En ytlig granskning av ett antal årsredovisningar visar att många av de felaktigheter som noterades i samband med granskningen av 2001 års årsredovisningar har rättats i år. Visserligen var många av felen bagatellartade; det kunde handla om att man inte redovisade resultat per aktie i anslutning till resultaträkningen utan endast på annat ställe eller att det saknades uppgifter om valutakursdifferenser. Icke desto mindre är det viktigt att även den här typen av felaktigheter rättas till. EUs målsättning är att alla värderingsregler och upplysningskrav skall följas när företag går över till att tillämpa IAS/IFRS från och med 2005.
SCA
Ett företag som i flera år ställt upp sin kassaflödesanalys på ett sätt som inte är förenligt med RR 7, Kassaflödesredovisning, är SCA. Ett problem har varit att få torde invända mot påståendet att SCA:s uppställning är överlägsen den som rådet föreskriver. I vart fall har SCA från och med år 2002 beslutat sig för att anpassa sig till de formella kraven. I årsredovisningen finns alltså numera en kassaflödesanalys uppställd i enlighet med RR 7. Dessutom har man emellertid valt att också behålla sin gamla uppställning som beskrivs som tilläggsupplysning. Den redovisas först bland de finansiella rapporterna med beteckningen Operativ kassaflödesanalys, medan den officiella ligger sist.
Det är naturligtvis inte bra att på det här sättet presentera i grunden samma information i två olika rapporter. Rimligen hade det varit enklare för läsaren att förstå om den operativa analysen hade redovisats i anslutning till den formella analysen på det sätt som rådet rekommenderar. Då hade det antagligen blivit enklare att förstå skillnaderna mellan de belopp som anges i de båda analyserna. Bara en sådan sak som att den operativa analysen utgår från omsättning medan den officiella startar med resultat efter finansiella poster gör att man som läsare har svårt att orientera sig.
Atlas Copco och Electrolux
Goodwillredovisning
Två företag vars årsredovisningar jag tycker är särskilt intressanta att läsa är Atlas och Electrolux. Anledningen är bland annat deras goodwill-redovisning, närmare bestämt att avskrivningen görs över 40 år. Många av oss anser att detta inte är förenligt med rådets rekommendation om koncernredovisning RR 1:00. Inget av företagen antyder dock att de har för avsikt att ändra. Atlas har, i likhet med tidigare år, en relativt lång kommentar till varför de anser 40 år vara rätt. Motivet är att: ”Med hänsyn till att koncernen inom en snar framtid (alltså från år 2005) kommer att tillämpa den omarbetade IAS rekommendationen (dvs. den rekommendation enligt vilken årliga avskrivningar ersätts med erforderliga nedskrivningar), ger denna redovisning bästa jämförbarhet och kontinuitet i koncernens resultat”.
Vad man också anför som argument för att nyttjandeperioden för goodwill överskrider 20 år är att de förvärv som beskrivs som strategiska ”genererar stora kassaflöden från sina rörelser och bidrar till verksamheten med starka varumärken och omfattande kundregister”. Det är ett påstående som väl hade klingat bättre om man inte tvingats skriva ner goodwill under 2002 med ca en tredjedel.
Electrolux kommentar är mer kortfattad. Enligt Electrolux redovisningsprinciper sker förvärv ofta i konkurrens med företag som följer andra regler än de svenska (underförstått 20 års avskrivning). Därför har man valt att skriva av goodwill hänförlig till strategiska förvärv under 40 år. Samma sak gäller för varumärket Electrolux i USA, med tillägget att ”denna bedömda ekonomiska livslängd överensstämmer med den som används för goodwill vid strategiska förvärv i Nordamerika”. Den sista meningen gäller dock som bekant inte längre.
Varken Atlas Copco eller Electrolux anger, så vitt jag kan se, att deras goodwillredovisning kan uppfattas som varande i strid med rådets rekommendation.
Redovisning av optionsprogram
Ett annat område av intresse är redovisningen av optionsprogram. Både Atlas och Electrolux har omfattande program som omfattar olika slag av optioner och där dessa program ”säkrats”. Den beskrivning som Atlas ger tycker jag är mycket bra. För en gångs skull tror jag att alla läsare förstår innebörden av det säkringsprogram som man ingått. Atlas har undvikit tekniska termer och anger avslutningsvis att konsekvensen av säkringsåtgärderna är att man har en orealiserad värdeförändring (ordet förlust hade nog varit bättre) på 138 Mkr vilken redovisats som en avsättning och som belastat fritt eget kapital. Vidare anges att marknadsvärdet för de syntetiska optioner som ställts ut under 2002 uppgår till 14 Mkr. Någon motsvarande uppgift för personaloptionerna verkar dock inte ha lämnats.
Även Electrolux beskrivning är mer utförlig än vad som varit normalt för svenska företag tidigare år. I motsats till Atlas Copco har Electrolux valt att säkra sina program genom återköp av egna aktier. Fördelen är att man slipper redovisa en kostnad om kursen går ner. Huruvida sen Electrolux har avvecklat sina äldre avtal som var konstruerade på samma sätt som Atlas Copcos framgår ej.
Jämfört med Atlas är Electrolux tydligare vad gäller kostnaderna för det senaste optionsprogrammet. Den anges uppgå till 81 Mkr vartill kommer 18 Mkr i form av sociala avgifter. Mer svårförståelig är uppgiften att den finansiella kostnaden för att säkra programmet med återköpta aktier uppgår till 20 Mkr. Avser man en alternativkostnad? För det kan väl knappast varit aktuellt att ta upp ett lån specifikt för att finansiera återköpet. Inte heller så lättförståelig är uppgiften att om Electrolux hade tillämpat IAS föreslagna regler för optionsredovisning så hade kostnaden för 2003 uppgått till 23 Mkr, inklusive sociala avgifter men exklusive kostnader för återköpet av aktier. Att beloppet inte är uppgår till 99 Mkr beror på att den totala kostnaden skall fördelas på 3 år, nämligen den period under vilken de anställda måste kvarstå i tjänst för att optionerna skall få utnyttjas. Det jag hade väntat mig hade dock varit ett belopp närmare 33 än 23 Mkr.
Upplysningar om optionsprogram och om de säkringsåtgärder som vidtagits skall lämnas enligt det uttalande som Akutgruppen gett ut (URA 41, Upplysningar om aktierelaterade ersättningar till anställda). Uppenbarligen har båda företagen försökt att uppfylla kraven i URA 41. Det som dock kan ifrågasättas är användningen av begreppet säkring. Av URA 41 framgår att det ställs stora krav för att man skall kunna tala om säkringar i samband med redovisningen. Detta är en fråga som inget av företagen gått in på.
Docent Rolf Rundfelt publicerade under 13 år boken ”Tendenser i börsbolagens årsredovisningar” tillsammans med Stockholmsbörsen och Bokföringsnämnden. Boken ges inte ut längre, men Rolf Rundfelt, som också är ledamot i Redovisningsrådet, fortsätter att studera börsbolagens årsredovisningar.