Ändringar i årsredovisningslagen
Ersättningar till ledande befattningshavare
För räkenskapsår som inleds den 30 juni 2006 eller senare gäller nya upplysningskrav för publika aktiebolag avseende ersättningar till ledande befattningshavare. Nyheten berör upplysningar om det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och andra ersättningar samt tantiem och därmed jämställd ersättning till samtliga personer i bolagets ledning. Med personer i bolagets ledning avses, utöver styrelseledamöter och VD, personer som ingår i ledningsgrupper eller liknande organ och chefer som är direkt underställda VD. Antal personer som ingår i denna grupp ska anges särskilt. Härutöver ska information om löner och andra ersättningar m.m. lämnas individuellt för gruppen styrelseledamöter och VD.
Ersättningar m.m. som styrelseledamöter eller VD erhållit från något annat koncernföretag ska inkluderas i beloppsuppgiften. Motsvarande upplysning ska även lämnas för gruppen före detta styrelseledamöter och före detta VD. Kravet omfattar inte arbetstagarrepresentanter. I koncernen lämnas de individuella beloppsupplysningarna endast för moderbolagets styrelseledamöter och VD. Den totala beloppsuppgiften i en koncern avseende löner och ersättningarna m.m. till ledande befattningshavare ska inkludera dotterföretagen. Denna ändring framgår av ÅRL 5 kap. 20 § och 7 kap. 14 §.
Beloppsuppgifter om pensioner eller liknande förmåner ska också lämnas enligt ovan se ändring i ÅRL 5 kap. 22 § och 7 kap. 14 §.
I förvaltningsberättelsen har införts nya upplysningskrav som riktar sig till aktiebolag vars aktier är noterade vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats. Dessa bolag ska i förvaltningsberättelsen, eller i en not, lämna upplysning om de senaste beslutade riktlinjerna för bestämmande av lön och annan ersättning till VD och andra personer i bolagets ledning. Styrelsens förslag till riktlinjer som ska gälla för tiden från nästa årsstämma ska också beskrivas. Lämnas informationen i en not ska det i förvaltningsberättelsen finnas en hänvisning till denna not. Ändringarna framgår av ÅRL 6 kap. 1 § a.
Förenklade redovisningsregler
Omfattande ändringar har skett i ÅRL som ska tillämpas på räkenskapsår som påbörjas den 1 januari 2007 eller senare.
Bland annat har nya definitioner införts för vad som anses vara ett större respektive mindre företag. Enligt de nya definitionerna avses med begreppet ”större företag”, företag vars andelar, teckningsoptioner eller skuldebrev är noterade vid en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller företag som uppfyller mer än ett av följande villkor:
Medelantalet anställda i företaget har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50,
företagets redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 25 miljoner kronor,
företagets redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50 miljoner kronor.
Mindre företag är helt enkelt företag som inte är större företag enligt ovanstående definition. En större koncern är en koncern som, förenklat uttryckt, uppfyller mer än en av ovanstående punkter. En mindre koncern är en koncern som inte motsvarar definitionen av en större koncern. Av regeringens proposition 2005/06:116 Förenklade redovisningsregler framgår av ett exempel att med begreppen ”de två senaste räkenskapsåren” avses de två senaste fastställda räkenskapsåren dvs. år 1 och år 2 när man upprättar årsredovisning för år 3.
Enligt BFN:s utkast till vägledning om gränsvärden framgår att eftersom respektive villkor ska vara uppfyllda två år i följd blir ett nystartat företag alltid klassificerat som mindre de två första åren.
En hel del av ÅRL:s upplysningskrav och krav på särskilda finansiella rapporter är kopplade till olika storlekskriterier. Ändringarna i ÅRL kommer bland annat att innebära att skyldigheten att upprätta en finansieringsanalys kommer att bestämmas utifrån om företaget utgör större eller mindre företag enligt ovan. Gruppen större företag och större koncerner kommer att bli skyldiga att upprätta finansieringsanalys. Finansieringsanalysen kommer vidare att bli en obligatorisk del av en koncernredovisning. Det innebär att ett moderföretag i en mindre koncern som frivilligt upprättar en koncernredovisning är skyldig att upprätta en finansieringsanalys för koncernen.
Ett annat exempel som påverkas av de nya definitionerna är de nya upplysningskraven avseende förvaltningsberättelsens innehåll, som vi tidigare beskrivit i denna artikel. De nya definitionerna innebär att:
En beskrivning i förvaltningsberättelsen av väsentliga risker och osäkerhetsfaktorer som företaget står inför inte behöver lämnas av kategorin mindre företag och mindre koncerner.
Mindre företag och mindre koncerner behöver inte heller, i förvaltningsberättelsen, lämna information av icke-finansiell karaktär såsom exempelvis miljö- och personalfrågor.
I ÅRL 7 kap. 2 § framgår reglerna för när ett moderföretag inte behöver upprätta en koncernredovisning. Paragrafen är ändrad i så motto att kravet på att det överordnade moderföretaget ska lyda under lagstiftning i en stat inom Europeiska samarbetsområdet är borttaget. Kravet på att koncernredovisningen ska vara upprättad och reviderad i enlighet med sjunde EG-direktivet kvarstår men med tillägget ”eller på ett likvärdigt sätt”. Genom denna ändring kan ett moderföretag hänvisa till att koncernredovisningen upprättas av ett överordnat moderföretag som tillämpar IFRS i sin koncernredovisning men som inte lyder under lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Det innebär att ett moderföretag kan hänvisa till att det och dess samtliga dotterföretag ingår i exempelvis ett överordnat ryskt moderföretags koncernredovisning, detta förutsatt att koncernredovisningen är upprättad i enlighet med IFRS.
En annan nyhet är att företag som inte är noterade vid en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad, slipper att upprätta delårsrapport.
I samband med propositionen avseende förenklade redovisningsregler publicerade Justitiedepartementet även en promemoria som berör begreppet nettoomsättning i bokföringslagen och årsredovisningslagen. Detta har främst betydelse för ideella föreningar och stiftelser. I promemorian föreslås att för dessa associationsformer ska till nettoomsättningen läggas bidrag, gåvor och medlemsavgifter. En önskad effekt blir då att ideella föreningar som klassas som större ideella föreningar enligt gränsvärdena ovan kommer att bli skyldiga att upprätta en årsredovisning enligt ÅRL.
Ändringar i bokföringslagen
Ändringarna i bokföringslagen (1999:1078) träder i kraft den 1 januari 2007 och ska tillämpas på räkenskapsår som inleds denna dag eller senare. De väsentligaste ändringarna är:
Ändrade gränsvärden för bokföringsskyldighet. Gränsen för bokföringsskyldighet har höjts för ideella föreningar, registrerade trossamfund, samfällighetsföreningar, fiske- och viltområdesföreningar. Dessa juridiska personer blir bokföringsskyldiga när värdet av tillgångarna överstiger 1,5 miljoner kronor.
En väsentlig ändring av lagen är att alla bokföringsskyldiga ska avsluta den löpande bokföringen med en årsredovisning eller ett årsbokslut. Således finns inget behov av begreppet ”bokslutsföretag” i lagen.
Ett förenklat årsbokslut införs. Ett förenklat årsbokslut får upprättas av de företag i vilket den årliga nettoomsättningen normalt uppgår till högst tre miljoner kronor och som inte är skyldiga att upprätta årsredovisning på grund av sin associationsform. Bland annat aktiebolag och ekonomiska föreningar är skyldiga att liksom tidigare upprätta en årsredovisning. Ett förenklat årsbokslut ska bestå av en resultaträkning och en balansräkning. BFN har under 2006 givit ut en vägledning med allmänt råd för enskilda näringsidkare som upprättar förenklat årsbokslut BFNAR 2006:1.
Språk vid upprättande av räkenskapsinformation. Räkenskapsinformation som företaget själv upprättar ska vara avfattade på svenska, danska, norska eller engelska. Andra språk kan accepteras efter dispens från Skatteverket eller för företag som står under tillsyn från Finansinspektionen, dispens från Finansinspektionen. Man bör då vara uppmärksam på att även om dispens erhållits så får företagen själva bekosta översättningen av räkenskapsinformationen i de fall det krävs för att exempelvis Skatteverket ska kunna utföra kontroll.
Bokföring av gåva. Ett undantag till huvudregeln att alla affärshändelser ska bokföras införs. Undantaget gäller mottagande av gåva som inte behöver bokföras under förutsättning att det är i enlighet med god redovisningssed och att gåvans marknadsvärde är svårbestämt men kan antas vara lågt. Detta berör bland annat insamlingar av kläder och möbler som mottagaren avser att sälja eller skänka vidare. Bestämmelsen får endast tillämpas vid upprättande av den löpande bokföringen. När bokföringen avslutas ska ett eventuellt varulager värderas enligt de bestämmelser som gäller vid upprättande av årsbokslut eller årsredovisning.
Arkiveringsregler för elektronisk mottagen räkenskapsinformation. I de fall räkenskapsinformationen består av uppgifter som företaget tagit emot från någon annan och den är av det slag som företaget normalt inte bevarar på maskinläsbart medium (exempelvis en elektronisk faktura), då får denna information direkt överföras till annan form (exempelvis papper) och det mottagna elektroniska mediet får förstöras omgående.
Nyheter för företag som tillämpar International Financial Reporting Standards
IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar
Den nya standarden innehåller upplysningskrav avseende finansiella instrument och ska tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2007 eller senare, tidigare tillämpning uppmuntras. Standarden ersätter i sin helhet IAS 30 Upplysningar i finansiella rapporter för banker och liknande finansiella institut. Stora delar av IAS 32 Finansiella instrument: Upplysningar och klassificeringar som behandlar upplysningskraven har utan några större förändringar flyttats till IFRS 7. I IAS 32 kommer efter denna ändring endast innehålla regler avseende klassificering av finansiella instrument. Upplysningskraven i IFRS 7 indelas i upplysningar avseende;
betydelsen av finansiella instrument för företagets ekonomiska ställning och utveckling samt avseende
karaktär och omfattning av de finansiella instrumentens risker.
Betydelsen av finansiella instrument för företagets ekonomiska ställning och utveckling
Upplysning om redovisat värde per värderingskategori ska lämnas i balansräkningen, eller i not, för finansiella tillgångar och skulder. Kategoriindelningen följer de i IAS 39 definierade värderingskategorierna. Upplysningskraven har ökat genom möjligheten att redovisa en finansiell tillgång eller skuld till verkligt värde via resultaträkningen, ”fair value option”. Anledningen är att det har framförts farhågor att denna kategori kan komma att användas på felaktigt sätt. Upplysningskraven för lånefordringar och kundfordringar samt finansiella skulder som redovisats enligt ”fair value option” har utökats genom att upplysningar ska lämnas om hur stor del av förändringen av verkligt värde som avser förändring i kreditrisk samt vilken metod som använts för att bestämma detta värde.
Om ett företag har kreditförluster avseende sina finansiella tillgångar kan företaget välja att skriva ned tillgångens redovisade värde eller bokföra nedskrivningen på ett avsättningskonto för kreditförluster. När redovisning sker mot ett avsättningskonto ska företaget specificera förändringarna på avsättningskontot per finansiell tillgångsklass.
Upplysning om nettovinst respektive nettoförlust ska lämnas separat per värderingskategori antingen i resultaträkningen eller i not. Vidare ska upplysning lämnas om summa ränteintäkter och summa räntekostnader för finansiella tillgångar och skulder som inte värderas till verkligt värde via resultaträkningen, provisionsintäkter och -kostnader, ränteintäkter från osäkra finansiella tillgångar. Eventuella nedskrivningsförluster ska även dessa specificeras per klass av finansiell tillgång, i detta fall innebär klass det sätt som företaget valt att redovisa sina finansiella tillgångar och skulder, vilket inte är detsamma som värderingskategori. Standarden anger att klassificeringen bör göras utifrån instrumentens karaktär. Företaget ska i samband med detta lämna tillräcklig information för att möjliggöra avstämning mot posterna i balansräkningen.
Ett företag ska i sammanställning över betydande redovisningsprinciper lämna upplysning om den värderingsgrund, eller värderingsgrunder, som tillämpats vid upprättande av de finansiella rapporterna och övriga tillämpade redovisningsprinciper som är relevanta för förståelsen av de finansiella rapporterna.
Avseende säkringsredovisning har även nya beloppsmässiga upplysningskrav tillkommit. De nya kraven omfattar beloppsmässiga upplysningar om ineffektivitet som redovisats i resultaträkningen avseende kassaflödessäkringar och säkringar av nettoinvesteringar i utländsk verksamhet. Vidare ska upplysning lämnas om de belopp som redovisats i eget kapital under perioden samt de belopp som bokats från eget kapital till resultaträkningen och mot vilka rader i resultaträkningen bokningarna gjorts. Slutligen ska anges om bokning skett mot anskaffningsvärde i samband med att en säkring upphör. För verkligtvärdesäkringar ska upplysning lämnas om vinst/förlust på säkringsinstrumentet och den del i säkrad post som avser den säkrade risken.
Standarden innebär inte enbart utökade upplysningskrav, det förekommer även vissa lättnader. Lättnader har givits avseende upplysningar om verkligt värde främst avseende finansiella instrument där det redovisade värdet är en godtagbar approximation av verkligt värde. Detta avser exempelvis kundfordringar samt innehav av onoterade egetkapitalinstrument som redovisats till upplupet anskaffningsvärde.
Karaktär och omfattning av de finansiella instrumentens risker
Ett företag ska lämna upplysningar som gör det möjligt för användaren av de finansiella rapporterna att bedöma karaktär och omfattning av de risker som uppstår genom finansiella instrument och som företaget är exponerat för på balansdagen. Beskrivningen av dessa risker avser såväl kvalitativa som kvantitativa upplysningar. Upplysningskraven fokuserar på risker som härrör från finansiella instrument samt hur de använts. Dessa risker innefattar normalt, men är inte begränsade till, kreditrisk, likviditetsrisk och marknadsrisk.
Avseende de kvalitativa upplysningskraven har IASB satt fokus på att för varje typ av risk ska upplysning lämnas om exponering av risk och hur den uppkommer samt förändringar av risk under perioden. Vidare ska mål, policies och processer för att hantera risken och metoder för att mäta risken beskrivas. Även avseende detta ska förändringar under perioden beskrivas.
Om vi jämför IFRS 7 med motsvarande upplysningskrav i IAS 32 har de kvantitativa upplysningskraven omstrukturerats och förenklats. En nyhet är att upplysningarna ska baseras på den interna rapporteringen till nyckelpersoner i ledande ställning inom företaget.
Vad avser kreditrisk ska företaget lämna upplysning om maximal kreditriskexponering utan hänsyn till erhållna säkerheter eller andra former av kreditförstärkning. Vidare ska upplysning lämnas avseende kreditkvalitet på finansiella tillgångar som inte har förfallit till betalning och inte heller är nedskrivna. Omfattande upplysningar ska lämnas om finansiella tillgångar som antingen är förfallna till betalning eller nedskrivna och under perioden erhållna säkerheter eller andra former av kreditförstärkning.
Avseende likviditetsrisk ska företaget lämna en analys över återstående kontraktstid för de finansiella skulderna samt en analys av hur företaget hanterar den likviditetsrisk som finns i detta.
Företaget ska vidare upprätta en känslighetsanalys för varje typ av marknadsrisk (valutarisk, ränterisk och prisrisk). Känslighetsanalysen ska utvisa hur resultatet och eget kapital påverkats.
Ändring i IAS 1 Utformning av finansiella rapporter
IAS 1 har utökats med punkterna 124 a)–c). Syftet med de nya upplysningskraven är att användarna av den finansiella informationen ska kunna utvärdera ett företags mål, policies och processer för att hantera kapital.
Ett företag ska lämna kvalitativ information om sina mål, sin politik och sina metoder för kapitalförvaltningen. Ett minimikrav är att informationen ska innehålla en beskrivning av vad företaget förvaltar i form av kapital, om företaget är underställt externt påtvingade kapitalkrav, en beskrivning av dessa krav och hur dessa krav har införlivats i kapitalförvaltningen samt hur företaget uppfyller sina mål med kapitalförvaltningen. Förändringar jämfört med föregående period ska kommenteras. Det ska vidare lämnas sifferupplysningar i sammandrag över vad ett företag förvaltar i form av kapital samt eventuella förändringar jämfört med föregående period.
Om det funnits externa krav ska upplysningar lämnas om företaget följt de externt påtvingade kraven eller inte samt information om följderna av sådana överträdelser. De upplysningar som lämnas ska grundas på den information som meddelas internt till företagets ledningsgrupp.
Uttalanden från IFRIC
IFRIC 7 Tillämpning av inflations-justeringsmetoden enligt IAS 29, Redovisning i höginflationsländer
Tolkningsuttalandet som tillämpas för räkenskapår som inleds 2006-03-01 och därefter behandlar frågan hur ett företag ska justera sina finansiella rapporter det år som företagets funktionella valuta första gången konstateras vara en höginflationsvaluta. Uttalandet kräver att företaget justerar sina finansiella rapporter så att IAS 29 Redovisning i höginflationsländer, tillämpas som om den standarden alltid tillämpats. Det innebär att jämförelseår för den tidigaste period som presenteras i de finansiella rapporterna ska justeras. Justeringarna görs utifrån ett inflationsindex och genom beräkning av en justeringsfaktor som speglar bortfallet av köpkraften.
För icke-monetära poster redovisade till historiska anskaffningsvärden justeras det historiska anskaffningsvärdet från anskaffningstidpunkten fram till utgående balansdag för den aktuella perioden med hjälp av en justeringsfaktor. Det aktuella årets justeringsfaktor används även för jämförelseperioden. Skulder justeras från den tidpunkt de uppstod.
Icke-monetära poster som omvärderas till verkliga värden justeras för inflationseffekterna från tidpunkten för värdering till verkligt värde fram till utgående balansdag för den aktuella perioden. Det aktuella årets justeringsfaktor används även för jämförelseperioden.
På uppskjutna skatter görs justeringar för effekter av hyperinflation på annat sätt. Det aktuella årets uppskjutna skatt i balansräkningen beräknas genom att inflations justera tillgången eller skulden enligt styckena ovan. Det inflationsjusterade värdet jämförs sedan med tillgångens eller skuldens skattemässiga värde, som inte har inflationsjusterats. Den temporära skillnad som föreligger multipliceras med den nominella skattesatsen på vanligt sätt.
IFRIC 8 Omfattning av IFRS 2
Detta tolkningsuttalande som ska tillämpas för räkenskapsår som inleds 2006-05-01 och därefter klargör att IFRS 2 är tillämplig i de fall där företaget inte specifikt kan identifiera erhållna varor och tjänster i utbyte mot en aktierelaterad ersättning. Att sådana arrangemang ska ligga inom tillämpningsområdet motiveras i uttalandet med att arrangemangen inte skulle vidtas om de inte på något sätt vore till fördel för företaget.
IFRIC 9 Omvärdering av inbäddade derivat
Enligt IAS 39 ska ett företag som ingår avtal som utgör hybridinstrument göra en bedömning om de inbäddade derivat som finns i hybridinstrumentet ska separeras från värdkontraktet och redovisas som fristående derivat. Fråga uppkommer då när och hur ofta ett företag ska bedöma om ett kundkontrakt innehåller ett inbäddat derivat. Enligt IFRIC 9 som ska tillämpas för räkenskapsår som inleds 2006-06-01 och därefter ska denna bedömning göras när företaget ursprungligen ingår ett avtal. Endast om det sker väsentliga förändringar av kassaflöden får en ny bedömning ske.
IFRIC 10 Interim Financial Reporting and Impairment (har ännu inte godkänts av EU för tillämpning)
Ett företag har värdenedgång på goodwill vid slutet av första kvartalet och gör en nedskrivning som redovisas i den första kvartalsrapporten. I slutet av andra kvartalet återhämtar sig värdet på goodwillposten men då IAS 36 Nedskrivning förbjuder återföring av nedskrivning av goodwill kan inte denna nedskrivning återföras. Enligt IAS 34 Delårsrapportering, ska inte rapportfrekvenser påverka det redovisade årsresultatet. Detta innebär att det finns en konflikt mellan de två standarderna. Det finns även motsvarande konflikt mellan IAS34 och IAS39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering, avseende nedskrivning av egetkapitalinstrument som kan säljas samt för finansiella tillgångar som redovisas till anskaffningsvärde avseende återföring av nedskrivning.
IFRIC 10 anger att förbuden mot återföring av en nedskrivning enligt IAS 36 och IAS 39 ska ha företräde före de mer allmänna reglerna i IAS 34. Det innebär att i exemplet ovan får inte nedskrivningen av goodwill återföras. Hade företaget endast avgivit en halvårsrapport hade ingen nedskrivning varit erforderlig och därmed påverkas årsresultatet av rapportfrekvensen i detta fall, vilket är i överensstämmelse med IFRIC 10.