Det är inte så många forskare vid svenska universitet och högskolor som ägnar sig åt att studera revisorer. Men gruppen kring projektet ”Den nya tidens revisor och redovisare” vid Mitthögskolan gör faktiskt just det. Om bakgrunden till projektet berättade de i en artikel i Balans nr 12/2002.

I slutet av maj presenterade de en del av sina resultat vid en hearing i Sundsvall under rubriken ”Nya roller för revisorer?”. Där hölls sedan också – utifrån den presenterade forskningen – en paneldebatt med deltagande av både revisorer och intressenter (mer om det på nästa sida). Evenemanget hade samlat ett 70-tal åhörare.

Stig Westerdahl, lektor i företagsekonomi i Östersund, berättade om den s.k. ”djupstudie” där han följt några revisorer under deras arbetsdagar vid två kontor på olika orter i Sverige.

– Det är dags att släppa taget om lagstiftningsfrågorna ett tag. Vi ska intressera oss för vad revisorerna egentligen ägnar sina dagar åt och forska om det, sa Westerdahl.

Han påpekade att revisionen naturligtvis är en oerhört regelstyrd verksamhet. Om normers framväxt och om revisorernas förmåga att hantera mycket information finns det forskning. Men i Sverige har det forskats mycket lite om vad som egentligen händer där ute på fältet, menade Stig Westerdahl.

Får revisorn tänka själv?

– Finns det ett utrymme för revisorn att bestämma om en åtgärd är möjlig eller inte?

Han exemplifierade med ett sista möte innan årsredovisningen för ett företag skulle gå till tryck. Mycket tid ägnades åt språk och utformning (ganska normalt i det sena skedet, tyckte närvarande revisorer). Men så var det frågan om man måste redovisa VD-lönerna i de utländska dotterbolagen land för land, enligt regelboken. Det ville kunden helst undvika och den operativt ansvarige revisorn lyckades också finna en motivering för detta, de var att se som sorts försäljningschefer och då var samlad redovisning rimlig inom ramen för ”sann och rättvisande bild”. Trots formuleringarna i Rådets rekommendation.

– Min poäng är inte om detta var rätt eller fel, betonade Stig Westerdahl. Det centrala för oss är att det här är en episod som lyfter fram det tolkande inslaget i revisorns arbete.

Peter Öhman redovisade resultat från en breddstudie där man intervjuat 76 revisorer om hur de ser på granskningen.

Liten förändringsbenägenhet

Resultaten visar att revisorer ofta har likartade uppfattningar, det är en ”måttligt homogen” grupp med ganska liten förändringsbenägenhet.

En intressant fråga gäller framtidsinriktad information.

– Man är överens om att den är viktig, sa Öhman, men man vill inte gärna uttala sig om den.

Där såg han ett problem:

– Uppgifterna kommer från företagen själva och är alltså inte kvalitetssäkrade när de når journalister och analytiker. Det är ett material som svenska revisorer granskar och uttalar sig om i relativt liten omfattning.

En annan slutsats är att revisorerna tycks fokusera mer på innehållet i redovisningen än på att informationen ska vara användbar för beslutsfattande.

Resultaten pekar också på en viss traditionalism. Majoriteten vill inte se andra förändringar i sitt arbetssätt utöver en anpassning till lagar och förordningar. Forskarna menar att en förklaring till att man inte vill jobba med ”mjuk” och framtidsinriktad information kan vara att byråerna i stället tagit upp kampen med andra konsulter för att utöka sina arbetsuppgifter och sin lönsamhet.