Hur ska RS 570 Fortsatt drift tillämpas i praktiken? Innehållet och kraven i RS 570 innebär en del nyheter för revisorn och i vissa fall även för företagsledningen i ett klientföretag. I denna artikel redogör Magnus Torén kortfattat för innehållet i RS 570 Fortsatt drift och belyser några aspekter avseende den praktiska tillämpningen.

Inledningsvis kan noteras att Revisionsstandard i Sverige (RS) gäller för revisioner av alla slag av företag oavsett storlek, juridisk form, ägarförhållanden, struktur eller komplexitet. Detta medför att RS ofta skrivs för att vara allmängiltiga och utan att belysa de speciella förhållanden som kan vara aktuella för ett visst slag av företag.

RS 570 Fortsatt drift är en revisionsstandard som är föranledd av en grundläggande redovisningsprincip – principen om fortsatt drift (going concern), vilken i 2 kap 4 § årsredovisningslagen (ÅRL) anges som ”Företaget skall förutsättas fortsätta sin verksamhet”.

Artikelns följande text inleds därför med beskrivning av redovisningsfrågor med betydelse för RS 570. Därefter följer ett sammandrag av innehållet i RS 570 samt några noteringar avseende hanteringen i revisionsberättelsen av olika situationer som aktualiseras av RS 570.

Redovisningsfrågor med betydelse för RS 570

Som redan framhållits anger ÅRL att en grundläggande redovisningsprincip är att ”Företaget skall förutsättas fortsätta sin verksamhet”.

Redovisningsrådets rekommendation RR 22 Utformning av finansiella rapporter (baserad på IAS-International Accounting Standards) anger att ”Antagande om fortlevnad” är en grundläggande princip för upprättandet av den finansiella rapporten (årsredovisningen). Om det finns väsentliga osäkerhetsfaktorer rörande händelser eller förhållanden som kan orsaka betydande tvivel beträffande förmågan att fortsätta verksamheten skall upplysning lämnas om dessa osäkerhetsfaktorer. I det fall företaget inte upprättat den finansiella rapporten med antagandet om fortlevnad som grund skall det framgå av årsredovisningen inklusive bland annat information om skälen för detta och effekterna på de redovisade beloppen i balansräkningen och resultaträkningen. Tidsperioden för bedömningen om antagande av fortlevnad skall sättas till minst tolv månader.

Bokföringsnämndens uttalande BFN U 96:6 Förvaltningsberättelsens innehåll anger ”Av förvaltningsberättelsen skall framgå om bolaget har upprättat kontrollbalansräkning enligt 13 kap 2 § aktiebolagslagen (1975:1385) (13:12 i gällande lag; egen anmärkning) som visar kapitalbrist eller om skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning föreligger”. Vidare skall det av förvaltningsberättelsen framgå om bolaget inte längre uppfyller kriterierna för ”going concern”, till exempel om bolaget har försatts i likvidation eller konkurs. Detta informationskrav inverkar inte på skyldigheten att i vissa fall lämna upplysning i not. Ett bolag som avviker från den så kallade fortlevnadsprincipen i 2 kap 4 § första stycket 1 ÅRL skall således dessutom i not lämna särskild upplysning om detta och om skälen för avvikelsen och en bedömning av dess effekt på bolagets ställning och resultat.

ÅRL, RR och BFN anger alla att antagandet om fortsatt drift (även om olika begrepp används) är en grundläggande princip för upprättandet av årsredovisningen samt att avvikelse från denna princip skall anges i förvaltningsberättelsen eller not.

RS 570 Fortsatt drift – innehåll i sammandrag

RS 570 baseras på International Standards on Auditing (ISA) 570 Going Concern. En skillnad som finns mellan i stort sett alla RS och ISA är att ISA är skrivna i en miljö där förvaltningsrevisionen inte är lagstadgad. Det svenska kravet på förvaltningsrevision är märkbart på det område som RS 570 Fortsatt drift behandlar.

Förvaltningsrevisionsaspekterna liksom kopplingen till svensk lag har tillagts i några så kallade SE-paragrafer i RS 570. Förvaltningsrevision allmänt behandlas i den svenska RS 209 Förvaltningsrevision.

RS 570 utgår ifrån den grundläggande redovisningsprincipen att en årsredovisning (eller annan finansiell rapport) upprättas med antagandet om fortsatt drift, dvs. företaget antas fortsätta sin verksamhet under viss tid efter bokslutsdagen. Ett antagande om att fortsatt drift inte är möjlig torde föranleda till exempel nedskrivningar av tillgångarna till värden möjliga att realisera under en kortare tid.

RS 570 anger att revisorn skall överväga riktigheten i det av företagsledningen gjorda antagandet om fortsatt drift.

Utgångspunkten är sålunda att företagsledningen gör antagandet om fortsatt drift och dokumenterar antagandet på lämpligt sätt. Om företaget bedriver en verksamhet som historiskt varit vinstgivande och haft finansiella resurser tillgängliga torde företagsledningen kunna göra sitt antagande om fortsatt drift utan någon mer ingående analys.

Ett antagande om fortsatt drift baseras på en bedömning om framtida utfall av händelser och förhållanden som i sig är osäkra. Bedömningar blir allmänt sett osäkrare ju längre tidsperiod de omfattar. Bedömningen som grund för antagandet om fortsatt drift skall baseras på den information som är tillgänglig vid bedömningstillfället och kan påverkas av företagets storlek och komplexitet.

RS 570 anger exempel på förhållanden som kan vara grund för antagandet om fortsatt drift eller tvivel om fortsatt drift. Till de förhållanden som kan ge grund till tvivel om fortsatt drift hör:

  • negativa kassaflöden.

  • betydande rörelseförluster.

  • väsentliga lån som ej kommer att förnyas vid förfallotidpunkten.

  • oförmåga att betala skulder vid förfallotidpunkten.

  • oförmåga att uppfylla avtalade lånevillkor.

Vidare anges i RS 570 förhållanden som förlust av nyckelpersoner, förlust av viktiga marknader och avtal samt brist på arbetskraft och råvaror. Dessutom anges kapitalbrist eller annan situation där lagstadgade krav inte uppfylls samt situationer med skadeståndsanspråk och liknande som sannolikt inte kan uppfyllas av företaget. Vid bedömningen av effekterna av förhållanden som kan ge grund till tvivel om fortsatt drift skall beaktas de motåtgärder som företagsledningen planerar att vidta eller redan har vidtagit.

Företagsledningen ansvarar för att bedömningen som grund för ett antagande om fortsatt drift görs. Revisorn ansvarar dels för att överväga riktigheten i företagsledningens antagande om fortsatt drift, dels för att bedöma om några väsentliga osäkerhetsfaktorer finns avseende företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet.

Revisor skall vid planeringen av revisionen överväga om det finns förhållanden som kan ge anledning till tvivel angående företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet. Detta skall även beaktas under revisionens genomförande. Revisorn skall ge akt på bevis om händelser eller förhållanden som kan ge tvivel om företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet. Om händelser eller förhållanden av detta slag noteras skall revisorn gå igenom företagsledningens framtida åtgärder och bedömning om fortsatt drift.

Vidare skall revisorn skaffa sig revisionsbevis för att bekräfta eller avfärda om de noterade händelserna eller förhållandena utgör osäkerhetsfaktorer eller får effekt på förmågan till fortsatt verksamhet. Revisorn skall inhämta skriftliga uttalanden från företagsledningen angående dessa händelsers eller förhållandens inverkan på bedömningen om fortsatt drift.

Ökad osäkerhet

Revisorn skall utvärdera företagsledningens bedömning som grund för antagandet om fortsatt drift. Den tidsperiod som bedömningen skall omfatta är tolv månader räknat från bokslutstidpunkten. Revisorn skall dock göra en förfrågan hos företagsledningen om de känner till någon händelse eller något förhållande efter tolvmånadersperioden som kan ge grund till betydande tvivel om företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet. Osäkerheten ökar angående effekten av händelser och förhållanden efter tolvmånadersperioden. Revisorn har inte ansvar för att vidtaga några andra granskningsåtgärder än förfrågan avseende perioden efter tolvmånadersperioden räknat från bokslutsdagen.

Lämpliga granskningsåtgärder i de fall händelser eller förhållanden noterats under tolvmånadersperioden som kan ge anledning till tvivel om fortsatt drift kan till exempel omfatta:

  • analys av och diskussion om prognoser för kassaflöden och resultat.

  • genomgång av villkor för lån och efterlevnaden av dessa villkor.

  • genomgång av protokoll från styrelsemöten avseende finansierings frågor.

  • förfrågan hos företagets jurist angå ende rättstvister.

  • bekräftelse angående eventuell tredje parts ekonomiska stöd till före taget och den tredje partens förmåga att ge detta stöd.

  • genomgång av händelser efter balansdagen i syfte att identifiera händelser som har effekt på företa gets förmåga att fortsätta verksamheten.

Med inhämtade revisionsbevis som grund skall revisorn avgöra om det enligt hans eller hennes bedömning finns en väsentlig osäkerhet angående företagets förmåga till fortsatt drift.

En väsentlig osäkerhet skall anges i årsredovisningen. (Se krav enligt RR 22).

Olika situationer kan uppkomma vid revisorns bedömning av antagandet om fortsatt drift.

Revisorn kan bedöma att det antagande som företagsledningen gjort är riktigt men att det finns en väsentlig osäkerhet. Revisorn överväger då om årsredovisningen på ett tillräckligt sätt beskriver de händelser och förhållanden som ger upphov till betydande osäkerhet angående företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet och de planer företagsledningen har för att hantera situationen.

Om revisorn bedömer att upplysningen i årsredovisningen är tillräcklig skall revisorn endast lämna en särskild upplysning i revisionsberättelsen som dels fäster uppmärksamheten på att det finns en väsentlig osäkerhet som hänger samman med den händelse eller det förhållande som kan leda till tvivel om företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet, dels hänvisar till den not i årsredovisningen som upplyser om osäkerheten (se kommande exempel).

Om revisorn bedömer att upplysningen i årsredovisningen inte är tillräcklig skall revisorn göra ett uttalande i revisionsberättelsen med reservation eller ange en avvikande mening (se kommande exempel).

Om revisorn bedömer att antagandet om fortsatt drift är oriktigt, det vill säga att revisorn bedömer att företaget inte kommer att kunna fortsätta sin verksamhet skall revisorn uttala en avvikande mening i revisionsberättelsen oavsett om upplysning intagits i årsredovisning eller ej.

Om företagsledningen är ovillig att göra en bedömning som grund för sitt tillämpade antagande om fortsatt drift, kan det få till följd att revisorn saknar underlag för sin bedömning. I detta fall skall revisorn överväga att lämna en revisionsberättelse som avviker från standardutformningen som en konsekvens av en begränsning i revisionens inriktning och omfattning (se kommande exempel).

I många fall torde revisorn kunna bilda sig en uppfattning om riktigheten i antagandet om fortsatt drift utan att företagsledningen dokumenterat sin analys. Det gäller till exempel i de fall företaget under ett antal år drivit en vinstgivande verksamhet med god finansiering och inga förändringar är kända.

Rev U 1005 Särskilda överväganden vid revision av små företag avseende RS 570

Det mindre företaget och särskilt fåmansföretaget kan antas medföra särskilda problemställningar avseende bedömningen av förmåga till fortsatt drift.

Rev U 1005 Särskilda överväganden vid revision av små företag behandlar tillämpningen av RS 570 Fortsatt drift för mindre företag i ett särskilt avsnitt.

Storleken på ett företag påverkar dess förmåga att motstå ogynnsamma förhållanden. Ett mindre företag kan snabbt anpassa sig till förändringen men kan också på grund av begränsade reserver ha svårt att hantera till exempel resultatförändringar.

RS 570 anger faktorer som revisorn kan beakta i allmänhet vid bedömning av förmåga till fortsatt drift. Bland dessa faktorer kan vissa ha särskild relevans för små företag till exempel att banker och långivare upphör att stödja företaget, förlusten av en väsentlig kund eller av ett väsentligt avtal eller av en nyckelperson.

De revisionsbevis som revisorn i allmänhet bör inhämta som grund för sin bedömning om fortsatt drift kan ofta avse budgetar, prognoser och kassaflödesbedömningar. Dessa kan ofta vara mindre väl utvecklade i små företag. Revisorn bör diskutera frågor kopplade till budget och prognos med företagsledaren/ägaren i det mindre företaget som grund för bedömningen om fortsatt drift. Skriftliga uttalanden från företagsledaren/ägaren bör övervägas.

I de fall det mindre företaget helt eller delvis finansieras med lån från företagsledaren/ägaren bör revisorn överväga arten av och kvaliteten i denna finansiering. Även här bör revisorn överväga behov av skriftligt uttalande för att dokumentera företagsledarens/ägarens avsikt eller överenskommelser med företaget.

Obestånd och kapitalbrist

Obestånd är enligt svensk konkurslagstiftning en situation som föreligger när en gäldenär inte i rätt tid klarar att betala sina skulder och denna oförmåga inte endast är tillfällig. Bestämmelser som anknyter till obeståndssituationen återfinns i konkurslagen och i brottsbalken.

Regler till skydd för bolagets kapital återfinns i ABL och för stiftelser i stiftelselagen. I 13 kap 12 § ABL ställs krav på att styrelsen genast skall upprätta och låta bolagets revisor granska en särskild balansräkning så kallade kontrollbalansräkning när det finns skäl att anta att det egna kapitalet understiger halva aktiekapitalet. Försummelse att iaktta dessa regler leder till personligt betalningsansvar.

RS 570 anger i sin uppräkning av olika ekonomiska och verksamhetsrelaterade osäkerhetsfaktorer främst faktorer med inriktning mot obestånd till exempel lån som inte sannolikt kan betalas vid förfallotidpunkten och befarad brist på finansiellt stöd. Uppräkningen anger även kapitalbrist eller någon annan situation där lagstadgade krav inte uppfylls. Detta torde kunna inrymma reglerna i 13 kap 12 § ABL angående bland annat kontrollbalansräkning.

En situation där ett aktiebolag behöver upprätta en kontrollbalansräkning på grund av att egna kapitalet befaras understiga halva aktiekapitalet behöver inte innebära en situation med tvivel om fortsatt drift men indikationen om detta är i många fall stark. Vidare kan givetvis en situation om tvivel om fortsatt drift föreligga även om det egna kapitalet är intakt.

RS 570 kan sägas inrymma både obestånds- och kapitalbristsituationer även om obeståndssituationerna är de primära.

Tidsperiod att beakta vid antagande om fortsatt drift

En väsentlig fråga är hur lång tidsperiod bedömningen av fortsatt drift skall omfatta. Redovisningsreglerna (RR 22) anger minst tolv månader som period för bedömning om fortlevnad. RS 570 utgår från att företagsledningens bedömning avser en tidsperiod om tolv månader efter bokslutsdagen och att det är den tolvmånadersperioden som revisorn skall bedöma. När det gäller tiden efter den första tolvmånadersperioden kan revisorn begränsa sin insats till att göra en förfrågan hos företagsledningen om de har kännedom om händelser och förhållanden efter den första tolvmånadersperioden efter bokslutsdagen, som kan leda till tvivel om företagets förmåga att fortsätta verksamheten. Slutsatsen av detta torde vara att bedömningen skall avse den första tolvmånadersperioden, men att händelser och förhållanden som ligger i perioden efter tolvmånadersperioden skall beaktas om de är kända.

Krav på hantering i revisionsberättelsen enligt RS 570

RS 570 ställer krav på att olika förhållanden kring fortsatt drift skall hanteras i revisionsberättelsen. Detta innebär delvis nytillkomna krav i RS jämfört med tidigare Revisionsprocessen och praxis. Kravet på att förhållanden kring fortsatt drift och tvivel om fortsatt drift skall hanteras i revisionsberättelsen har uppmärksammats. Ett felaktigt uttalande i dessa avseenden från revisorn kan sannolikt få väsentliga effekter för det företag revisionsberättelsen avser. Frågeställningar kring fortsatt drift under en tolvmånadersperiod efter bokslutsdagen torde i många fall kunna föranleda olika bedömningar. För revisorn torde det vara lämpligt där så är möjligt att hänvisa till upplysningar lämnade av företagsledningen i årsredovisningen.

Det första kravet i RS 570 avser den situation där revisorn bedömer att upplysningarna som styrelsen lämnat i årsredovisningen angående tvivel om fortsatt drift är tillräckliga och korrekta. I denna situation skall revisionsberättelsen innehålla en särskild upplysning som fäster uppmärksamheten på två saker, dels att det finns en väsentlig osäkerhet angående fortsatt drift, dels noten i årsredovisningen som upplyser om osäkerheten. RS 570 anger ett förslag på utformning av upplysningen i revisionsberättelsen:

Utan att det påverkar vårt uttalande vill vi fästa uppmärksamheten på not X i årsredovisningen, som anger att företaget redovisar en förlust på ZZZ för det år som slutade den 31 december 20X1 och att företagets kortfristiga skulder per detta datum översteg dess totala tillgångar med ZZZ. Dessa förhållanden tyder, tillsammans med de andra omständigheter som nämns i not X, på att det finns en väsentlig osäkerhetsfaktor som väcker betydande tvivel om företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet.

Detta är en upplysning som placeras sist i revisionsberättelsen enligt standardutformningen. Upplysningen har därmed ingen effekt på tillstyrkandesatserna eller på revisionsberättelsen i övrigt.

I en situation med många eller komplicerade osäkerhetsfaktorer, som är väl upplysta i årsredovisningen, kan revisorn överväga att avstå från att uttala sig i stället för att lämna en särskild upplysning i revisionsberättelsen. Detta alternativ kan utformas exempelvis enligt följande:

Som framgår av not X i årsredovisningen finns flera osäkerhetsfaktorer avseende företagets förmåga att fortsätta driften. Dessa osäkerhetsfaktorer (ev angivna) är enligt vår uppfattning tillräckligt beskrivna men anger väsentlig osäkerhet för företaget.

Av detta skäl kan vi inte uttala oss om huruvida årsredovisningen upprättats i enlighet med årsredovisningslagen och därmed ger en rättvisande bild av företagets resultat och ställning i enlighet med god redovisningssed i Sverige.

Vi kan varken tillstyrka eller avstyrka att bolagsstämman...

Det andra kravet

Det andra kravet på revisionsberättelsen enligt RS 570 avser en situation där revisorn bedömer att upplysningarna i årsredovisningen inte är tillräckliga och därför gör ett uttalande med reservation eller anger en avvikande mening. Uttalandet med reservation skulle kunna utformas;

Företagets finansieringsavtal löper ut och utestående belopp förfaller till betalning den 19 mars 20X1. Företaget har inte kunnat omförhandla avtalen eller skaffa ny finansiering. Denna situation tyder på att det finns en väsentlig osäkerhetsfaktor som kan leda till betydande tvivel om företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet, och därför kan företaget kanske inte realisera sina tillgångar och betala sina skulder inom ramen för den ordinarie verksamheten. Årsredovisningen upplyser inte om detta förhållande.

Med undantag för att den information som finns i föregående stycke utelämnats har årsredovisningen upprättats i enlighet med årsredovisningslagen och ger därmed en rättvisande bild av företagets resultat och ställning i enlighet med god redovisningssed i Sverige.

Ett uttalande med avvikande mening skulle med ett mera tillspetsat exempel än det föregående kunna utformas;

Företagets finansieringsavtal har löpt ut och utestående belopp förföll till betalning den 31 december 20X0. Företaget har inte kunnat omförhandla avtalen eller skaffa ny finansiering och överväger en konkursansökan. Dessa händelser tyder på att det finns en väsentlig osäkerhetsfaktor som kan leda till betydande tvivel om företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet och därför kan företaget kanske inte realisera sina tillgångar och betala sina skulder inom ramen för den ordinarie verksamheten. Årsredovisningen upplyser inte om detta förhållande.

På grund av att den information som finns i föregående stycke utelämnats anser jag att årsredovisningen inte har upprättats i enlighet med årsredovisningslagen och därmed inte ger en rättvisande bild av företagets resultat och ställning i enlighet med god redovisningssed i Sverige.

Valet mellan alternativen ”reservation” eller ”avvikande mening” beror på graden av väsentlighet i den utelämnade informationen. RS 570 eller RS 709 Revisionsberättelsens utformning i aktiebolag och andra företag (eller kommande RS 700 med arbetsnamnet Revisorns Rapport) ger ingen närmare vägledning om när de olika alternativen ska väljas. Det får förutsättas att framtida praxis närmare får hantera denna detaljfråga.

Ett tredje krav på revisionsberättelsen enligt RS 570 avser den situation där företaget enligt revisorns bedömning inte kommer att kunna fortsätta sin verksamhet och årsredovisningen upprättats med antagandet om fortsatt drift som grund utan angivande av osäkerheten. I denna situation skall revisorn lämna ett uttalande med avvikande mening.

Ett ytterligare krav på revisionsberättelsen enligt RS 570 avser den situation då företagsledningen inte gjort någon (fullständig) bedömning som grund för antagandet om fortsatt drift (och det inte är tydligt att förutsättningarna för fortsatt drift finns). I denna situation saknar revisorn underlag för att kunna göra en bedömning om riktigheten i antagandet om fortsatt drift. Revisorn måste därför överväga att lämna en revisionsberättelse som avviker från standardutformningen som en följd av en begränsning i revisionens inriktning och omfattning. Revisionsberättelsen skulle kunna utformas enligt följande:

Med undantag för vad som framgår nedan har revisionen utförts enligt god revisionssed i Sverige ...

Företagsledningen har inte dokumenterat sina bedömningar som grund för att tillämpa den grundläggande redovisningsprincipen om fortsatt drift. Vi har därför inte beretts möjlighet att bedöma om grund för att tillämpa redovisningsprincipen om fortsatt drift finns.

Mot denna bakgrund avstyrker vi att...

I många, särskilt mindre, företag får antas att denna situation inte blir helt ovanlig på grund av företagsledningens okunskap om de bedömningar som kan behöva göras och dokumenteras avseende den tillämpade redovisningsprincipen. Det får antas att praxis på detta område kommer att utvecklas. Det går dock inte att bortse från att revisorn enligt RS 570 måste ta ställning till frågan om fortsatt drift under en tolvmånadersperiod efter bokslutsdagen. Revisorn torde i många fall ha svårt att göra bedömningen om antagande om fortsatt drift utan klientens medverkan.

Magnus Torén

är auktoriserad revisor på Ernst & Young och ledamot i FARs revisionskommité. Han medverkade senast i Balans nr 8–9/2003.