Balans nr 8–9 2005

Klädd för jobbet – idag och igår: Lika men ändå olika – färger viktigare i framtiden

Ingrid Roos är intendent på nordiska museet i Stockholm. Textilier och kläder är hennes specialitet.

– I ståndssamhället var det klart upp delat hur människor skulle klä sig. Prästerna hade sin dräkt som gjorde att det syntes vilka de var. Bönderna hade sitt speciella dräktskick som byggde på tidigare ”modestilar”. Man var stolt över sin dräkt. Hur den såg ut berodde på ekonomi, geografi och social rang.

Ingrid Roos berättar att det var frågan om att visa vilket stånd man tillhörde:

– För borgarna gällde det att klä sig annorlunda än bönderna, för att markera sin position. Samma sak gällde för andra grupper. Men alla dessa regler luckrades upp under 1700-talet då dräkten började demokratiseras. Och sedan kom franska revolutionen (1789) då man reagerade mot vad som varit och det till och med blev farligt att vara klädd som tidigare ifall man tillhörde de högre stånden.

– Civil uniform, som kom efter franska revolutionen, fick uppföljare i de flesta länderna.

Den civila uniformens intåg

I Sverige var det kung Gustav IV Adolf (1778–1837) som introducerade den civila uniformen. Han påbjöd en adelsuniform med frackrock och långbyxa. Så småningom började även exempelvis jägmästare och akademiker bära dräkt/uniform. Högtidsvarianten för statliga institutioner var en bicorne-hatt (två hörn) á la Oskar II samt frack och byxor med guldrevärer. På kragen hade man guldmärken som visade från vilket verk man kom.

Och fortfarande idag har vi civila uniformer, exempelvis inom flyget och SJ. Dessa har dock blivit allt mer ”civila”.

– Gradvis har reglerna för klädsel luckrats upp. Ända in på 70-talet var det strikt att kvinnor till exempel på bank inte kunde ha långbyxor. Nu bärs byxor allmänt – även i arbetslivet. Vi kvinnor tar mer och mer efter männens klädsel. Det är ett sätt att spela på samma nivå, säger Ingrid Roos och tillägger:

– Dessutom är kavaj ett praktiskt plagg.

En nyhet under 1900-talet var sportkläderna som innebar att vår klädsel blev mer funktionell.

– I stressade tider behöver vi ändamålsenliga och bekväma kläder, tror Ingrid Roos.

– Kläderna blir mer och mer praktiska eftersom vi själva måste tar hand om tvätt och skötsel.

Varumärket i fokus

1900-talets sätt att genom klädedräkten uttrycka makt har allt mer blivit en fråga om varumärken. Ingrid Roos säger att hon kan skönja att denna tendens är på avtagande.

Vad är det som uttrycker makt idag?

– Kanske smycken som visar att man är solvent. Ett tag var man tvungen att ha minkpäls och krokodilväska. Hade man inte det vid 50 så var man misslyckad.

– Vill vi visa vår makt eller vara diskreta? frågar Ingrid Roos och påpekar att ett klädesplagg kan vara helt rätt i en krets men fel i en annan.

Framtidens trender

Hur ser framtidens trender ut?

Ingrid Roos tror att vår syn på färger kommer att förändras.

– Det första och det sista vi ser är färg, däremellan kommer form. Jag tror att vi kommer att bli mer och mer medvetna om hur färger påverkar oss och andra.

Hon säger att rött – som är den starkaste färgen – påminner oss om fara och får adrenalinet att rinna till, medan gult inspirerar. Grönt associerar vi med träd och natur vilket ger trygghet. En blå färg associerar vi med hav och himmel.

– Vi ser redan tendenser att män och kvinnor närmar sig varandra – även på detta område. Numera kan ju män exempelvis ha rosa. Det var otänkbart för bara några år sedan.

Elisabeth Precht

Ingrid Roos dokumenterade för Nordiska museets räkning det klädprojekt som presenteras i detta nummer av Balans. Varumärkeskonsulten Marie Sammelis arbete och hur personerna i projektet klätts upp – och varför – finns nu i museets arkiv för framtida forskare att studera.