RS 310 Kunskap om verksamheten är en standard som är grundläggande för att genomföra en effektiv revision. Lars-Gunnar Larsson hävdar att mycket av det som sägs i standarden också kan föras över till en annan grundläggande faktor för en effektiv revision – nämligen att revisorn kan RS (Revisionsstandard i Sverige). Det är endast med en tillräcklig kunskap om RS som revisorn kan anpassa revisionens inriktning och omfattning efter omständigheterna i det enskilda uppdraget. Revisionsmetodik och revisionsverktyg, PC-baserade eller inte, ersätter inte detta faktum.
Vad säger RS 310?
Standardens ansats är att revisorn ska ha eller skaffa sig kunskap om det företag och den verksamhet som ska revideras. Och, att den kunskapen ska användas när revisionen planeras och genomförs.
Syftet med kunskapen är att kunna identifiera och förstå de händelser, transaktioner och förhållanden som enligt revisorns bedömning kan ha en betydande påverkan på årsredovisningen, bokföringen och företagsledningens förvaltning och därmed på revisionsberättelsen. Kunskapen används för att bedöma risken för felaktigheter och därmed besluta om granskningsåtgärdernas karaktär, omfattning och förläggning i tiden.
Vad är ”tillräcklig” kunskap och hos vem?
Basen för kunskapen är naturligen företaget som sådant med beståndsdelarna:
företagsledning och ägare,
företagets verksamhet – produkter, tjänster, marknader, kunder, leverantörer, intäkter, kostnader, tillgångar, skulder, organisation,
ekonomiskt utfall och rapporteringsmiljö samt lagar och regelverk som direkt påverkar verksamheten.
Denna inhämtade kunskap om själva företaget kan medföra att revisorn finner det viktigt att också skaffa sig kunskap om vissa allmänna samhällsekonomiska faktorer liksom viktiga förhållanden i branschen som påverkar företagets affärer.
Om flera arbetar med ett revisionsuppdrag ska revisorn se till att också medarbetarna skaffar sig denna ”tillräckliga” kunskap. Detta så att de kan genomföra den granskning som har delegerats till dem. I detta innefattas att medarbetarna förstår att de behöver vara uppmärksamma på tillkommande information liksom att de behöver dela med sig av denna information till revisorn och andra medarbetare.
När inhämtas kunskapen?
Kunskap om företaget inhämtas så långt det är möjligt redan innan uppdraget accepteras och annars vid uppdragets början. Med hänsyn till sin karaktär är kunskapsinhämtningen annars naturligen en oavbruten och kumulativ process som förfinas och utökas genom revisionens olika skeden.
Hur inhämtas den primära kunskapen?
Sätt att inhämta den primära kunskapen är exempelvis förfrågningar (diskussioner) inom och utom företaget, besök i företagets lokaler och anläggningar samt studium av företagets handlingar och externa publikationer.
Hur används kunskapen?
Mycket i en revision, inte minst dess inriktning och omfattning från början av ett uppdrag, är en fråga för revisorns professionella omdöme. Kunskap om företaget är nödvändig för att det professionella omdömet ska komma till en klok användning. Att förstå verksamheten och att använda denna förståelse på ett lämpligt sätt hjälper revisorn att
bedöma risker och identifiera problem,
planera och genomföra revisionen effektivt och ändamålsenligt,
bedöma och dra slutsatser av revisionsbevis samt att dessutom
ge företaget en bättre service.
Kunskap om RS – en nödvändig förutsättning för användningen av standarderna
Kritiken mot RS
Det hävdas, både nationellt och internationellt, att RS (och dess internationella förebild ISA) inte är möjliga och effektiva att använda vid en revision av ett ”litet” företag, säg ett s.k. 50-25-50-företag eller ett s.k. mikroföretag (omsättning < 3 MSEK). Det kanske är så.
Men kritiken stannar ofta vid att kraven i standarderna är för många och standarderna är för omfattande, ofta utan någon närmare precisering eller exemplifiering. Det är synd att kritiken inte är mer detaljerad för då skulle den kunna förstås bättre. Och då kanske kritikerna skulle kunna visa att det inte är sant att ”en revision är en revision”. Dvs. kritikerna skulle kunna visa att en viss revisionsåtgärd enligt RS aldrig är tillämplig vid en revision av ett litet företag. Och därmed skulle kritikerna kunna visa att standarderna för en revision av ett litet företag alltid är annorlunda än standarderna för en revision av ett stort företag.
Kunskap om RS är förutsättningen för rätt, effektiv och anpassad användning av RS
De företag som är föremål för lagstadgad revision i Sverige är högst olika och därmed är förutsättningarna för revisionen av dem också högst olika. Detta behöver dock inte betyda att själva standardsättningen för en revision i sig från början måste vara olika för olika företagsstorlekar. Däremot betyder det att användningen och tillämpningen av RS i ett enskilt uppdrag måste vara anpassad: en eller flera RS är kanske överhuvudtaget inte tillämpliga och många krav på revisionsåtgärder i en enskild RS är kanske inte tillämpliga.
Det är endast om revisorn har kunskap om RS som han eller hon kan göra dessa anpassningar effektivt och ändamålsenligt utifrån förutsättningarna i ett enskilt revisionsuppdrag. Ingen av revisionens intressenter kan rimligen mena att en revisor inte ska göra dessa anpassningar i varje enskilt fall. Och ingen kan heller rimligen mena att dessa anpassningar skulle vara avvikelser från RS. Anpassningarna är ju i stället en logisk konsekvens av att åtgärderna inte är relevanta i det enskilda revisionsuppdraget. Det skulle därmed inte ha något syfte att utföra dem. Det kan då heller rimligen inte komma ifråga att revisorn ska behöva dokumentera att och varför granskningsåtgärder som inte är relevanta inte vidtas.
Datorstödd metodik och verktyg i sig är ingen genväg till en revision enligt RS
Kritiker av RS ger intryck av att mena att datorstödd metodik och verktyg i sig är lösningen på RS-problematiken vid revisionen av små företag.
Men om en revisor ska kunna hävda att den lagstadgade revisionen har utförts i enlighet med god revisionssed krävs
dels, rimligen, att revisorns process återspeglad i metodik och verktyg är en process som har sin utgångspunkt i och som grundar sig på hela RS,
dels att samma anpassning, som beskrivits ovan, görs av granskningens inriktning och omfattning i det enskilda uppdraget, detta för att revisionen i det enskilda fallet ska vara ändamålsenlig och effektiv. (Jämför för övrigt om detta på sidan 133 i prop. 1997/98:99.)
Sammanfattningsvis
För att användningen av datorstödd metodik och verktyg ska bli rätt, krävs alltså, utöver kunskapen i hanteringen av själva datorstödet, fortfarande kunskap om RS liksom anpassning i det enskilda fallet. Metodik och verktyg i sig sköter inte detta åt revisorn och kan inte ersätta revisorns tillämpade kunnande!
De frågor jag tagit upp i denna artikel förtjänar debatt och diskussion. Välkomna med kritiska och andra inlägg. (Jag har mycket medvetet inte berört den aktuella frågan om lagstadgad revision överhuvudtaget är ändamålsenlig i små företag, för det är ju en annan sak än ämnet för denna artikel!)
Auktor revisor Lars-Gunnar Larsson är teknisk sekreterare på FAR SRS. lars-gunnar.larsson@farsrs.se