I Parmalat-skandalens kölvatten diskuteras revisionsbranschens framtid i Italien. Regeringen vill ha hårdare lagar och större kontroll. Branschorganisationen Assirevi håller delvis med, men konstaterar att hela systemet borde göras om.
År 2003 var inget vidare år på den italienska företagsmarknaden. Två stora krascher, Cirio och Parmalat, har upprört småspararna och tvingat fram en ny lag om hur företagen och bankerna får agera och hur de ska kontrolleras.
Revisorerna fick ta stor del av skulden
Revisorerna har fått ta en stor del av skulden för att det gick som det gick för Parmalat. Vice justitieminister Michele Vietti håller med om det och enligt honom är det absolut nödvändigt att se över den lag som reglerar revisorernas verksamhet så snart som möjligt.
Men trots att branschorganisationen Assirevis vice ordförande Alberto Giussani håller med om en hel del av kritiken, så slår han ifrån sig när han hör den typen av uttalanden.
– Revisorerna kan göra sitt jobb mer eller mindre proffsigt och mer eller mindre lagenligt, men faktum kvarstår att de bara kontrollerar det som andra gör. Vilket innebär att kärnan i problemet finns i företagsledningen, konstaterar han.
Alberto Giussani har kallats till parlamentet för att tala med den kommission som utreder möjliga förändringar inom revisionslagen. Men Parmalatskandalen satte fart på regeringen som kommit med ett eget lagförslag, som hoppat över kommissionsarbetet och direkt kommer att diskuteras i parlamentets två kammare.
Större öppenhet
Förslaget innebär i huvudsak att revisorsbolagen måste ha större öppenhet kring sina ägare och hur mycket de får för sina revisorsuppdrag. Detta är enligt regeringen för att undvika att det uppstår intressekonflikter när bolagen både kontrollerar bokföringen och säljer välbetalda konsulttjänster till samma företag.
Dessutom måste revisorsbolaget bytas var tredje år. Det bolag som är huvudansvarigt för kontrollen av räkenskaperna ska ha ansvaret för alla kontroller, även de som utförs av andra bolag.
Straffen blir hårdare. Den som ”glömmer” att berätta om en eventuell intressekonflikt innan de tar ett revisorsuppdrag riskerar mellan ett till tre års fängelse. Maxstraff för brott mot revisorslagen blir i praktiken tolv år, eftersom straffen för olika ekonomiska brott i framtiden kommer att summeras.
Namnpublicering som straff
Dessutom kommer namnen på dem som blir dömda att publiceras i tidningar med stor spridning. Egendom för samma värde för de pengar man tjänat olagligt kommer att beslagtas, vilket är samma regler som redan gäller för maffiabrott.
Kommissionens förslag är mer artikulerat, och handlar mindre om straff. Och det är det som Assirevi främst valt att diskutera med politikerna.
– Hela kontrollsystemet har visat sprickor i Parmalataffären, så visst måste något göras. Hårdare straff kan vara ett sätt, men då måste de ökas även för dem som ger revisorn falska uppgifter. Plus att vi måste fråga oss om det är värt att ha så höga bötesbelopp att vi revisorer inte längre hittar försäkringar som täcker oss, konstaterar Alberto Giussani.
Enligt kommissionens förslag ska böterna bli upp till 500000 euro för den revisor som medvetet döljer brister i redovisningen. Medan regeringens lagförslag låter den maximala tiden för ett revisorsuppdrag ligga på tre år, vill kommissionen att det ska bli sex år.
Vill inte ha tidsgräns
– Det bästa vore naturligtvis att det inte fanns någon gräns, men eftersom det är omöjligt med de nya europeiska reglerna, så anser vi att sex år är en acceptabel period. Det är tillräckligt länge för att man ska hinna sätta sig in i ett företags redovisning och få ut något vettigt av revisionen, säger Giussani.
– Däremot vänder vi oss helt mot det förslag som lagts fram av kommissionen och som innebär att börsens kontrollorgan Consob ska välja revisorer åt bolagen. Det tar helt bort den nödvändiga konkurrenssituationen och ökar inte revisorernas ansvarskänsla, snarare tvärtom.
Assirevi har ett annat förslag.
– Vi vill istället att en helt oberoende ”audit committe”, som har intresse av att redovisningen granskas noggrant, ska välja revisorer. Först då kan man tala om verkligt oberoende, fortsätter han.
Viktiga frågetecken
Hårdare straff och större kontroller alltså. Assirevi har tagit fram några viktiga frågetecken när det gäller vem som ska kontrollera revisorerna.
– Det krävs rejält kompetent personal för att göra det, och frågan är var dessa ska komma ifrån. Dessutom måste vi fråga oss om företagen är beredda att betala vad det kostar att göra ytterligare kontroller, och kontrollera det redan kontrollerade, som det blir om ett enda revisorsbolag ska vara ansvarigt för en hel koncerns redovisning, förklarar Alberto Giussani.
– Problemet är ju att det inte går att komma ifrån de ohederliga företrädarna för kåren, och min känsla är att det saknas en riktig etik i dagens affärsvärld. Det gäller för hela affärsbranschen, inte bara för revisorerna. Vi måste bli bättre på att själva utesluta dem som inte håller sig till reglerna ur affärssystemet.
Kristina Wallin
är frilansjournalist och sedan länge bosatt i Italien.