Vem vill revidera socialt ansvar?

Globaliseringen av världsekonomin har förändrat förutsättningarna för företagsamhet i grunden. Förändringarna har rosats för att handelshinder undanröjts men har också mött kritik. Motståndarna har emellanåt tagit till våldsamma metoder för att rikta strålkastarljuset på sin mission. Gatuvåld har varit ett verktyg som använts bland annat för att protestera mot möten inom World Trade Organization (WTO).

Globaliseringsprocessen har ställt näringslivet i utvecklingens mittpunkt. Företag och företagare har i allt större utsträckning kommit att bli aktiva deltagare i förloppet. Stegvis har det som kallas Corporate Social Responsibility (CSR), eller bara Corporate Responsibility, tagit plats på scenen.

FN först ut

Aktörerna i dramat är många. I andra sammanhang kallas Förenta Nationerna (FN) emellanåt för en ”papperstiger”. Vad gäller miljö och ”hållbar utveckling” (Sustainability) så har organisationen dock haft god framförhållning. 1972 hölls den första av FN:s miljökonferenser i Stockholm. Företrädare för totalt 113 länder samlades men kunde inte enas om en konkret handlingsplan. Elva år senare tillsatte FN:s generalförsamling en kommissionen för miljö och utveckling.

Kommissionen fick till uppgift att formulera ett program för förändring. Kommissionen kallades också Brundtlandkommissionen efter dess ordförande, den norska statsministern f.d. Gro Harlem Brundtland. Åren 1984–87 ledde hon FN:s Världskommission för miljö och utveckling. 1987 presenterade kommissionen sin rapport ”Vår gemensamma framtid”. Den försöker ta ett helhetsgrepp på världens resurs- och miljöproblem och deras lösning genom ”hållbar utveckling”. Uttrycket hållbar utveckling kommer härifrån och definieras som ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”.

Agenda 21

1992, tjugo år efter Stockholmskonferensen, hölls en andra FN-konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro. Vid Rio-konferensen antogs bland annat Agenda 21. I detta dokument sätter man upp mål och riktlinjer för att nå en hållbar utveckling. Det betonas att utvecklingen måste vara hållbar inte bara ekologiskt (dvs. i fråga om miljö och naturresurser) utan också socialt och ekonomiskt – bland annat att fattigdomen ska utrotas.

Orden Agenda 21 står för ”dagordning för det 21:a århundradet”.

År 2002 hölls ytterligare ett Världstoppmöte om hållbar utveckling, denna gång i Johannesburg. Efter toppmötet i Rio 1992 inrättade generalförsamlingen kommissionen för hållbar utveckling (Commission on Sustainable Development). Kommissionen ska följa upp, övervaka och rapportera om medlemsländer uppnår de mål som satts. Årligen ordnas ett möte i New York med fokus på aktuella hållbarhetsfrågor.

Miljön kom först

Miljön var det första område som vann mer allmän spridning för redovisning och revision inom hållbarhetssektorn. De flesta större svenska företag har idag någon form av miljöredovisning.

Företag i England och Holland var först med miljöredovisning. De första externt granskade svenska miljöredovisningarna presenterades för tio år sedan. Sedan dess har ett antal företag tagit nästa steg och redovisar numera hållbar utveckling. I en hållbarhetsredovisning ingår förutom miljö även ekonomi och socialt ansvar.

International Organization for Standardization (WTO) har allt sedan 1947 skapat i första hand specifika tekniska standarder. Som ett resultat av organisationens engagemang i hållbarhetsfrågor, efter FN:s miljökonferens i Rio 1992, så började man arbeta fram miljöstandarderna ISO 14 000 (internationella standarder för miljöledningssystem). Företag kan certifiera sina miljöledningssystem i enlighet med dessa standarder. Nämnas bör att även EU har ett miljöcertifieringsprogram – EMAS (EU:s miljörevisionsförordning).

– ISO är inte resultatbaserade standarder. Här finns istället ett antal ”skall”-krav, exempelvis att företaget ska ha en miljöpolicy, säger Lars-Olle Larsson, specialistledamot i FAR och verksam hos KPMG.

Standarderna innebär att företagen sätter upp sina egna mål inom miljöarbetet. För exempelvis ett sågverk kan man begränsa miljöledningssystemet att gälla enbart innanför grindarna till sågverket. Med andra ord – var och hur träden avverkas omfattas inte av företagets miljöhänsyn. Kritikerna menar att ISO lägger ribban allt för lågt och undrar: Hur trovärdigt är ett så pass begränsat miljöåtagande? Något krav på redovisning finns ju inte.

Sociala aspekter

– Tidigare ifrågasatte man värdet av och möjligheterna med miljöredovisning på samma sätt som man idag kan höra kritiska resonemang om värdet med redovisning av sociala prestanda, säger Lars-Olle Larsson.

– Numera har forskarvärlden börjat intressera sig för hur börskurser påverkas av företagens ansvar för miljö och sociala aspekter. Man studerar bland annat skillnaden i utvecklingen för företag som tar hänsyn eller ej till miljön – men också till sociala aspekter.

Även placerare har börjat få upp ögonen för denna nisch och värderar företagens insatser på olika sätt. Exempelvis Sjunde AP-fonden har så kallad negativ gallring av sina investeringsobjekt. Detta innebär att uppenbara lagbrytare sållas bort. Det finns andra investerare som använder sig av positiv gallring, exempelvis Folksam och KPA. Detta innebär att man ser till miljö- och andra åtgärder som företagen vidtagit. Vad man kan kräva av företagen för att de ska passera investerarnas nålsöga är dock – förutom gällande lagar – en fråga om etik som ivrigt debatteras.

– Det är viktigt att komma ihåg att det inom CSR handlar om 100 procent frivillighet. Det är ett av företagen självpåtaget ansvar vi talar om, säger Lars-Olle Larsson.

Men kan man mäta socialt ansvarstagande?

– Jovisst går det, säger Lars-Olle Larsson och ger en rad exempel: sjukfrånvaro, skadestatistik, utbildningstid, antalet skadade djur i en djurtransport, med mera. Men mätetalen behöver skräddarsys för att möta uppförandekodernas åtaganden i Codes of Conduct antagna av företagen.

Exemplet IKEA

De flesta företag som engagerar sig för hållbarhet gör det som preventiv riskhantering. Det kan exempelvis röra sig om risk för ett varumärke ifall företaget inte sköts i linje med förväntningar från vissa särintressen. Vilket i praktiken kan inverka på försäljningssiffrorna.

– Företagen har mer och mer börjat ställa krav på leverantörsleden, säger Lars-Olle Larsson som varit med och etablerat den Code of Conduct som IKEA har idag; som företaget rätt och slätt kallar the IKEA Way.

Det var i samband med att IKEA kritiserades av NGO:s (Non-Governmental Organisations) för påstått barnarbete i leverantörsledet vid mattillverkning i Indien, som man beslutade sig för att skapa ett regelsystem för alla led i verksamheten. Som ett resultat av detta har NGO idag en egen verifierbar standard för hur affärerna ska skötas. En standard som håller för revision. Lars-Olle Larsson har med sitt team vid flera tillfällen varit ute på fältet och gjort så väl anmälda som oanmälda platsbesök i Indien och ytterligare sex asiatiska länder för att verifiera att verkligheten stämmer med den antagna uppförandekoden.

Amnesty och revisorn

– Jag är optimist och tror att det kan gå fortare att acceptera de sociala frågorna än vad det gjorde med miljön, säger Göran Tidström, revisor hos Öhrlings PricewaterhouseCoopers i Stockholm.

Göran Tidström ingår i Amnesty Business Group som bildades strax efter senaste sekelskiftet. Gruppen stöttar och hjälper företag som exempelvis vill ta fram en policy beträffande mänskliga rättigheter.

– Många företag inser att man har ett vidare samhällsansvar. Och de tror på att stora företag kan påverka utvecklingen i länder där de är verksamma och där mänskliga rättigheter inte respekteras. Det är mot den bakgrunden som jag är medlem i Amnesty gruppen, förklarar Tidström och tillägger att diskussionen om hur stort ansvar företagen ska ta, utöver de ekonomiska resultaten, pågår och är viktig.

Social standard?

Kommer det att skapas standarder för redovisning på det sociala området på samma sätt som inom miljösfären?

– Inte inom den närmste framtiden, tror Göran Tidström:

– OECD:s riktlinjer och FN:s Global Compact räcker en bit på vägen. Och dessa kan vidareutvecklas. Jag tror inte att det är nödvändigt att man driver fram en enhetlig standard.

Göran Tidström är styrelsemedlem i International Federation of Accountants (IFAC) där revisionsfrågor behandlas på en global nivå. IFAC tillsatte i höstas en rådgivande expertpanel (där Lars-Olle Larsson är en av experterna) som ska ta tag i hållbarhetsfrågorna. Göran Tidström säger att kanske kommer man så småningom att agera koordinator i fråga om standarder på det sociala området. Redan idag är IFAC dock aktiva på området. Man har exempelvis nyligen presenterat ett utkast till riktlinjer för Environmental Management Accounting (EMA) en metod som utvecklats av FN. Metoden bygger på olika miljöekonomiska nyckeltal. Man mäter miljökostnaderna från ett företags produktion och beräknar de ekonomiska fördelarna med utsläppsbegränsande åtgärder etc. Inom ramen för FN:s nätverk har Global Reporting Initiative (GRI) skapats. Det var 1997. Detta är en sammanslutning av icke-statliga organisationer, så kallade NGO (Non-Governmental Organisations), företag och andra intressenter. Inom ramen för detta nätverk började man tidigt fundera över ett vidare redovisningsbegrepp, berättar Lars-Olle Larsson. De riktlinjer för hållbarhetsredovisning som man utarbetat uppdateras efter hand. Nästa version kommer 2006. Arbetet med uppdateringen kommer att ske under innevarande år.

Triple bottom line

– Man strävar efter att företagen så småningom ska redovisa triple bottom line, det vill säga ekonomi, yttre miljö och socialt ansvar, förklarar Lars-Olle Larsson som arbetar med hållbarhetsfrågor på internationell nivå även inom European Federation of Accountants (FEE) – den europeiska revisorsorganisationen – där han är ordförande för organisationens Sustainability Assurance Group. <www.fee.be>

Han säger att när miljön flyttades upp på det internationella samfundets agenda så var det miljörörelsens olika NGO:s som spelade en viktig roll. Idag när miljöfrågorna är accepterade, drivs nu andra nya frågor av icke-statliga organisationer som arbetar för ett bredare socialt ansvarstagande.

– Det rör sig om organisationer som exempelvis arbetar för mänskliga rättigheter, djuromsorg och kulturminnesbevararande.

År 2002 blev GRI en självständig organisation med säte i Amsterdam och är numera officiellt lierad med FN:s Environmental Programme (UNEP). <www.globalreporting.org>

FN och OECD

Näringslivets ansvar för mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, bättre miljö och mot korruption fanns med på agendan vid World Economic Forum i Davos 1999. FN:s generalsekreterare Kofi Annan höll ett anförande på detta tema. Året därpå sjösatte FN-initiativet Global Compact. <www.unglobalcompact.org>

Nästan 1 900 företag har till dags dato skrivit under detta ”avtal”, och därmed förbundit sig att leva upp till tio krav (den tionde punkten tillkom under 2004):

1. Att stödja och respektera skydd för internationella mänskliga rättigheter

2. Försäkra sig om att det egna företaget inte är delaktigt i brott mot mänskliga rättigheter

3. Upprätthålla föreningsfrihet och att erkänna rätten till kollektiva förhandlingar

4. Avskaffa alla former av tvångsarbete

5. Avskaffa barnarbete

6. Avskaffa diskriminering vid anställning och yrkesutövning

7. Stödja försiktighetsprincipen vad gäller miljörisker

8. Ta initiativ för att främja större miljöansvar

9. Uppmuntra utveckling och spridning av miljövänlig teknik

10. Uppmuntra och verka för att stävja alla former av korruption – inberäknat utpressning och mutor

Nästa frivilliga regelverk som omfattar sociala aspekter är OECD:s riktlinjer för multinationella företag. 37 länder ingår i OECD-kretsen. Dessa stater har åtagit sig att främja rekommendationerna som tillkom redan 1976 och har omförhandlats ett antal gånger – senast år 2000.

Enligt OECD:s riktlinjer ska företagen bland annat:

• Respektera de anställdas rätt att företrädas av fackföreningar samt bidra till avskaffandet av all form av tvångsarbete – inklusive barnarbete.

• Beakta behovet av att skydda miljön, den allmänna hälsan och säkerheten.

• Inte direkt eller indirekt erbjuda, lova, ge eller begära muta.

Svensk politik

I kölvattnet av OECD:s riktlinjer och FN:s Global Compact har den svenska regeringen skapat initiativet ”Globalt Ansvar” som ska främja svenska företags arbete för mänskliga rättigheter, grundläggande arbetsvillkor, bekämpa korruption och skapa en bättre miljö.

”Sverige och svenska företag har en mycket stark internationell trovärdighet när det gäller engagemang och kunskap om mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, korruptionsbekämpning och miljöhänsyn”, anser regeringen och fortsätter: Att vara kunnig och drivande i frågor om CSR kommer troligen att ge konkurrensfördelar i framtiden. <www.regeringen.se>

Framtiden

”Företag som hanterar hållbarhetsfrågan som en del av affärsstrategin visar sig ofta vara företag med starka varumärken och god lönsamhet,” anser ÖPWC på sin hemsida. Och det är en ganska säker gissning att hållbarhetstänkande inom industrin kommer att öka. Lars-Olle Larsson tror, för sin del, att fler och fler företag kommer att skapa en Code of Conduct och även ställa ökade krav på sina leverantörer. Konfektions-, leksaks- och livsmedelsbranscherna är särskilt utsatta, eftersom man till mycket stor del använder sig av underleverantörer i tredje världen.

– Nytt är att NGO:s kritik inte stannar vid leverantörsledet utan går vidare till kunden. Ett exempel är Atlas Copco som säljer sina produkter bland annat till statlig gruvdrift i Ghana och där hölls ansvarig för människorättsfrågor, exempelvis att boende fördrevs från sina byar för att exploatera större gruvområden, berättar Lars-Olle Larsson.

– I OECD:s regi finns så kallade nationella kontaktpunkter. Den svenska kontaktpunkten leds av Utrikesdepartementet. Vad gäller fallet med Atlas Copco och Ghana så har den svenska kontaktpunkten avskrivit fallet, vilket var en viktig fingervisning om gränsdragningen avseende företags ansvar, menar Lars-Olle Larsson.

Han säger sig ha kunnat konstatera ett trendbrott inom hållbarhetssektorn:

– Numera kommer företagen inte till oss därför att de redan hamnat i en kris utan därför att de vill förebygga sådana. Idag är man pro-aktiv och gör oftast någon form av riskanalys som leder till ett vidgat synsätt på riskhantering och ansvar.

– Mycket intressant just nu är kopplingen mellan corporate governance och CSR – två sidor av samma mynt, nämligen företagens helhetsyn på ansvar gentemot alla relevanta intressenter. Svenskt Näringslivs larmrapport, som nyligen publicerades, visar med all önskvärd tydlighet att produktion nu i allt högre takt läggs utanför Sverige. Vilket innebär nya risker för företagen och kräver ett aktivt arbete med CSR-frågor.

Göran Tidström på Öhrlings PricewaterhouseCoopers säger att ÖPWC är en god samhällsmedborgare genom att företaget tar ett aktivt samhällsansvar, bland annat som medlem i Amnesty Business group. Han förklarar att detta även uppskattas av de egna medarbetarna.

– Revisorns uppgift är att verka i såväl företagens som det allmännas intresse. Att vara en good corporate citizen ligger helt i linje med vår yrkesroll.