Riksrevisionen – med rätt att granska

Den nya vassare Riksrevisionen nagelfar myndighetssverige

Visst har vår verksamhet givit resultat, menar riksrevisor Eva Lindström. Hon pekar på att frågor som regeltillämpning inom AMS och hur regeringen omvandlar riksdagens beslut till styrsignaler för myndigheter och bolag har flyttats uppåt på den politiska dagordningen, AMS fick exempelvis i uppdrag att utreda hur regelverket tillämpas vad gäller likabehandling av arbetssökande. Och detta efter att Riksrevisionen granskat verksamheten.

Tillsammans med sina två kollegor, riksrevisorerna Lennart Grufberg och Kjell Larsson, presenterade Eva Lindström under det gångna året ett 30-tal granskningsrapporter samt revisorsintyg för årsredovisning i 286 statliga myndigheter och andra organisationer samt ett 60-tal bolag och stiftelser.

Det var ord och inga visor som vissa myndigheter, och även regeringen, fick sig till livs: ”Resultatstyrningen behöver utvecklas ... styrningen av de statliga bolagen behöver stramas upp ... underlag som regeringen lämnar till riksdagen behöver vara tydligare ...”, skriver Riksrevisionen i sin årliga rapport.

Kritik

Hur tas kritiken emot?

– Myndigheterna är vana vid revision och förstår ofta att de kan dra nytta även av kritiska synpunkter för att skapa förtroende för verksamheten, säger Eva Lindström och tillägger:

– För regeringen är det annorlunda. Inte minst därför att kritiska synpunkter kom mer in i en politisk process. Men jag utgår från att man inser att våra granskningar är något som politikerna kan ha nytta av – bland annat som beslutsunderlag.

Eva Lindström påpekar att regeringen är skyldig att svara inför riksdagen. I Riksrevisionens årsrapport kan man läsa att ”... regeringens redovisning till riksdagen inom olika områden är begränsad, helt saknas eller har dålig kvalitet. Enligt vår mening är en förbättrad redovisning nödvändig för att riksdagen ska ha möjlighet att följa upp, kontrollera och ompröva den statliga verksamheten”.

– Det ligger lite i sakens natur att politiker blickar framåt men det är viktigt att medborgarna får ut så mycket som möjligt av sina skattepengar. Det är vår uppgift är att titta på effekten av beslut och reformer, säger Eva Lindström.

Ett antal beslut med oklara effekter har upptäckts av Riksrevisionen. Politiska beslut som kostat skattebetalarna ”många miljarder kronor”. Det gäller exempelvis de så kallade Wärnerssonpengarna – ett specialdestinerat statsbidrag som var avsett att användas till personalförstärkning inom skola och fritidshem i syfta att öka kvalitén i skolan.

Ökad tillgänglighet

Med avsikt att öka tillgängligheten inom sjukhusvården fattade riksdagen beslut om en förstärkning på 3,75 miljarder. Men, förklarar Riksrevisionen, ”Det är osäkert vad pengarna använts till och om väntetiderna minskat”. Riksrevisorerna är också kritiska till ”bristfälliga prognoser [vad gäller regeringens beredning av sysselsättningsstödet] har bland annat resulterat i att stödet blev 63 procent dyrare än beräknat år 2003”.

Listan kan göras betydligt längre.

– Bättre internkontroll måste byggas in i systemet, menar Eva Lindström.

Hon berättar hur fel allt kan bli utan en effektiv sådan kontroll: Riksdagen fattade i enlighet med FN:s barnkonvention beslut om en rekommendation till alla statliga myndigheter om att göra barnkonsekvensanalyser av sina verksamheter. Barnombudsmannen gick i sinom tid ut och ställde frågan ifall en sådan analys gjorts. Cirka en tredjedel av de tillfrågade svarade jakande. Men när Riksrevisionen senare krävde att få skriftligt bevis för detta så visade det sig att endast en myndighet kunde belägga detta påstående ... Det var Vägverket.

Nya arbetsrutiner

Men, har inte denna kritik framförts tidigare? Till politiker och myndigheter.

Nej, inte på samma sätt. Riksrevisionen har bara funnits sedan 1 juli 2003. Dess föregångare Riksrevisionsverket (RRV) var en myndighet underställd regeringen som vare sig hade mandat att granska regeringen eller regeringskansliet. Vid sidan av RRV fanns riksdagens revisorer, med ett 30-tal anställda, som ytterst leddes av folkvalda politiker. Riksrevisionens mandat innebär att man kan granska hela beslutskedjan. En avgörande skillnad, säger Eva Lindström, är också att Riksrevisionen är oberoende.

– Vårt oberoende är grundlagsskyddat, säger hon och menar att den tidigare modellen nog var en effekt av det svenska politiska systemet – med ett relativt sett litet regeringskansli i kombination med ett stort myndighetsväsende. Men, konstaterar hon, ”riksrevision som är underställd regeringen finns inte i några andra demokratiska länder”.

Tillskapandet av Riksrevisionen kallar hon ”en reform som utvecklar demokratin”.

– Medborgarna ska veta att det finns en oberoende myndighet som granskar både regering och myndigheter. Myndigheterna är till för medborgarna och inte tvärtom. Är man oberoende som Riksrevisionen så krävs en hög grad av öppenhet för att få så mycket input som möjligt.

Riksrevisionens uppdrag är tudelat. Dels ska man göra årlig revision, dvs. granska årsredovisningar för bland annat regeringskansliet och dess myndigheter, riksdagsförvaltning, Riksbanken samt Kungliga slottsstaten. Denna årliga revision svarar för drygt hälften av verksamheten. Nytt, jämfört med före Riksrevisionen, är rotationsprincipen att ansvariga revisorer byts ut vart femte år samt att man numera tar betalt för sin granskning. Vilket ”skapar incitament för att ha ordning och reda”, som Eva Lindström säger.

Stöd för riksdagens kontrollmakt

Övriga resurser används till så kallad effektivitetsrevision. Granskningar inom denna domän är ”inriktade på för samhället väsentliga frågeställningar där det finns klara risker för effektivitetsbrister”. Riksrevisionens arbete ska vara ett stöd för riksdagens kontrollmakt.

De tre riksrevisorerna försöker välja granskningsobjekt så att resultaten kan appliceras mer generellt på de olika besluts- och regelsystemen. Under det kommande året ska man bland annat rikta uppmärksamheten mot statliga bolag, välfärdssystemets funktionssätt och offentliga finanser.

– Jag är angelägen om att vi granskar områden som är viktiga för medborgarna. Det gäller både hur skattepengarna används, men också hur mycket myndigheterna klarar kraven på likabehandling och service. Jag vill göra nytta, säger Eva Lindström som tidigare varit budgetchef på finansdepartementet.

Riksrevisorerna avgör

Det tre riksrevisorerna ”avgör själva vad som ska granskas, vilka metoder som ska användas och hur resultaten ska presenteras” enligt Riksrevisionens hemsida; www. riksrevisionen. se Till sin hjälp har de cirka 300 anställda som alla bidrar till att föra upp olika aktuella frågor på dagordningen. Åtskilliga av Riksrevisionens anställda har tidigare arbetat med revision i någon form. Eva Lindström tror att många av medarbetarna har valt denna arbetsplats därför att de är ”samhällsintresserade och vill skapa något bättre för vanliga människor”. Hon säger att det är lätt att rekrytera folk. Inte minst bland yngre.

Eva Lindström själv är vald på sju år. Hennes två kollegor är utsedda på tre respektive fem år. Detta för att nya utnämningar fortsättningsvis ska ske rullande. Hädanefter kommer nämligen alla riksrevisorer att utses på sju år. Vilket är en kort tid jämfört med motsvarande uppdrag i utlandet. I exempelvis USA utses riksrevisorer på 15 år.

Riksrevisionen har en politiskt utsedd styrelse. Här sitter elva ordinarie ledamöter och deras elva suppleanter som alla är eller har varit riksdagsledamöter. Majoriteten i dagsläget är borgerlig efter lottning. Styrelsen träffas cirka tio gånger per år och dess huvuduppgift är att avgöra om och hur granskningarna ska överlämnas till riksdagen. Det kan ske som en redogörelse eller som en framställning. I det senare fallet lägger man samtidigt förslag till åtgärder. Så har skett vad gäller exempelvis kritik av arbetsförmedlingarnas och a-kassornas hantering av arbetslöshetsförsäkringen.

Väsentlighets- och riskperspektiv

Effektivitetsrevisionen ska ske utifrån ett övergripande väsentlighets- och riskperspektiv, förklarar Eva Lindström. När man väl beslutat sig för att granska exempelvis effekterna av ett riksdagsbeslut så kontaktas utskott, verk och andra berörda. Innan revisionen avslutas får de granskade myndigheterna och departementen möjlighet att faktagranska rapporterna.

– Det är en väsentlig del av kvalitetssäkringen att de berörda får granska sakinnehållet innan rapporter läggs fram. Det är viktigt att komma ihåg att revision bygger på dialog. Målet är ju att saker och ting ska bli bättre.

Eva Lindström som är nationalekonom i botten, säger att ”revision inte handlar om att sätta åt utan om att tända en gnista, som leder till att förbättringsåtgärder vidtas”. Hon säger att man måste brinna för uppgiften i jobbet som riksrevisor. På frågan om vilka kvalifikationer en riksrevisor behöver ha så tvekar hon först men säger sedan att integritet är oerhört viktig så att man orkar stå upp för oberoendet.

– Och så måste man klara av att inte vara gillad i alla läger.

Text: Elisabeth Precht

Foto: Pernilla Halling