup lågkonjunktur eller överhettning, och ECB:s räntepolitik inte är anpassad till dessa förhållanden. EMU-ministern Gunnar Lund har sagt att det sannolikt handlar om höjningar respektive sänkningar av moms och arbetsgivaravgifter. När dessa skatter höjs för att kyla ned ekonomin bör pengarna ”tillföras reserven”.
Ett nytt ekonomiskt råd, bestående av oberoende ekonomer och ekonomer från arbetsmarknadens parter, ska ge förslag på hur buffertpengarna ska användas men får ingen beslutsmakt.
Regeringens förslag har fått kritik från både ja- och nejsidan och än är inte sista ordet sagt om buffertfonder. Ringholms grupp framhåller dock att ett nej till EMU ställer ökade krav på ordning och reda i statens finanser. Ett förslag är därför att höjningen av överskottsmålet bör ske oavsett om svenskarna röstar ja eller nej till euron.
Den 22 april har LO utlyst ett extra möte som ska ta ställning till om Ringholmgruppens förslag är tillräckliga för att LO:s villkor kan anses uppfyllda och LO därmed kan rösta ja till euron.
Civ. ek. Ewa Fallenius arbetar på Öhrlings PricewaterhouseCoopers enhet ”New Europe” med frågor runt Europa, EU och EMU.
Av Ewa Fallenius