Balans har tidigare redogjort för det projekt som IASB och det brittiska ASB gemensamt driver och som syftar till ändra resultaträkningens utformning. Projektet gick tidigare under arbetsnamnet ”Reporting Performance” men är numera ändrat till ”Reporting Comprehensive Income”. Förändringarna jämfört med dagens resultaträkning är stora. I det förslag som diskuterades vid flera av IASBs styrelsesammanträden under 2003 skulle resultaträkningen delas in tre kolumner; en kolumn där olika värdeförändringar redovisades, en kolumn för intäkter och kostnader exklusive värdeförändringar samt en summakolumn. Vidare föreslogs att den sista raden i resultaträkningen skulle utgöras av förändringen i eget kapital, med undantag för förändringar orsakade av betalningar till och från ägarna. Den engelska termen är ”Comprehensive income”.
Förslaget testades under 2003 på ett antal företag. Någon sammanställning av resultaten har inte redovisats. Av anteckningar från IASBs sammanträden framgår dock att många haft invändningar. Synpunkter på förslaget har också framförts av olika intressenter, däribland Redovisningsrådet. Det som Rådet framförde var ett ifrågasättande av om ”comprehensive income” är ett bra mått på ett företags resultat. Problemet är att måttet inkluderar ett antal poster som de flesta bedömare idag inte ser som resultatkomponenter. Ett exempel är de omräkningsdifferenser som uppkommer i koncerner med utländska dotterföretag. Dessa redovisas idag i allmänhet över eget kapital eftersom ”differenserna har liten eller ingen påverkan på nuvarande och kommande kassaflöden i rörelsen” som det heter i IASBs senaste reviderade version av rekommendationen om valutaomräkning, IAS 21 (reviderad 2003).
En annan kontroversiell post gäller värderingen av terminskontrakt som används för att säkra framtida betalningar. Sådana kontrakt skall från och med 2005 värderas till verkligt värde. Värdeförändringarna skall emellertid enligt nuvarande regler redovisas över eget kapital fram till dess den säkrade betalningen realiseras. Eftersom det nya förslaget till resultaträkning inte tillåter resultatposter att redovisas över resultatet kommer de att påverka det nya resultatet och komplicera tolkningen av hur årets verksamhet gått. En detalj i sammanhanget gäller resultat per aktie. Även om det har stora begränsningar anses det vara ett av de viktigaste nyckeltalen och definieras i en av IASBs standarder. Få tror att comprehensive income är lämpat som ny täljare. Det som IASB verkar inställt på är att dra tillbaka den nuvarande standarden och överlämna till analytiker att utarbeta en rekommendation.
Rådet ifrågasatte
Även indelningen i tre kolumner ifrågasattes av Rådet. En tanke som framfördes var att, i stället för att satsa på en långtgående kategoriindelning i resultaträkningen, företag skulle bättre förklara hur årets resultat påverkats av olika poster i noter.
Kritiken från olika håll bidrog till att IASB i oktober beslöt att göra en översyn av hela projektet. Till beslutet bidrog också att FASB ifrågasatt en del av IASBs utgångspunkter. Därför tillsattes en gemensam arbetsgrupp för IASB, FASB och ASB. Gruppen lade fram ett förslag till hur arbetet skulle kunna bedrivas vid ett styrelsemöte i mars. Förslaget innebar att det ursprungliga projektet skulle delas upp i två. En första etapp som man bedömde skulle kunna resultera i ett utkast till standard inom ett år, skulle bland annat följande frågor behandlas:
vilka finansiella rapporter som skall ingå i rapporteringen och hur centrala begrepp skall definieras
hur många år som rapporteringen skall omfatta
ett första försök att komma fram till gemensamma definitioner av olika delsummor i resultaträkningen
redovisning av comprehensive income i den rapport som redogör för förändringen i eget kapital
olika alternativ för att redovisa värdeförändringar och en diskussion av huruvida sådana förändringar har ett intresse för användare
en diskussion av hur verksamhetens kostnader skall delas upp, dvs. kostnadsslag eller funktioner.
I en andra etapp skulle man sedan ta upp den större frågan hur företag på bästa sätt redovisar ett resultat när vissa tillgångar värderas till verkligt värde och andra till anskaffningsvärde samt hur man skall hantera de problem som uppkommer när företag säkrar framtida betalningar.
I den efterföljande diskussionen beslöt styrelsen att i stort sett följa arbetsgruppens förslag. Jag tycker det är vettigt. Jämför man resultaträkningar från företag i olika länder finns betydande skillnader. Dessa kommer inte att försvinna när företagen går över till IAS/IFRS 2005 eftersom IASBs inte ger någon egentlig vägledning när det gäller utformningen av resultaträkningen. Trots det kunde noteras att flera av styrelseledamöterna ville prioritera redovisningen av en resultaträkning som slutar i comprehensive performance. Motiveringen var att det är uppenbarligen på denna punkt som motståndet är störst och att det därför är angeläget att klara ut om förutsättningar finns att enas kring en standard, ungefär med den inriktning som diskuterades 2003.
Projektet togs upp till en ny diskussion vid ett sammanträde i april, gemen- samt för IASB, FASB och ASB. Till sammanträdet hade arbetsgruppen tagit fram ett delvis nytt förslag men fortfarande uppdelat i två etapper. I den första skulle följande fyra delfrågor utredas
utformningen av en finansiell rapport för comprehensive income med en delsumma för årets nettoresultat (förmodligen definierat på ungefär samma sätt som idag)
vilka finansiella rapporter som redovisningen skall omfatta
antalet jämförelseår samt
en uppställning av kassaflödesanalysen baserad på den direkta metoden.
I den andra etappen skulle ytterligare tre frågor behandlas, nämligen
om det är meningsfullt att kräva att värdeförändringar på derivat som säkrar framtida betalningar redovisas dels löpande (som följd av att alla derivat skall värderas till verkligt värde), dels när den säkrade betalningen realiseras (för att uppnå matchning). Den tekniska term som används för att beskriva denna dubbla redovisning av värdeförändringar är ”recycling”
principer för att skilja mellan olika kategorier av intäkter och kostnader (dvs. exempelvis om en särredovisning skall ske av värdeförändringar) samt
definitionen av olika delsummor i resultaträkningen.
Diskussionen vid aprilmötet visade på de svårigheter som väntar arbetsgruppen. Det gällde inte minst frågan om recycling. Liksom vid marsmötet ville några ledamöter att denna fråga skulle lösas först. Vid en omröstning fick detta förslag dock bara stöd av 6 av totalt 20. David Tweedie var en av de som röstade mot med motiveringen att erfarenheten från 2003 var att denna fråga är oerhört kontroversiell utanför USA. IASB förlorade två år på grund av att man inte till fullo förstått detta.
En nyhet i arbetsgruppens förslag gällde kassaflödesanalysen och förslaget att den direkta metoden skall bli den enda tillåtna. Frågan om kassaflödesanalysens uppställning har funnits med i diskussionerna sen projektet startades eftersom syftet hela tiden varit att den nya resultaträkningen på ett enkelt sätt skall kunna kopplas samman med kassaflödesanalysen. Den har dock hittills inte prioriterats. Anledningen är att FASB är angelägen att frågan behandlas i etapp 1 eftersom de ofta möter frågan vid möten med analytikerna. Enligt FASB är analytikernas viktigaste önskemål att den indirekta metoden avskaffas till förmån för den direkta. Det är intressant. Min bakgrund, som inte bara gäller Sverige utan också flera av de andra europeiska länderna, är att den indirekta metoden är mer användbar. Oavsett detta beslöt styrelserna att följa arbetsgruppens förslag.
De beslut som slutligen fattades med rösterna 14 mot 6 var att man skulle följa arbetsgruppens förslag och ta fram ett förslag till lösning av frågorna i etapp 1 samt ett diskussionsunderlag som behandlar frågorna i etapp 2. Detta skulle om möjligt vara klart inom ett år varefter en diskussionspromemoria skulle ges ut. Styrelserna beslöt också att tillsätta en internationell rådgivande grupp med representanter för både analytiker och företag som skulle följa arbetet.