Redovisning av företagsförvärv enligt IFRS innebär omfattande och väsentliga förändringar

De utökade kraven på redovisning till verkliga värden och mer tilläggsinformation ger bättre underlag för att bedöma företagsförvärv. Öppenheten sätter sannolikt press på ledningar och styrelser att ännu bättre analysera förvärv innan de genomförs, skriver Thomas Jansson, Jörgen Nilsson och Thomas Rynell.

International accounting standards Board (IASB) har i mars 2004 publicerat IFRS 3 Business Combination samt vidareutvecklade versioner av IAS 36 Impairment of Assets och IAS 38 Intangible Assets. I dessa standarder finns ett antal nyheter som är resultatet av första fasen i ett utvecklingsprojekt avseende redovisning av företagsförvärv som syftar till att förbättra den finansiella rapporteringens kvalité och skapa internationellt mer enhetliga redovisningsprinciper. Resultatet är att IASBs standarder nu i stort överensstämmelser med motsvarande standarder i USA. Andra fasen i utvecklingsprojektet pågår, men kommenteras ej i denna artikel.

De nya reglerna skall med stor sannolikhet tillämpas av noterade bolag vid den obligatoriska övergången till redovisning enligt International Financial Reporting Standards (IFRS) 2005. Först måste dock EU godkänna de nya reglerna för att de skall få tillämpas inom EU. Ett sådant godkännande väntas under hösten 2004.

Goodwill kommer inte att få skrivas av

När IFRS 3 börjar tillämpas får avskrivning på goodwill inte längre redovisas. Istället ska det årligen, eller så snart det bedöms erforderligt, göras en ingående analys av värdet av goodwill, s.k. impairment test. Vid behov görs en nedskrivning. Detta gäller goodwill från såväl nya som gamla förvärv.

IASB har, för att tillåta att det inte längre skall göras avskrivningar, ställt större krav på att det i goodwillvärdet inte får ingå andra immateriella tillgångar som går att identifiera.

Genom IFRS 3 får vi regler som innebär att vi slipper brottas med den i de flesta fall omöjliga uppgiften att bedöma ekonomisk livslängd för goodwill. Å andra sidan medför kravet på en årlig värdering av goodwillvärdet ett betydande merarbete och väsentligt utökade upplysningskrav.

Poolningsmetoden försvinner

Den s.k. poolningsmetoden tas bort. Hittills har den fått tillämpas i situationer som varit samgåenden och inte förvärv. Alla företagsförvärv som IFRS 3 omfattar ska redovisas enligt den s.k. förvärvsmetoden och någon av parterna måste alltid utses till förvärvare. Den praktiska betydelsen av detta är liten eftersom förutsättningarna för att få tillämpa poolning sedan länge är stränga.

Negativ goodwill

Uppgår köpeskillingen för en verksamhet till ett lägre belopp än det verkliga värdet för förvärvade nettotillgångar uppstår en mellanskillnad som hittills kallats negativ goodwill. Enligt nuvarande regler ska detta belopp i första hand täcka förväntade förluster och kostnader som förvärvaren bedömer ska uppkomma, men som inte uppfyller kraven att redovisas som skuld. Finns därefter något kvar av negativ goodwill, ska beloppet lösas upp under en period som motsvarar avskrivningstiden för de förvärvade icke-monetära tillgångarna. Återstår sedan något belopp, ska det redovisas som intäkt.

Enligt de nya reglerna ska negativ goodwill direkt redovisas som intäkt, efter att man försäkrat sig om att värdet av förvärvade nettotillgångar inte är upptagna över verkligt värde. Avsättning för förväntade förluster får inte längre redovisas. Konsekvensen av detta är att om negativ goodwill är hänförlig till förväntade förluster så kommer fortsättningsvis beloppet att redovisas som vinst den period förvärv har skett. Därefter redovisas de förväntade förlusterna i de perioder som de uppstår.

Minoriteten – en del av koncernens egna kapital

Minoritetens andel av eget kapital ska fortsättningsvis ej redovisas som en separat post efter eget kapital utan som en del av koncernens totala egna kapital. Koncernens totala egna kapital kommer därför att minska vid förvärv av minoritetsandelar.

Förvärvsanalyser

Hittills har i Sverige i många fall aktuell köpeskilling i stor utsträckning fördelats på förvärvade tillgångar baserat på dessas redovisade värden i det förvärvade företaget. Förvaltningsfastigheter och finansiella instrument omvärderas visserligen som regel, men knappast rörelsetillgångar i form av industribyggnader, maskiner, inventarier, lager och pågående arbeten.

Bland nuvarande kriterier för att immateriella tillgångar skall redovisas separat finns kraven att tillgångarna skall förväntas ge ekonomiska fördelar och skall kunna identifieras. Många har nog sagt sig att de immateriella tillgångarna i ett förvärv inte uppfyller dessa kriterier och därför inkluderat dem i goodwillvärdet.

Införandet av IFRS 3 medför betydligt strängare krav på att i princip alla förvärvade tillgångar och övertagna skulder skall intas till verkliga värden. Genom den nya standarden får vi också delvis nya och tydligare regler för hur verkligt värde skall beräknas i samband med företagsförvärv.

Detta innebär bl.a. följande:

• Värderingar behöver ske av alla förvärvade fastigheter, även industrifastigheter.

• Immateriella tillgångar skall i avsevärt mycket större utsträckning än idag sär redovisas och ej ingå i goodwill. Alla immateriella tillgångar som uppfyller de nya kraven i IAS 38 skall identifieras och värderas.

• Maskiner skall värderas till verkligt värde. Det är dock ofta svårt att göra detta när det saknas aktiva marknader. Den bedömning vi gör är att återanskaffningsvärden kan komma att bli en viktig utgångspunkt.

• Lager av färdiga produkter skall värderas till förväntat försäljningspris med avdrag för direkta försäljningskostnader och skälig vinst för försäljningsinsatsen. Vinsten, som kan anses hänförlig till utveckling, tillverkning m.m., är förvärvad och skall därför inte redovisas som resultat hos förvärvaren efter förvärvet.

• Hänsyn skall tas till fördelaktiga och ofördelaktiga avtal, t.ex. skall hänsyn tas till leasingavtal som jämfört med marknadsprisnivån vid förvärvet är gynnsamma eller ogynnsamma.

• Övertagna ansvarsförbindelser skall intas i koncernbalansräkningen till verkligt värde. De betraktas inte längre bara som övertagna ansvarsförbindelser som redovisas inom linjen. Ansvarsförbindelser har hittills normalt ej upptagits till något värde vid beräkning av värdet av övertagna skulder.

Fördelning av köpeskillingen kommer att bli projekt som kräver betydande arbetsinsatser i de flesta företagsförvärv av någon storlek.

Vilka immateriella tillgångar redovisas separat?

Immateriella tillgångar skall värderas och redovisas separat när

• det förvärvade företaget antingen har nyttjande- eller äganderätt genom avtal eller lagstiftning till tillgångarna eller

• kan separera och sälja tillgångarna samt

• när ett tillförlitligt verkligt värde kan åsättas.

IASB anser att det normalt går att fastställa ett tillförlitligt verkligt värde på immateriella tillgångar som ingår i företagsförvärv.

Exempel på immateriella tillgångar som redovisningsstandarderna förutsätter ska kunna uppfylla kriterierna för separat redovisning, se nedan.

Identifiering och värdering av immateriella tillgångar

Reglerna i FAS 141 Business Combination och FAS 142 Goodwill and Other Intangible Assets är mycket lika de vi kommer att få genom IFRS 3 Business Combination och IAS 38 Intangibles. FAS 141 och 142 har tillämpats sedan 2001–2002. Det är därför mycket som talar för att tillämpningen av IFRS 3, IAS 36 och IAS 38 kommer att påverkas av erfarenheterna från efterlevnaden av FAS 141 och FAS 142.

American Institute of Certified Public Accountants AICPA har gett ut ”AICPA Practice Aid IPRD” för redovisning av In-Process Research and Development som mycket utförligt diskuterar värdering av förvärvade R&D-projekt. Detta dokument är ledstjärnan för värdering av alla typer av förvärvade immateriella tillgångar enligt US GAAP. I dokumentet finns förutom diskussioner om värderingsmetoder ingående beskrivningar av hur värderingar av immateriella tillgångar skall gå till och vad som skall ingå i dokumentationen av värderingarna. Man kan nog utgå från att de krav som ställs på hur värderingar skall genomföras och dokumenteras enligt US GAAP kommer att få inflytande på hur vi skall tillämpa IFRS-standards bl.a. eftersom konvergens är ett viktigt mål.

Sammanfattat och mycket kort kan den metodik som utvecklats i USA för värdering av immateriella tillgångar beskrivas enligt följande:

• Möjliga tillgångsslag: Se exempel ovan som är gemensam för IFRS och US GAAP.

• Tre värderingsmetoder:

  • ”Market” – att härleda ett värde via marknadstransaktioner.

  • ”Income” – att göra värdeberäkning genom diskonterat kassaflöde.

  • ”Cost” – att utgå från nedlagda kostnader eller återanskaffningskostnader.

    Härvid skall ”cost” ses som en ren nödlösning medan valet mellan ”market” och ”income” snarast dikteras av huruvida det finns en aktiv marknad för tillgångarna i fråga samt tillgång till information om relevanta priser och nyckeltal. Exempelvis finns för vissa typer av tillgångar information om nivån på royalties och liknande. Sammantaget kan man nog konstatera att många tillgångar måste värderas utifrån nyttjandevärdet. För detta har det i praxis utvecklats ett antal modeller – t.ex. för att bestämma värdet och livslängden hos kundkontrakt och relationer, som är en vanligt förekommande immateriell tillgång i förvärvsanalyser. Där studerar man kundtroheten och gör kalkyler på hur kundstocken vid förvärvstillfället kan antas utvecklas framåt. Ett annat område som utvecklats i praxis är varumärken och liknande där en vanlig metod är ”relief from royalty”, vilket innebär att fördelen av att inte betala en royalty-avgift för förmånen att använda ett varumärke nuvärde-beräknas.

• Avstämning mot den totala köpeskillingen:

  I en normalt prissatt transaktion kommer förmodligen en stor del av skillnaden mellan, å ena sidan, värdet av de definierade tillgångar som värderas och, å andra sidan, köpeskillingen, att bestå av synergier unika för köparen. Dessa, inklusive immateriella tillgångar som inte uppfyller kraven för separatvärdering, utgör tillsammans, enligt det nya synsättet, den ”äkta” goodwill som inte skrivs av utan som därför skall ”testas för nedskrivning” framgent. Det skall noteras att en del av skillnaden kan bestå av ”värdet av en samtrimmad organisation” (på engelska ”assembled workforce”). Även om den skulle kunna värderas och därför redovisas separat från goodwill är detta i princip inte tillåtet. Detta är ett specialfall.

• Avstämning mot den totala kassaflödesvärderingen:

  Köpeskillingen skall kunna dekomponeras i en kassaflödesprognos och summan av de kontantströmmar som motsvarar värdets komponenter – avkastning på rörelsekapital, på materiella anläggningstillgångar, på de olika slagen av immateriella tillgångar och på goodwill – skall motsvara en kontantström som svarar mot köpeskillingen.

• En avstämning av avkastningskravet: En kontroll skall ske av att det vägda avkastningskravet (”WACC”) som är relevant för värderingen av rörelsen stämmer med den vägda summan av de avkastningskrav som används för värdets komponenter i förvärvsanalysen.

I Sverige finns det få som har erfarenheter av att värdera immateriella tillgångar, bortsett möjligen från varumärken. För åtminstone alla förvärv som hittills gjorts under 2004 och kommer att göras under återstoden av 2004 skall förvärvsanalyser upprättas enligt principerna i IFRS 3. Det är viktigt att företagen snarast sätter igång arbetet med detta avseende de förvärv som redan gjorts i år.

Erfarenheter från tillämpning av US GAAP, FAS 142

Reglerna i FAS 142 som liksom de i IFRS 3, kräver att identifierbara immateriella tillgångar separeras från goodwill. Securities and Exchange Commission SEC (USA:s börs-övervakningsorgan) ifrågasätter redovisningar som innefattar förvärv där man inte separerat immateriella tillgångar och ställer ingående frågor kring hur man separerat immateriella tillgångar.

Vi har försökt att få en bild av i vilken omfattning som amerikanska företag registrerade hos SEC hittills redovisat immateriella tillgångar i samband med förvärv. Därvid har vi studerat förvärv som gjorts av 30 köpare under 2002 och 2003. Urvalet är inte på något sätt vetenskapligt. Vårt syfte har varit att först få en grov bild och vårt urval har främst styrts av att få med företag ur ett brett spektrum av branscher. Urvalet har skett utifrån de 250 största företagsaffärerna gjorda 2002 och 2003.

Från denna undersökning har vi fått följande bilder

• I samband med nästan alla förvärven har immateriella tillgångar redovisats separat från goodwill.

• I huvuddelen av förvärven utgör det redovisade värdet av immateriella tillgångar 15–45 % av det sammanlagda värdet av redovisade immateriella tillgångar och redovisad goodwill.

• De typer av immateriella tillgångar som har särredovisats i de studerade fallen är bl.a.

  • Varumärke

  • Patent

  • Licenser

  • Kundrelationer

  • Konkurrensbegränsningsavtal

  • Kundkontrakt, servicekontrakt och orderstock

  • Opatenterad teknik

  • Programvara

  • Strategiska allianser

Dokumentationskrav avseende värdering av immateriella tillgångar enligt AICPA

Enligt AICPA Practice Aid IPRD skall värderingsrapporter avseende värdering av immateriella tillgångar innehålla följande, när man använder värderingsmetoder som utgår från nuvärden:

Bakgrund:

1. Avsikt med värderingen.

2. Begränsningar.

3. Historik avseende det förvärvade företaget och tillgången.

4. Analys av den bransch företaget tillhör.

5. Analys av den lokala, regionala och nationella ekonomin som påverkar företaget.

6. Finansiell analys av företaget.

7. Generell beskrivning av värderingsmetoder.

Värdering:

1. Beskrivning av hur tillgångarna identifieras.

2. Beskrivning av tillgångarna.

3. Redogörelse för varför tillgångarna uppfyller de kriterier som finns för att de skall redovisas separat från goodwill.

4. Beskrivning av vald värderingsmetod och motiv till valet.

5. Beskrivning av underlag till värderingarna.

   • Åtgärder vidtagna för att bedöma den information som använts som underlag för värderingarna.

   • Justeringar som gjorts av värderingsmannen av basinformation.

   • Behandling av skatt.

   • Fastställande av diskonteringsräntor.

6. Dokumentation av själva värderingen.

Omstruktureringsreserver

Omstruktureringsreserver får inte längre avsättas som en del av redovisningen av företagsförvärv. Omstruktureringskostnader kommer i fortsättningen att belasta de sammanslagna enheternas resultat.

Prövning av nedskrivningsbehov, impairment test

Huvudregeln i IAS 36 är att en prövning av nedskrivningsbehov skall göras när det finns indikationer på en värdenedgång. Det nya är att det ska ske en årlig prövning av återvinningsvärdet för kassagenererande enheter1 till vilken goodwill kan hänföras. Årlig prövning ska också göras av andra immateriella tillgångar som inte skrivs av. Detta gäller även om det inte finns någon indikation på att det redovisade värdet kan överstiga återvinningsvärdet för tillgångarna. Med återvinningsvärdet avses det högre av vad som kan återvinnas genom försäljning eller nyttjande.

Under vissa omständigheter behöver inte en helt ny värdering ske som underlag för prövning av nedskrivningsbehov. Den senast gjorda värderingen får användas om den utvisade en betryggande marginal mellan återvinningsvärdet och det redovisade värdet samt om en analys visar att det är osannolikt att något skett som därefter skapat ett nedskrivningsbehov.

Fördelning av goodwill för nedskrivningsprövning

Goodwill som uppstår vid ett företagsförvärv ska fördelas till den kassagenererande enhet (eller grupper av enheter) som förväntas dra nytta av det som goodwillen representerar t.ex. synergier. Det innebär att goodwill genom de nya reglerna även kan fördelas till enheter som fanns i koncernen före förvärvet.

Goodwill ska fördelas till den lägsta nivå som är förenlig med ”the level at which the goodwill is monitored for internal management purposes”. Denna nivå kan som lägst vara en kassagenererande enhet. Sker den interna styrningen och uppföljningen på grupper av kassagenererande enheter, blir dessa grupper den lägsta nivån för prövning av goodwill. Den kassagenererande enhet till vilken goodwill hänförs får inte vara större än företagets primär- eller sekundärsegment definierat enligt IAS 14 Segmentrapportering. Företag ska inte behöva göra godtyckliga fördelningar av goodwill vid nedskrivningsprövning utan skall kunna utgå från företagets befintliga styrnings- och uppföljningsstruktur. IFRS-reglerna innebär att prövning kan ske på lägre nivå än enligt US GAAP, där prövning ej får ske på lägre nivå än en nivå under segment.

Per 2004-01-01 skall företagen tydligt ha definierat sina kassagenererande enheter och definierat ”the level at which the goodwill is monitored for internal management purposes”.

Per 2004-01-01 skall goodwill vara fördelad på kassagenererande enheter (eller grupper av sådana enheter) i enlighet med den nya versionen av IAS 36. Detta innebär att företagen åtminstone måste fördela om goodwill, från tidigare förvärv, till den del dessa goodwillvärden avsåg t.ex. synergieffekter som kommer andra enheter till del, än de enheter som härrör från det förvärv där goodwillpost uppstod.

Återvinningsvärde

Återvinningsvärdet definieras som det högsta av nyttjandevärde och nettoförsäljningsvärde. Nyttjandevärdet utgörs i korthet av summan av förväntade framtida kassaflöden diskonterade till ett nuvärde som beaktar tillgångens eller den kassagenererande enhetens specifika risker och pengars tidsvärde (riskfri ränta). I den nya IAS 36 finns två alternativa metoder för diskontering av framtida kassaflöden, dels ”traditional approach” (traditionella metoden) och dels ”expected cash flow approach” (ECF-metoden).

Den traditionella metoden är den som vanligtvis har tillämpats och innebär att prognosen görs utifrån det mest sannolika kassaflödet diskonterat med en ränta innehållande riskpremie. IASB framför dock viss skepsis mot denna metod eftersom man menar att det kan vara svårt att beräkna riskpremien. Mot den bakgrunden lanseras i IAS 36 ECF-metoden som innebär att man väger samman sannolika/möjliga utfall utifrån en vägd sannolikhetsbedömning och det sammanvägda utfallet diskonteras med en riskfri ränta. ECF-metoden innehåller dock enligt vår uppfattning flera praktiska problem. Metoden förutsätter bl.a. att man klarar av att precisera sannolikheten för olika utfall. Vår uppfattning är att det är i få fall som man kan bedöma sannolikheten för de olika möjliga utfallen på ett välgrundat sätt. Vidare anser vi att det inte tydligt framgår hur risken beaktas enligt denna metod.

Det är nu ännu tydligare att det vid beräkning av nyttjandevärdet inte får tas hänsyn till flera väsentliga faktorer som ofta ingår i andra beräkningar av ett verkligt värde av en verksamhet. Hänsyn får inte tas till omstruktureringsåtgärder som företaget ännu inte är bundet att genomföra eller förväntade men ännu ej genomförda förbättringar och uppgraderingar av tillgångars prestanda. Hänsyn får heller inte tas till effekter som förutsätter expansionsinvesteringar. IAS 36 definition av nyttjandevärde bygger på konceptet ”value in use for the asset in its current condition”. Detta innebär att det är stor risk att förvärv som skett på senare år kan vara redovisade till värden som överstiger nyttjandevärdet, då förvärvspriserna ofta förutsätter åtgärder som ännu ej vidtagits.

Finner man vid beräkningen att nyttjandevärdet understiger redovisat värde skall nettoförsäljningsvärdet också beräknas. Nedskrivning får inte ske till nyttjandevärdet innan man konstaterat om nettoförsäljningsvärdet är högre än nyttjandevärdet. I sammanhanget kan dock påpekas att IAS 36 konstaterar att det ibland inte är möjligt att beräkna nettoförsäljningsvärdet.

Vid beräkning av nedskrivningsbehov för enheter där det finns minoritetsintressen, så innebär de nya reglerna att hänsyn skall tas till verkliga värden för 100 % av det förvärvade företaget inklusive goodwill. Nu gällande regler i RR 1:00 och RR 17 kan ha inneburit att minoritetens andel i verkliga värden utöver bokförda värden och dess andel i goodwill fungerat som buffert vid nedskrivningsprövningar.

Många företag har erfarenhet från att beräkna nyttjandevärden för nedskrivningsprövningar, men mindre erfarenhet av att beräkna väl underbyggda nettoförsäljningsvärden. Bl.a. de begränsningar som finns för beräkning av nyttjandevärden som beskrivits ovan talar för att man fortsättningsvis i många fall i första hand bör beräkna återvinningsvärden som nettoförsäljningsvärden och ej som nyttjandevärden. Många företag behöver därför se över sina processer för prövning av nedskrivningsbehov, så att man också klarar att göra väl underbyggda beräkningar av nettoförsäljningsvärden. En vederhäftig bedömning av nettoförsäljningsvärden kräver i de flesta fall stor erfarenhet av företagsvärdering och god marknadskännedom. Nettoförsäljningsvärdet borde i många fall kunna beräknas, bl.a. mot bakgrund av att IAS 36 inte ställer krav på en aktiv marknad för att beräkna värdet. Vidare föreskriver inte IAS 36 en enskild värderingsteknik för att beräkna nettoförsäljningsvärdet utan tillåter olika vedertagna värderingstekniker.

Betydligt mer öppen redovisning

Enligt de nya IFRS-rekommendationerna skall företagen lämna betydligt mer information än vad som nu krävs.

Utöver vad som idag erfordras skall information bl.a. lämnas enligt följande:

• Avseende vart och ett under året gjorda förvärv som inte är oväsentliga.

  • Beskrivning av de faktorer som lett till att goodwill redovisas. Den skall innefatta en beskrivning av varje förvärvad immateriell tillgång som ej redovisats separat från goodwill. Har immateriella tillgångar som i princip skall separeras ej särredovisats på grund av att man ej ansett sig kunna fastställa verkligt värde skall redogörelse lämnas om varför man kommit till detta ställningstagande.

    Genom detta informationskrav kommer företagen att mycket tydligare få redogöra för varför man betalt för goodwill och IASB sätter härigenom också viss press på företagen att seriöst försöka skilja mellan olika slag av immateriella tillgångar. Separera eller förklara för omvärlden varför ni inte separerat!

  • Fördelning av köpeskillingen på grupper av tillgångar, skulder och ansvarsförbindelser.

  • Hur mycket resultat som förvärvad enhet tillfört förvärvaren under perioden.

• Avseende förvärv under året och tidigare oavsett om det finns indikationer på nedskrivningsbehov eller ej.

  • För varje kassagenererande enhet (eller grupper), som innefattar goodwill eller immateriella tillgångar av betydande omfattning som ej avskrivs, skall det varje år lämnas information om

    • Redovisat värde på goodwill och immateriella tillgångar.

    • Huruvida återvinningsvärdet beräknats som nettoförsäljnings- eller nyttjandevärde.

    • Nyckelantaganden som tillämpats vid beräkning av återvinningsvärde.

    • Hur företagsledningen kommit fram till de värden för nyckelantagandena som använts vid värderingen och om en rimligt sannolik förändring av någon av dessa skulle leda till nedskrivningsbehov.

    • Hur lång period som företagets egna kassaflödesprognoser omfattar och med vilken tillväxt kassaflödena därefter extrapolerats.

    • Tillämpad diskonteringsränta

Dessa krav bör leda till en mycket mer öppen redovisning av hur företag prövar om det finns nedskrivningsbehov avseende goodwill.

De väsentligt utökade upplysningskraven kommer att ge omvärlden betydligt mycket bättre underlag för att bedöma företagsförvärv och om företaget gjort erforderliga nedskrivningar. Samtidigt sätter denna öppenhet sannolikt större press på ledningar och styrelser att tillse att nedskrivningar sker när så är erforderligt. Detta kanske också kan verka för ännu mer genomtänkta företagsförvärv.

Effekter på företagsaffärer redan innan bud läggs

Undersökningar har visat att många företagsförvärv inte gett det utfall som förväntades. En större andel förvärv skulle kanske kunna bli lyckade om det pris som erbjuds säljaren analyserades bättre. Vad är det egentligen man betalar för utöver redovisat värde? De större krav på att efter förvärv analysera och fördela köpeskillingen på förvärvade tillgångar och skulder kanske kan bidra till att man redan innan bud läggs gör bättre analyser av vad det är man betalar för.

Företagsledningar och styrelser måste involveras mer

Redovisningsprinciperna har utvecklats från att ha varit nästan helt knutna till anskaffningsvärden till att baseras mer på verkliga värden, marknadsvärden. Redovisning baserad mer på verkliga värden samt bedömningar och mindre på försiktighet kommer att leda till större fluktuationer i redovisat resultat och eget kapital.

Utvecklingen innebär att redovisning kommer att kräva många fler ställningstaganden som är av den karaktären att företagsledningar och styrelser mer aktivt behöver medverka.

Företagsledningar och styrelser bör sätta sig väl in i de nya reglerna. De ökade informationskraven kommer att ge marknaden bättre insyn i förvärv. Ökade informationskrav och förändrade redovisningsprinciper kan innebära att mer resurser behöver läggas på analys och information kring förvärv för att inte onödiga överraskningar och missförstånd skall uppstå.

Thomas Jansson och är verksamma vid KPMG Kvalificerad Redovisning och Thomas Rynell på KPMG Corporate Finance. Thomas Jansson medverkade senast i Balans nr 11/1994, Jörgen Nilsson i nr 12/2000 och Thomas Rynell i nr 4/2000.