Innehåll

Balans nr 6–7 2004

Chefredaktören: Efter tretton år

Att detta nummer av Balans, mitt sista som chefredaktör, har temat ”Den svåra redovisningen” beror till stor del på att jag måste fåställa den frågan innan jag slutade. I tretton år har jag suttit på första parkett och försökt följa det här området. Frågan om redovisningen måste vara så komplicerad har legat där i bakhuvudet hela tiden. Vi har diskuterat konsultfrågan, sammanslagningen med SRS, nya lagar, speciella redovisningsfrågor och mycket annat. Men inte det här.

Jag när naturligtvis den fromma förhoppningen att lämna efter mig en livlig debatt om detta till kommande tidningar. Men jag vet inte.

Det mesta under de här åren har varit både roligt, trevligt och spännande. För att inte tala om lärorikt. Under min tid har väl Balans gjort drygt femtusen redaktionella sidor, det har bland mycket annat blivit tretton FAR-dagar och många givande möten med redaktionskommittén.

Men, som sagt, jag vet inte om det verkligen blir någon debatt. Den här gången heller. Balans läsare är – med få undantag – inte särskilt angelägna om att synas i debatten, att låta sig provoceras av inlägg i tidningen. Det kan ju i ärlighetens namn också bero på att innehållet inte i tillräckligt hög grad har stimulerat läsekretsen, inte uppfordrat er att omedelbart gå i svaromål eller hålla med. Ta det inte som gnäll. Det är bara en fundering.

En annan fråga som jag undrat mycket över genom åren är förhållandet mellan material för de stora koncernerna och för de många mindre företagen. Handfasta vardagsproblem för noterade koncerner blir till fjärran teori för ekonomichefen på ett mindre företag. Har vi misslyckats med den balansgången?

För övrigt vill jag tacka alla er som har varit med på den här resan. Interna och externa medarbetare, skribenter, fotografer, tecknare, annonssäljare, marknadsförare, alla på tryckeriet, prenumerationstjänsten och många andra. En tidning är aldrig någon ”one man show”, allraminst Balans.

Nu tar Åsa över. Hon har varit med och gjort Balans i åtta år. Till hösten är hennes nya redaktion på plats. Det blir spännande att se vad som händer med tidningen. Jag har lovat mig själv att inte sitta hemma och gnälla om att det var bättre förr.

Jag hoppas och tror att ni som läser Balans framöver då kommer att tycka att det har blivit bättre än tidigare.

Bengt Holmquist