På grund av handelshinder och skillnader i standarder och föreskrifter agerar fortfarande många europeiska företag på splittrade marknader, enligt Europeiska kommissionens första rapport om genomförandet av strategin för den inre marknaden 2003–2006. Splittrade marknader hämmar innovation och produktivitetsökning, och håller dessutom uppe priserna i delar av EU på en högre nivå än vad de skulle ha varit på en mer integrerad inre marknad. Sedan de inre gränserna i EU avskaffades för tio år sedan har den inre marknaden, enligt EUs egna beräkningar, ökat den ekonomiska tillväxten med åtminstone 1,8 %, bidragit med nära 900 miljarder euro till EUs gemensamma välstånd och bidragit till att skapa ytterligare 2,5 miljoner arbetstillfällen. Flera strategiska nätindustriers marknader har öppnats för konkurrens (telekommunikation, energi, järnvägstransporter m.fl.), och dessutom har Internetanvändningen fått genomslag i skolorna, företagen, de offentliga förvaltningarna och i hushållen.
Den inre marknaden kan öka konkurrensen och därigenom få företagen att snabbt införa nyskapande teknik, höja kvaliteten och sänka priserna för konsumenterna. Det är därför som den inre marknaden är central för EUs mål att öka sin konkurrenskraft gentemot sina viktigaste handelspartner. Några av de viktigaste ekonomiska indikatorerna tyder dock på att den inre marknadens inverkan på konkurrensen minskat på sistone. Tillverkningsindustrins tillväxt har inom EU börjat avmattas, vilket vanligen innebär mindre tryck på företagen att förbättra sina resultat. Detta bidrar till ett annat fenomen, nämligen att priserna inom EU inte längre konvergerar fastän prisskillnaderna mellan EUs medlemsstater är mycket större än mellan olika regioner i USA. Dessutom investerar EU mer i resten av världen än vad resten av världen investerar i EU. Skattehinder är ett annat allvarligt problem för den inre marknadens funktion och skapar onödiga kostnader för företagen, vilket i slutänden ofta drabbar konsumenterna.
EUs utvidgning har potentialen att stimulera den inre marknaden oerhört mycket som ett komplement till vad undanröjandet av befintliga hinder skulle kunna göra. Handeln mellan de nuvarande och de blivande medlemsstaterna har redan vuxit snabbt. Den har mer än åttadubblats mellan 1995 och 2000. Ekonomiska modeller tyder dock på att exporten från de blivande medlemsstaterna trots denna ökning fortfarande nästan kan fördubblas, även från den nuvarande utvecklingsnivån.
För att öka tempot i fullbordandet av den inre marknaden har Europeiska kommissionen pekat ut tre prioriterade områden: öka investeringarna i nätverk och kunskap, förstärka industrins och tjänstesektorns konkurrenskraft, och slutligen uppmuntra ett längre deltagande i arbetslivet. EU-kommissionens ordförande Romani Prodi sa följande om resultatet i rapporten: ”Medlemsstaterna tycks inte inse att 2010 inte alls är avlägset. Vi måste ta tillvara konjunkturåterhämtningen för att ta igen förlorat tempo. Europa förtjänar att göra bättre ifrån sig.”
Civ. ek.
Ewa Fallenius
arbetar på Öhrlings PricewaterhouseCoopers enhet ”New Europe” med frågor runt Europa, EU och EMU.