Intresset för fonder här ökat de senaste åren. Inte minst på grund av det nya pensionssystemet. Nuvarande reglering överensstämmer i huvudsak med EG:s ucitsdirektiv från 1985. 2001 kom det nya direktiv från EG och arbetet med en ny svensk lagstiftning pågår. Sussanne Sundvall beskriver här de väsentligaste förändringarna i lagförslaget.

Värdepappersfondernas utveckling vad gäller avkastning, placeringsinriktning med mera följs idag av en intresserad allmänhet och får idag ett stort utrymme i media. En av orsakerna är att cirka en tredjedel av hushållens samlade sparande, inklusive pensionssparande, är placerade i fonder. Det nya pensionssystemet där individuella val av fonder i PPM-systemet har idag stor betydelse och betydelsen kommer sannolikt att öka i och med att volymerna i det nya systemet ökar.

De finns idag ca 70 svenska fondbolag som förvaltar ca 900 fonder. Dessa förvaltade ca 600 miljarder kronor per 31 december 2002. Därtill finns ett antal utländska aktörer som erbjuder cirka 1000 fonder till den svenska marknaden. Den reglering som för närvarande gäller överensstämmer i huvudsak med EG:s ucitsdirektiv från 1985.

Med tidens utveckling har det uppkommit behov av översyn och de nya ucitsdirektiven, ”Ucits III” (2002/107/eg, 2001/108/eg) kom 2001. Det svenska lagförslaget bygger till övervägande del på dessa direktiv men innehåller även avvikelser som inte är helt okontroversiella.

Värdepappersfondsutredningen lämnade sitt delbetänkande (SOU 2002:56) i 28 juni 2002 och slutbetänkandet (SOU 2002:104) lämnades 29 november 2002.

Arbetet med lagrådsremiss pågår och denna kan komma att ändra de förslag som utredningen lämnat. Remissinstanserna har hittills framfört en del synpunkter och vi får avvakta och se hur de kommer att beaktas. Den plan som Finansdepartementet arbetar med är att den nya lagen ska antas under hösten 2003 för att träda ikraft från 2004, vilket är samma tidplan som övriga viktigare länder inom EU.

Lagförslaget lämnar ett inte oväsentligt uppdrag till Finansinspektionen att komplettera lagen med närmare föreskrifter med krav och specificeringar eftersom lagen i vissa avseenden utgör ett ramverk. Det framgår även av utredningen att erforderliga resurser måste tillföras Finansinspektionen för att detta skall kunna genomföras. Med tanke på omfattningen av detta arbete känns att tiden fram till 2004 kort.

Syftet med denna artikel är att ge en bild av några väsentliga nyheter. Det finns ett antal förändringar i lagförslaget som inte behandlas.

Allmänt

För de institut som idag bedriver förvaltning av fonder regleras verksamheten av aktiebolagslagen, lagen om värdepappersfonder och Finansinspektionens föreskrifter. Dessutom är det vanligt att fonderna följer branschpraxis genom att tillämpa Fondbolagens Förenings Rekommendationer. Förslaget kommer att innebära att lagen om värdepappersfonder ersätts och blir mer omfattande än tidigare och lagen kommer att ställa högre krav än aktiebolagslagen i olika avseenden.

Lagförslaget har valt att tydliggöra definitionerna för fondtyperna till:

Investeringsfonder – Samlingsnamn för alla fonder.

Värdepappersfonder – Fonder som följer lagen, med avseende på placeringsinriktning, utan avvikelser, s.k. Ucits-fonder.

Specialfonder – Fonder som fått tillstånd till avvikelser i någon form, främst placeringsinriktning.

Ett begrepp som inte varit så etablerat i Sverige är Ucits-fond trots att det är den absolut vanligaste fondtypen. Inom Europa är det ett vanligt begrepp eftersom det är den fonden som genom ett förenklat anmälningsförfarande kan distribueras inom Europa. Den nya lagen skulle kunna innebära att begreppet får en vidare spridning.

Specialfonder är fonder som idag kallas nationella fonder och har fått tillstånd av Finansinspektionen att avvika från placeringsbestämmelserna i lagen. Exempel på sådana fonder är hedgefonder och fonder med innehav som på något sätt avviker från placeringsbestämmelserna i lagen.

Organisation

Enligt förslaget ska fondbolag erhålla auktorisation av Finansinspektionen som fondbolag istället för att som idag ha tillstånd att bedriva fondförvaltningsverksamhet. Auktorisationen innebär att fondbolaget kan förvalta egna fonder och på uppdrag även andras fonder. Detta innebär att de institut som idag har tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse och förvaltar fonder inte ska kunna göra detta fortsättningsvis. Omvänt ska fondbolagen inte kunna erbjuda diskretionär förvaltning. Förslaget är en avvikelse i förhållande till ucitsdirektivet och är inte okontroversiellt.

När det gäller fondernas organisation och ledning kommer lagen att innehålla utryckliga krav på hur den skall utformas. Här följer några exempel:

  • VD skall utses,

  • styrelsen skall bestå av minst 2 personer och dessa personer samt ledande befattningshavare skall löpande lämplighetsprövas,

  • krav på ägarprövning i lagen, varje ägare med innehav över 10% skall prövas,

  • sundhets- och uppföranderegler intas i lagen,

  • det skall finnas en verksamhetsplan,

  • möjligheter att delegera vissa funktioner, exempelvis anlita annan förvaltare av förmögenheten, samt krav om så sker.

Vissa av dessa krav är anpassningar till vad som gäller för finansiella institut som bedriver värdepappersrörelse. Andra har tidigare funnits som föreskrifter eller är nya och blir lag.

De kapitalkrav som finns idag är aktiebolagslagens krav kompletterat med lagen om värdepappersfonders krav om att det skall vara tillräckligt för verksamheten samt Finansinspektionens krav på ett aktiekapital om 1 miljoner kronor. Det nya kapitalkravet enligt lagen innebär en höjning av kapitalet i fondbolaget till summan av följande:

  1. 125 000 euro i startkapital, vad som avses med startkapital är sannolikt bundet eget kapital,

  2. 0,02% på förvaltat kapital överstigande 250 miljoner euro,

  3. 25% av fasta kostnader enligt föregående år eller budget.

Förvaringsinstitut

En stor förändring väntar när det gäller förvaringsinstitutens roll. Förvaringsinstitut och fondbolag ska inte tillåtas ingå i samma koncern. Med tanke på att bankerna är de största fondförvaltarna innebär detta att de inte ska kunna vara förvaringsinstitut åt de egna fondbolagen. Förslaget har mött kritik från remissinstanserna.

Anledningen till förslaget anges vara främst konsumentintresset och risker för de intressekonflikter som kan uppkomma inom en koncern enligt utredningen. I förvaringsinstitutens roll ingår nämligen att vara en oberoende kontrollfunktion för fonderna/fondbolaget enligt ucitsdirektivet och detta omöjliggör att de ingår i samma koncern. Därtill förbjuder direktivet att ett företag samtidigt är förvaringsinstitut och fondbolag, vilket kan tolkas som koncern. Inom EES finns exempel på att tillsynsmyndigheter tillåter att förvaringsinstitut och fondbolag ingår i samma koncern. Ett undantag är dock Storbritannien men där pågår en översyn av nuvarande praxis. Syftet med direktivet är att nå enighet inom EU och det vore olyckligt om olika länder väljer att tolka direktivet på olika sätt. Det förväntas att kommissionen ska komma med ytterligare tydliggöranden men det är oklart när.

Placeringsbestämmelser – Allmänt

Lagförslaget inför nya begrepp för placeringstyperna. Det som tidigare kallats fondpapper och andra finansiella instrument benämns nu överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument. Överlåtbara värdepapper är exempelvis aktier, obligationer och rätter att förvärva dessa instrument. Penningmarknadsinstrument är exempelvis statsskuldväxlar och företagscertifikat. Orsaken till ändringen är främst att den tidigare benämningen inte överensstämde med den terminologi som används i direktiven.

Värdepappersfonder – Ucitsfonder

När det gäller placeringsbegränsningar är dessa till övervägande del de samma som förut med några nyheter. Det skall exempelvis vara möjligt att följa ett visst utvalt index trots att placeringsreglerna i lagen kan komma att överskridas. Detta kräver dock Finansinspektionens godkännande men fonden kan ändå vara en ucitsfond.

Det skall vara möjligt att använda derivat som en placeringsstrategi. Idag finns krav på att derivat endast får användas för att skydda underliggande tillgångar.

För närvarande finns en placeringsbegränsning när det gäller hur stort ägarinflytande som får finnas, maximalt 5% av aktierna i ett noterat bolag får ägas av en fond. Fortsättningsvis sätts begränsningen till att fonden eller fondbolaget, om flera fonder förvaltas, inte ska kunna utöva väsentligt inflytande. Vad som menas med detta har i delbetänkandet tolkats som ca 10% mot bakgrund av hur ett flertal länder inom övriga EU tolkat direktivet.

Enligt nuvarande regelverk är det möjligt att placera högst 5% av tillgångarna i andra fonder. En nyhet är att en fond ska kunna placera samtliga tillgångar i andra fonder. De begränsningar som föreslås är dessa underliggande fonder i sin tur placerar högst 10% i andra fonder och varje fond som investeras i får motsvara högst 20% av tillgångarna. Av de fonder som fonden investerar i får högst 30% vara specialfonder.

Specialfonder

Grunderna för specialfonder föreslås bli desamma som för värdepappersfonder. För att få avvika från placeringsbegränsningarna i lagen krävs att fondbolaget får tillstånd från Finansinspektionen. Enligt förslaget är det väsentligt att iaktta principen om riskspridning utan att lämna exakta procentsatser.

En särskild form av specialfond är hedgefonderna. Enligt förslaget ska det inte bli möjligt för en enskild person att investera direkt i en hedgefond utan detta skall förbehållas kvalificerade investerare som investerar minst 500000 kr initialt. Enskilda personer ska dock kunna placera i hedgefonder som placerar i minst fem andra hedgefonder. Orsaken är främst att utredarna ser risker i hedgefondernas beroende av enskilda fondförvaltare och att hedgefonderna skulle vara förenade med större risker än andra placeringar. Det har framkommit en hel del synpunkter mot detta förslag dels för att det är en avvikelse mot ucits-direktivet dels för att det skulle kunna vara en marknad. Det återstår att se hur detta förslag slutligen kommer att utformas.

Informationsgivning

Den information som en fond fortsättningsvis ska lämna till externa intressenter är följande; årsberättelse och halvårsredogörelse, informationsbroschyr och informationsblad (inom EU benämnt prospectus och simplified prospectus) samt fondbestämmelser. Av dessa är det informationsbroschyren som är ny.

Syftet med informationsbroschyr och informationsblad är att investeraren ska få en bild av vilken risk som är förenad med investeringen. Informationsbroschyren ska enligt förslaget vara mer omfattande än tidigare. Lagen anger yttre ramar och Finansinspektionen får lämna mer detaljerade krav. Exempel på information som skall ingå är vilka tillgångsslag som fonden placerar i, om derivatinstrument används och i vilket syfte samt dess påverkan på riskprofilen, om fonden tenderar att ha hög volatilitet till följd av portföljens sammansättning och förvaltningsmetoderna. Information ska även lämnas om hur fonden ska agera i ägarfrågor. Det har framkommit att detta borde kunna göras genom hänvisning till ägarpolicy på hemsida. Övrig information kan lämnas på hemsida men inte enbart.

Informationsbladet ska innehålla kort information om fonden och tanken är att informationen skall lämnas likformigt inom EU. FEFSI (The European Federation of Investment Fund Companies) arbetar med att påverka tillsynsmyndigheterna i de olika länderna att implementera gemensamma riktlinjer för likformig utformning. Riktlinjerna baseras på kraven i ucitsdirektivet. Syftet är att en investerare snabbt ska kunna bilda sig en uppfattning om olika fonder genom att jämföra informationsbladen.

När det gäller årsberättelse och halvårsredogörelse föreslås lättnader vad gäller att skicka ut dessa till andelsägarna. De andelsägare som begär årsberättelse eller halvårsredogörelse skall få denna. För närvarande gäller att informationen skall skickas till den som inte avsagt sig denna.

Revision

När det gäller revision finns idag aktiebolagslagens krav på revision av fondbolaget. För fonderna däremot finns inga uttryckliga legala krav på revision av fondernas räkenskaper och årsberättelse vilket dock finns i ucitsdirektivet. Den praxis som har utvecklas när det gäller granskning och avgivande av revisionsberättelse har inte varit enhetlig. Det förekommer att fondernas räkenskaper granskas och att de inte granskas samt att revisionsberättelse har avgivits för varje enskild fond, för grupp av fonder eller inte alls.

Eftersom fondernas redovisning skall åtnjuta stort förtroende från såväl allmänhet som professionella placerare föreslås att fondbolagets revisorer skall granska fondernas räkenskaper och avge revisionsberättelse. Revisionsberättelsen skall fogas till årsberättelsen.

I Sverige omfattar revision i normalfallet årsredovisning, räkenskaper och förvaltning och min bedömning är att samtliga dessa områden borde omfattas vid revision av fondernas.

Ur ett konsumentintresse måste det vara väsentligt att fonden exempelvis följer sina placeringsregler enligt fondbestämmelserna och att fonden uppfyller de legala krav som finns. Om det finns avvikelser borde dessa kommuniceras till fondandelsägarna i fondens revisionsberättelse. Ur ett förvaltningsmässigt perspektiv är det dock fondbolaget som är ansvarig för dessa åtgärder.

Bokföringslagen

En fråga som inte är helt klarlagd är vilket regelverk som fonderna skall följa när det gäller bokföring. För närvarande framgår av Fondbolagens förening (samt i kommande föreskrift från finansinspektionen 2002:20) att fondernas redovisning skall följa bokföringslagen. För övriga juridiska personer framgår av bokföringslagen att dessa har att följa bokföringslagen. Av bokföringslagen framgår inte bara bokföringsskyldigheten utan även reglering av arkivering och liknande. Orsaken till att det inte finns angivet i lag kan vara att fonderna inte är något juridiskt rättssubjekt utan betecknas som en kontraktsrättslig form. Mot bakgrund av det stora allmänintresset skulle det kunna vara lämpligt att införa krav på bokföring enligt bokföringslagen i lag i tillämpliga delar.

Auktor revisor

Sussanne Sundvall

är verksam vid Öhrlings PricewaterhouseCoopers. Hon medverkade senast i Balans nr 2/2000.