Balans nr 6–7 2003

Revisorerna får inte bli börsanalytiker – då förlorar de allt förtroende

FARs generalsekreterare Björn Markland ledde den avslutande paneldebatten i Sundsvall. Han började med att fråga om förväntningsgapet.

Ett svar kom från Lars Milberg, jurist på Aktiespararna:

– Vi ser revisorn som den som är utsedd av ägarna för att kvalitetssäkra. Nu tycks det vara en trend att revisorer och Finansinspektion tar hand om alla möjliga problem, att de ska bli något slags ”Mädchen für alles”. Sedan tror jag att revisorernas affärsmässighet bidrar till förväntningsgapet. Att vara konsult kan för en revisor vara att skjuta sig i foten.

Revisorerna borde ”smala av” sina uppdrag”

– Revisorerna borde ”smala av” sina uppdrag i stället och koncentrera sig på det de ska göra, sa Milberg som dock betonade att han för sin del talade om revisorsrollen i de noterade bolagen.

Och han avslutade sitt inlägg med en allvarlig uppmaning till dessa revisorer:

– Bli inte börsanalytiker, då förlorar ni allt förtroende!

På åtminstone en punkt har dock saker förbättrats, framhöll Per Nordström, chefsjurist på PRV:s bolagsbyrå:

– Förseningsavgifterna har gjort att vi får in fler redovisningar i tid nu, ca 97 procent. Här har revisorerna hjälpt till bra.

Men Nordström kunde delvis också hålla med Milberg i hans kritik: revisorerna skulle prioritera siffergranskningen.

Debattledare Markland tog upp frågan om vad revisionen egentligen ska göra, med utgångspunkt från de aktuella händelserna med representation och dyra resor i SL.

– Inte ens i de små bolagen granskas alla kvitton längre, sa Mats Henriksson, auktoriserad revisor på Deloitte & Touche i Östersund.

– Förväntningsgap kan det också bli när skattemyndigheten slår ned på sådant som revisorn inte bedömt som väsentligt, resor till exempel, sa Klas-Erik Hjorth, godkänd revisor på Lindebergs i Sundsvall och bl.a. ledamot i Revisorsnämnden (”fast det är inte den jag representerar här”).

Så kom panelen in på Stig Westerdahls fråga om regeltolkning och sunt förnuft.

– Det finns mindre utrymme för resonemang nu. Revisorns verklighet börjar likna juristens, sa Birgitta Jönsson Lundmark, redovisningsexpert på KPMG.

Ny slags revisorer?

– Får vi rekrytera en ny slags revisorer i framtiden, undrade Markland.

– Svårt att säga, kanske blir det mer av kalenderbitare, sa Jönsson Lundmark.

Och Eva From, auktoriserad revisor på Ernst & Young i Göteborg, höll delvis med:

– Man vet ju inte precis vad som kommer att ske. Men nog är det så att revisorn redan är mer paragraftolkare än tidigare. Fast jag tror ändå inte att man klarar det här jobbet utan att också ha rejäl erfarenhet.

Så frågade Björn Markland hur man skulle se på ”revisionsmarknaden” och förhållande beställare/betalare:

Ett samhällskontrakt?

– Det är väl inte en normal marknad, är det kanske ett slags samhällskontrakt?

Klas-Erik Hjorth hänvisade till intressentmodellen och sa att det är ju många som har nytta av revisorns ”produkt”.

– Jag funderar hur jag ska agera i småföretag med färre intressenter, sa Mats Henriksson. Vi har ju samma regler som för de publika företagen. Ibland kan det kännas som om branschen är för dålig på att belöna traditionell revision.

– Ni revisorer är lite fina i kanten, menade Lars Milberg. Det här är inget kall, ni säljer ju en produkt.

Regelboken

När diskussionen sedan fortsatte tyckte Birgitta Jönsson Lundmark att ett bra sätt att värna revisorns oberoende var att helt enkelt hålla sig till regelboken.

– Men kryphålen då? undrade Markland.

– Jo, de finns ju. Men de nya rekommendationerna är ändå betydligt bättre än de gamla. Det finns färre kryphål nu, sa Jönsson Lundmark.

Vilka är de väsentliga hoten mot oberoendet?

– Det svåra är gränsen konsultation/revision, sa Eva From. Nu får man inte längre vara bollplank, även om kunden förväntar sig det. Det är ännu ett exempel på förväntningsgapet.

Lars Milberg tyckte att man får ta riskerna med revisorsrotation, för att i stället minska risken för jäv.

– Revisorer verkar vara väldigt okänsliga för jävsfrågor jämfört merd t.ex. jurister. De stora byråsammanslagningarna har inte varit bra.

Klas-Erik Hjorth menade att revisorer inte ska bestyrka framtidsutvecklingen utan lägga resurserna på granskning och annan kärnverksamhet.

– Men gränsen mellan reviderad och icke-reviderad redovisningsinformation har flyttats och flyttas hela tiden, påpekade Birgitta Jönsson Lundmark, innan Björn Markland sedan avrundade paneldebatten.

Av Bengt Holmquist