En ny dom från EG-domstolen kan komma att få betydelse för den skatt som bolag inom EU-länderna ska betala. EG-domstolen har i en dom från december 2005 gett den engelska varuhuskedjan Marks & Spencers moderbolag i England rätt att göra avdrag för förluster i dotterbolag i Tyskland, Frankrike och Belgien.
Enligt EG-domstolen strider det mot etableringsfriheten inom EU att inte tillåta ett moderbolag att göra avdrag för förluster som uppkommit i utländska dotterbolag under förutsättning att moderbolaget kan bevisa att förlusterna inte har beaktats och inte heller kan beaktas i dotterbolagens hemvistland.
Alla möjligheter att göra förlustavdrag i det land där dotterbolaget verkar ska alltså först uttömmas för att avdraget ska kunna göras. Syftet är att undvika skatteplanering genom att bolag försöker föra över förlustavdrag till det land som har högst skattesats och därmed ger störst ekonomiska fördelar.
Skattesystemen i många av EU-länderna, däribland Sverige, är idag utformade så att bolag inom samma koncern bara får kvitta förluster mot vinster mellan bolag som hör hemma i samma land. Enligt den nya domen strider alltså detta mot etableringsfriheten inom EU i och med att det inte finns några möjligheter att dra av förluster i utländska dotterbolag.
Bakgrunden till EG-domstolens dom är en tvist mellan Marks & Spencer och det brittiska rättsväsendet.
Under 1990-talet hade Marks & Spencer verksamhet i flera europeiska länder, däribland Tyskland, Frankrike och Belgien. Men på grund av stora förluster upphörde dessa 2001. Marks & Spencer ansökte då om att få göra ett koncernavdrag för förlusterna i dotterbolagen i dessa länder, men den brittiska skattemyndigheten sa nej.
Myndigheten hänvisade till den brittiska lagstiftningen som inte tillåter att koncernbolag med hemvist i Storbritannien utjämnar vinster och förluster när dessa härrör från dotterbolag som inte har sin hemvist i Storbritannien och inte bedriver ekonomisk verksamhet där.
Marks & Spencer överklagade beslutet till högsta domstolen i Storbritannien – High Court of Justice – som i sin tur begärde att EG-domstolen skulle ta upp frågan.