Sondhi exemplifierade den märkliga händelsen, en ny standard om nedskrivning av goodwill, med att America On Line ”tvingades” skriva ned gigantiska belopp, och Pellens och Sellhorn nämnde AOL Time Warner som ett av de talrika amerikanska företag som efter ikraftträdandet av amerikanska regler, likalydande med förslagen i IASBs utkast, chockerade med förlustmeddelanden som förefaller nästan groteska. Pellens och Sellhorn utvecklade att framförallt företag som under de senaste åren gjort förvärv var tvungna att betala betydande belopp för goodwill, på grund av de höga börskurserna. Som en följd av dessa belopp hänger goodwill som ett damoklessvärd över flera tyska företags balansräkningar och motsvarar ofta en större del av det egna kapitalet.
Varken Sondhi eller Pellens och Sellhorn klargjorde emellertid att även med den hittillsvarande ansatsen med tvingande avskrivning blir nedskrivning nödvändig, som en följd av de kraftiga nedgångarna i kurser och annat kort tid efter förvärven. Ännu mindre förknippar de detta problem med poolningsmetodens avskaffande. Däremot har ASB reservation mot att förvärvsmetoden skall användas för alla koncernbildningar, med regler för att identifiera en förvärvare även när en förvärvare inte finns.
ASB återger att poolningsmetoden ibland kritiseras som olämplig därför att den för vidare inaktuella värden. Genom att basera redovisningen på dessa belopp, som typiskt sett är lägre än de aktuella värdena, anses metoden inte klara av att hålla de redovisningsskyldiga ansvariga för värdet på tillgångarna i den nya enheten.
Omvärdering av båda företagens tillgångar och skulder, fresh-start method, nämns av ASB, men den metoden ingår först i andra fasen av IASBs projekt och är oprövad.
Effekten uppmärksammades dock i USA redan på 1960-talet, se: Hughes, H. P. (1982). Goodwill in Accounting: A History of the Issue and Problems. (Research Monograph No. 80). Atlanta, GA: College of Business Administration, Georgia State University, p. 140.
Motargumentet att det är olämpligt att vid ett samgående mellan ungefär lika stora företag omvärdera tillgångarna, och skulderna, i det ena företaget men inte i det andra återges däremot inte1]. Inte heller tar ASB upp en sällan uppmärksammad effekt av att använda förvärvsmetoden på koncernbildningar genom apportemission2].
Bubble trouble. (May 18th 2002). The Economist, A survey of international finance, pp. 16–18.
Åtminstone under IASBs beredning av det som blev utkastet till ny standard uteslöts inte möjligheten av koncernbildningar, vid sidan av bildandet av ett samriskföretag, som inte är förvärv, men ändå skall alla koncernbildningar redovisas med förvärvsmetoden.
Rent teoretiskt lär det ju vara så att humlan inte kan flyga, och lika teoretiskt lär bubblor inte kunna uppstå på fungerande marknader. Ändå flyger humlan, och i dessa yttersta tider förnekar väl få att bubblor kan uppstå, och att en bubbla sprack för tre år sedan3]. Om bolag A formellt förvärvar aktierna i bolag B genom en apportemission gör det inte aktieägarna i B något att aktierna i A är övervärderade till följd av en bubbla, givet att aktierna i B är ungefär lika övervärderade. Om samgåendet mellan A och B då redovisas med förvärvsmetoden4] blir effekten av bubblan ett överdrivet värde på goodwill, och en närmast oundviklig nedskrivning av goodwill. Om samgåendet istället redovisas med poolningsmetoden blir effekten av bubblan endast att ett överdrivet värde i A på aktierna i B elimineras mot en överdriven ökning av det egna kapitalet i A, genom apport-emissionen.
Sven-Arne Nilsson