Text: Inge Wennberg
I februari i år presenterade FAR sitt förslag till rekommendation om oberoende översiktlig granskning av frivillig separat hållbarhetsredovisning.
Utan överdrift kan det sägas att förslaget avviker starkt från de tankar som en gång var FARs när det gällde miljörevision och miljöredovisning. Länge var det få FAR-ledamöter som var beredda att ta in miljön i sin vardag.
Social redovisning
Som avstamp för en betraktelse över utvecklingen på det här området bläddrar vi gärna fram ett nummer av Balans från 1978.
Där berättar Agneta Stark och Jan-Erik Gröjer om sin doktorsavhandling. Den handlar om social redovisning och om nya krav på företagens samhällsansvar. Krav på miljöhänsyn, god arbetsmiljö, goda produkter och välskötta kommunrelationer riktas mot företagen.
Företeelsen social redovisning har dykt upp i USA i början av sjuttiotalet och följts av europeiska försök. Även den externa redovisningen i Sverige börjar kompletteras med ”sociala” data. Årsredovisningar har rubriker som ”Personal”, ”Miljövård” eller ”Företaget i samhället”.
Social revision
Den sociala redovisningen kan också, enligt forskarna, revideras. Både penningmässiga och icke penningmässiga resultat och tillstånd kan vid revision värderas mot företagsmål och samhällsmål.
Den här sociala redovisningsansatsen frodas i den allmänna debatten en tid. Men för revisorerna är företeelsen snart på väg ut till vänster.
Ett stöd för revisorernas syn står att få vid Nordiska Revisorskongressen i Helsingfors 1981. Där talar Sören Mannheimer, Metalls förbundsjurist. Att granska efterlevnaden av miljöregler utan direktanknytning till den vanliga redovisningen är inget för revisorer, säger han. Kompetensproblemen kan bli ohanterliga och hota revisorns trovärdighet.
Med dessa ord, och liknande från andra håll, försvinner den sociala redovisningen för lång tid framåt ner under FAR-horisonten. På sin höjd nämns den i FAR-korridorerna som en udda och begraven 70-talsföreteelse.
Miljörevisionen på is
Så bänkar vi oss till Finforum 1988. Miljöcentrums Björn Gillberg dyker inte oväntat upp på arenan och vill ha in miljökostnaderna i årsredovisningen. Vissa bolag har förlorat pengar på dolda miljöfadäser i uppköpta företag.
Nu har det börjat talas om miljörevisorer. Gillberg menar att de kvalificerade revisorerna snart blir involverade. Miljön är en del av företagets ekonomi och många företag har miljölik i garderoberna.
En kompetensfråga
Mot Gillberg står Siv Berlin med den uppfattning som de flesta i FAR delar vid den här tiden. Hon vill verkligen inte bli ”miljörevisor”. Miljörevision är en kompetensfråga och en FAR-byrå ska ansvara för vad alla medarbetarna gör.
Siv Berlin kan absolut inte tänka sig att ta ansvar för en rapport från t.ex. en biokemist. Revisorerna har inte kunskap för att kontrollera utsläpp och sånt. Det ligger utanför revisorernas område. Ett nytt yrke bör ta hand om de uppgifterna. Vid ekonomiska värderingar av vad en sådan ny miljörevisor kommit fram till kan revisorernas ekonomiska kunskap dock komma i bruk.
En sida om miljön
Nu har trots allt ett antal företag börjat med miljöredovisningar, ofta i en separat skrift, ibland som ”en sida om miljön” direkt i årsredovisningen.
Snart börjar det hända saker. Revisorerna ligger dock inte i framkanten.
1993 publicerar Europas revisorsorganisation FEE en ”grön” rapport. FEE har ställt frågor om miljöredovisning och -revision till revisorsorganisationer i 18 europeiska länder. Fem länder har inte ens svarat och de flesta, däribland Sverige, ger sparsam och intetsägande information. Bara danskar, holländare, tyskar och britter ger svar som ger någon vägledning om läget.
FARs danska motsvarighet, FSR, har 1992 föreslagit en standard för miljöredovisning i årsredovisningar. FSR har en expertgrupp på området.
EU-program
1993 antar EU en förordning om en plan för styrning och revision av miljöpåverkans ekonomiska effekter. Förordningen träder i kraft i april 1995.
1993 presenterar EU också ett nytt miljöhandlingsprogram för framtida hållbarhet. Hållbarhet beskrivs som en strategi för fortsatt ekonomisk och social utveckling. Enligt programmet ska årsredovisningar informera om verksamheters miljöpåverkan, målen för företagens miljöprogram, årets miljökostnader samt miljörisker och bedömda framtida miljökostnader.
Skadeståndsanspråk
Låt oss läsa i FARs skrift ”Frågor & Svar om revision”, upplaga juni 1994.
”Fråga: Vilket ansvar har revisorn för att granska ett företags påverkan på vår miljö? Svar: Detta ligger i regel utanför revisionsuppdraget. Men om företaget riskerar väsentliga skadeståndsanspråk eller andra kostnader på grund av miljöförstöring kan det påverka redovisningen. Då kan det bli aktuellt för revisorn att granska omständigheterna.”
Detta är fram till nu FARs inställning sedan frågan om miljörevision började diskuteras i slutet på åttiotalet. Utgångspunkten är FAR-revisorernas brist på teknisk och annan kompetens för miljörevision.
Arbetsgrupp i FAR
Men nu börjar en omsvängning. Trycksvärtan i ”Frågor & svar om revision” har knappt torkat när en FAR-arbetsgrupp avger rapport. Gruppen har på uppdrag av FARs styrelse behandlat revisorernas roll i miljörevisionsfrågan.
Gruppen räknar nu med att FAR-byråer kanske anställer specialister och etablerar sig som ackrediterade miljökontrollanter enligt EUs EMAS-system (Eco-Management and Audit Scheme, ett system för att frivilligt registrera anläggningar som klarar vissa miljökrav).
Kontrollanternas roll ligger i stort sett utanför den normala revisorskompetensen. Men här finns administrativa system förknippade med företagens miljöplaner. I det sammanhanget finns uppgifter som revisorer är vana vid, menar gruppen.
Det slås fast att FAR ska följa utvecklingen. Det står allt mer om miljö i årsredovisningarna och att granska detta måste bli en del av den vanliga förvaltningsrevisionen.
Byråerna bygger miljöprofil
1995 kommer Lars-Olle Larsson från Posten till KPMG för att bygga upp en miljökonsultavdelning. Han visar ett okuvligt engagemang, tror på ökad förståelse för miljöredovisning och miljörevision. Han deltar i internationellt samarbete på området och blir också en av Balans flitigaste skribenter.
Intresset har vaknat ute på byråerna. Redan innan Larsson kommer till KPMG har Deloitte & Touche börjat implementera miljökompetens inom affärsområdet revision. Ulf Zettervall förklarar: ” Vi måste vara med. En islossning är på väg. Intresset är stort, framför allt bland medelålders och yngre revisorer. Jag förväntar mig att också FAR kommer att engagera sig.”
Deloitte har redan civilingenjörer och kemister i organisationen.
Bygg upp kompetens
Nu finns det anställda miljörevisorer i många klientföretag. De ses som internrevisorer och bygger upp en internkontroll på revisionssidan. Hela det systemet ska vanliga revisorer granska inom ramen för förvaltningsrevisionen, säger Zettervall, och fortsätter:
”Att vissa revisorer upplever sig sakna kompetens att arbeta med miljöfrågor är inget skäl att inte engagera sig. Vi måste bygga upp kompetens för att utföra en heltäckande revision.”
Vid Finforum 1995 efterlyser Olle Herolf fler finansiella mått på miljöområdet. Han vill ha en överblick över företagets totala miljöpåverkan i varje årsredovisning.
Nu är miljöstandarden ISO 14.000 på gång. Revisorernas internationella organisationer, International Federation of Accountants (IFAC) och Federation des Experts Comptable Européens (FEE), deltar i arbetet med ISO 14.000.
Årsredovisningslagen
1997 kommer den statliga Redovisningskommitténs slutbetänkande ”Översyn av redovisningslagstiftningen”. Fredrik Ljungdahl konstaterar i Balans att kommitténs förslag om miljöredovisning är något begränsat.
Det ska bli några få ord i årsredovisningslagen: förvaltningsberättelsen bör innehålla upplysningar om ”verksamhetens påverkan på den yttre miljön”. Information krävs bara av företag som är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt miljöskyddslagen.
Ökade krav på valda revisorer
Men Karl-G Giertz och Lars-Olle Larsson skriver att förslaget innebär ökade krav på bolagsstämmovalda revisorer.
De berättar också om en begynnande praxis: företag som anlitar rena miljörevisorer för att granska sin miljöredovisning vill också ha en påskrift av den valda revisorn, som då behöver ökad kompetens på miljöområdet.
Giertz och Larsson betonar att det nu finns oberoende miljörevisionsledare för miljöredovisning knutna till de stora revisionsföretagen. Marknadskrav på koppling mellan miljöåtgärder och finansiella aspekter väntas föra kvalificerade revisorer och miljörevisionsledare närmare varandra.
Samråd för miljö
Nu tillsätter FAR en samrådsgrupp för miljöfrågor med alla FARs kommittéer representerade. Gruppen rapporterar till FARs styrelse och frågor som kräver vidare behandling hänvisas till kommittéerna.
Sålunda studerar nu FARs revisionskommitté hur granskningsberättelser och intyg hänförliga till miljörelaterade redovisningar ska utformas. Och 1999 görs ett uttalande av kommittén: ”Revisorns beaktande av miljöfrågor vid granskning av årsredovisningen.” Uttalandet gäller den lagstadgade informationen i förvaltningsberättelsen och miljöfrågor som kan ha en väsentlig ekonomisk påverkan på ett bolags årsredovisning. Särskilda miljöredovisningar omfattas inte.
FAR är med i FEE:s Environment Task Force. Arbetet där rapporteras till samrådsgruppen.
Internationella standarder
Inom IFAC-kommittén IAPC (sedermera IAASB, International Auditing and Assurance Board) pågår nu arbete med att utveckla en internationell standard för revisorers intygande i samband med granskning av miljöredovisning. FEE ger ut ett Discussion Paper om granskning av miljörapporter. FEE:s miljöarbetsgrupp har tidigare under 1999 presenterat ett annat ”paper”, ”Towards a Generally Accepted Framework for Environmental Reporting”.
Både IFAC och FEE konstaterar att finansiella revisorer i allt större utsträckning involveras i granskning av miljöredovisning. Det behövs relevanta granskningsberättelser.
Ett steg tillbaka?
I Balans nr 1/2000 refereras FARs yttrande över ett förslag till EG-rekommendation om miljöredovisning. Tas det månne ett steg tillbaka här? FAR hänvisar bl.a. till sitt flera år gamla yttrande över betänkandet Översyn av redovisningslagstiftningen. Enligt detta anser FAR att de regler som redan finns i svensk lag om innehållet i årsredovisningen väl täcker även de särskilda problem som kan uppkomma beträffande miljön.
År 2001 finns ett nytt FAR – nu med plats även för specialistledamöter såsom miljöspecialister och miljörevisorer. Det öppnar förstås nya perspektiv, t.ex. att en rekommendation om att granska hållbarhetsredovisningar inte nödvändigtvis måste – men kan – rikta sig till vanliga kvalificerade revisorer.
Social redovisning – igen
I nr 12/2001 beskriver Lars-Olle Larsson den nymornade debatten om socialt ansvarstagande i företagen – och revisorns roll i redovisningen av ansvarstagandet. Allt fler företag inser vikten av att ta ett socialt ansvar och utveckla strategier för detta, framhålls det. Marknaden efterfrågar en öppen och pålitlig redovisning av sociala och miljörelaterade faktorer.
Vår gamla bekanting social redovisning är alltså tillbaka på banan igen.
Ett par svenska företag presenterar en miljöredovisning och en redovisning av ansvarsfullt företagande som bedöms vara av hög klass och som nomineras av FAR att delta i en internationell tävling.
Standarder för social redovisning och revision
Många företag vill ha en oberoende granskning av sina redovisningar av ansvarsfullheten. Begreppet Corporate Social Responsibility (CSR) myntas. CSR är att företag aktivt ska bidra till ett bättre samhälle och en bättre miljö.
Organisationer utvecklar nu olika former av standarder och riktlinjer för social redovisning och granskning/revision. Exempel: Social Accountability Standard 8000 (SA 8000) och The Global Reporting Initiative (GRI).
FEE aviserar ett Discussion Paper: ”Assurance on Sustainability Reports”.
Hösten 2003 berättas att IFAC i april 2004 ska behandla ett dokument om ”Assurance” i samband med hållbarhetsredovisningar.
Social FAR-revision
FAR lägger i februari 2004 fram sitt förslag till rekommendation om oberoende översiktlig granskning av frivillig separat hållbarhetsredovisning.
Med hållbarhetsredovisningar avses enligt förslaget redovisningar av företags miljörelaterade, etiska och sociala förhållanden samt den ekonomiska utveckling som är knuten till dessa förhållanden. En hänvisning till GRI-standarden ingår i rekommendationen.
Förslaget kan sålunda sägas handla om social redovisning – som kan granskas av FAR-ledamöter, såväl specialister som revisorer.
Och visst kan vi betrakta den föreskrivna granskningen som en social revision! Inte minst därför att den i stora drag följer den procedur som gäller för vanlig finansiell revision.