I föregående nummer av Balans redogjordes för den granskning av årsredovisningar som genomförs på den nyinrättade Panelens uppdrag. Granskningen omfattar samtliga börsnoterade företag, det vill säga ca 300. När detta skrivs, i början av september, har ett 50-tal granskningar slutförts. Den prognos som kan göras i dag är att granskningen kommer att vara slutförd i mitten av oktober och att brev med kommentarer till eventuella oklarheter i årsredovisningar skickats ut senast i slutet av oktober. Sedan kan man förutse att det under en ytterligare tid kommer att ske en skriftväxling mellan företagen och granskarna. Av brevet framgår nämligen att granskarna ser fram emot kommentarer och ibland även svar på frågor som ställts.

Ett av de områden som behandlas gäller valutaredovisning. Det är förvånande att antalet observationer är så stort med tanke på dels att det rör sig om en rekommendation som trädde i kraft 1999, dels att avvikelser från rekommendationen i många fall framförts till företagen i fjol.

Uppgifter som saknas och som skall lämnas enligt RR 8 är:

  • Storleken av de kursdifferenser som påverkat rörelseresultatet. Kursdifferenser som påverkat de finansiella posterna särredovisas däremot nästan alltid.

  • Effekten på periodens resultat av genomförda flödessäkringar.

  • Storleken av orealiserade vinster/förluster på flödessäkringar gällande kommande perioder.

  • Storleken av ackumulerade omräkningsdifferenser. Årets differens framgår dock som regel i noten till förändring av eget kapital.

Det är också långt ifrån alla företag som följer uppmaningen i punkt 39 i RR 8 om att lämna information om valutaexponering och valutapolicy.

Kursdifferenser

Att fler företag inte lämnar uppgift om kursdifferenser i rörelseresultatet kan bero på att posterna uppfattas som oväsentliga. Problemet är att vi som läser årsredovisningar sällan kan bedöma om så är fallet eller ej. Vad som skall menas med väsentligt är heller inte så lätt att avgöra. Det handlar ju om vad hur vi som läsare uppfattar posten. Det är därför normalt klokast att alltid ange ett belopp, till exempel i den not som anger vad som ingår i övriga intäkter/kostnader.

Säkringar

Mer anmärkningsvärt är bristen på upplysningar om realiserade och orealiserade effekter av flödessäkringar. Med de stora kursrörelser som skett i kombination med ofta långa säkringsperioder kan beloppen bli mycket stora och avgörande för tolkningen av resultatet. Samma sak kan inte gärna sägas om ackumulerade omräkningsdifferenser. Värdet av den uppgiften för en läsare torde vara begränsad. Ändå kommenteras en utebliven uppgift i de brev som går ut till företag vilket förmodligen av företagen uppfattas som att granskarna gräver ner sig i detaljer. Problemet är naturligtvis att kravet på upplysning är tydligt angivet i RR 8 och att det knappast är granskarnas uppgift att avgöra vilka upplysningar som är viktiga.

Alfa Laval

Något som inte behandlas i RR 8 är hur upplysningarna om effekter av ändrade valutakurser skall beskrivas i årsredovisningen. Alla uppgifter kan finnas men informationen kan ändå vara svår att ta till sig. Ett exempel på ett företag som jag tycker upprättat en bra årsredovisning, om än med några skönhetsfläckar, bl.a. avseende valuta, är Alfa Laval.

I kommentaren till resultaträkningen står att Alfa Laval, jämfört med 2001, påverkats negativt av växelkursförändringar med 130 Mkr. Det sägs att beloppet omfattar både omräkningseffekter och handel i främmande valutor samt att effekten kunnat begränsas genom valutasäkringar. Uppgiften, om än intressant, tycker jag inte hör hemma i en kommentar till resultatet för 2002. Enligt min uppfattning borde Alfa Laval i stället ha redogjort för det som rekommendationen kräver, nämligen redovisade kursdifferenser samt storleken av de flödessäkringar som hänför sig till året.

Uppgiften om kursdifferenser lämnas i stället i not 12 där det står att kommersiella kursdifferenser uppgår till +285 Mkr. Det sägs också att sådana differenser uppkommer i samband med varuleveranser och övrig rörelseverksamhet. Definitionen är ovanlig och gör mig lite osäker. Beloppet är så stort att det möjligen inkluderar mer än det som RR 8 täcker. Oavsett hur det förhåller sig med det verkar det klart att Alfa Laval inte upplyst om storleken av årets kurssäkringar.

Valutarisker kommenteras också i ett avsnitt på sidan 55 i årsredovisningen. Där redogörs för valutaexponering och policy på det sätt som uppmuntras i RR 8. Bland annat redogörs för hur resultatet 2001 och 2002 påverkas av en 10-procentig kursändring. Det är också värdefull information. Återigen kan man dock förvånas över att effekten anges utan hänsyn till de säkringar som genomförts. Nog hade informationen varit mer meningsfull om dessa beaktats? Det vill säga om man upplyst om effekten både före och efter hänsyn tagen till genomförda säkringar.

På samma sida redovisas utestående säkringar vid slutet av åren 2000–2002. Jag tycker det hade varit naturligt att här ange ett marknadsvärde. Nu får man gå till not 35 för att hitta den uppgiften.

Den kanske mest intressanta uppgiften om valuta återfinns ändå på ett annat ställe, nämligen i kommentaren till skillnader mellan amerikanska och svenska redovisningsprinciper. Där sägs att den svenska redovisningen utgår ifrån att lån som finansierat utländska förvärv fungerar som kurssäkring för de utländska nettotillgångarna och att kursdifferenser därför förs till eget kapital. Detta är standard i nästan alla företag. I Alfa Lavals amerikanska redovisning har dock kursdifferenserna förts till resultatet. Motiveringen beskrivs på följande sätt: ”Vid tillämpningen av FAS 133 för US GAAP-ändamål måste lånen som används för att hedga nettoinvesteringen i utländska dotterbolag uppfyll strikta krav när det gäller dokumentation och ändamålsenlighet för att redovisas som en del av omräkningsdifferensen. Eftersom dylika krav inte har kunnat uppfyllas redovisas förändringen av värdet på lånen beroende på valutakursförändringar i resultaträkningen för US GAAP-ändamål”.

De konsulter som nu arbetar med införandet av IAS brukar hävda att det verkliga problemet uppkommer vid införandet av IAS 39 vilken, när det gäller säkringar, är lik FAS 133. Vad Alfa Laval skriver borde väcka till eftertanke.

Docent Rolf Rundfelt

publicerade under 13 år boken ”Tendenser i börsbolagens årsredovisningar” tillsammans med Stockholmsbörsen och Bokföringsnämnden. Boken ges inte ut längre, men Rolf Rundfelt, som också är ledamot i Redovisningsrådet, fortsätter att studera börsbolagens årsredovisningar.