Innehåll

Balans nr 6–7 2006

Debatt: Internationell erfarenhet – en bromskloss för revisorer?

Sedan Handelskamrarnas tid har fem års praktisk erfarenhet varit ett krav för att få söka auktorisation. Genom att inte godkänna utlandstjänstgöring som praktisk erfarenhet har Revisorsnämnden (RN) klargjort att lagstiftaren, till skillnad från de stora revisionsbyråerna, inte ser något värde i internationell erfarenhet.

I 5 § 2 och 6 § 2 förordningen (1995:665) om revisorer, framgår kravet på fem års praktisk erfarenhet under handledning av auktoriserad revisor för att få avlägga högre revisorsexamen. RN har utifrån denna förordning konstaterat att min praktiska erfarenhet om ca sex år inte är tillräcklig då 19 månader avser tjänstgöring i Storbritannien. De 19 månaderna avsåg uteslutande revision utifrån en global revisionsmetodik, men under handledning av en chartered accountant och inte en auktoriserad revisor. Förordningen ger inte RN utrymme för annat än en bokstavlig tolkning av titlarna, vilka inte helt förvånansvärt skiljer sig åt i en polyglottisk värld, varför jag får avslag på min ansökan.

RN är professionens väktare. De har en uttalad uppgift att bevaka den internationella utvecklingen inom revisorsområdet och säkerställer kompetensen hos morgondagens revisorer. Till sin hjälp har de alltså en förordning från 1995 (året för inträdet i EU), som exemplifierar definitionen på en paradox. Hade jag nämligen varit verksam på 70–talet, låt oss säga innan internationaliseringens vindar började blåsa över Sverige, hade min utlandserfarenhet med största sannolikhet godkänts. Detta då 6 § Kommerskollegiets revisors kungörelse (KFS 1977:23) innehöll möjlighet för den sökande att under två av de fem åren utöva ”annan kvalificerad verksamhet av redovisningsmässig natur”.

I dag investerar alla större revisionsbyråer i ”Mobilityprogram”, där deras medarbetare uppmuntras att skaffa sig internationell erfarenhet. Detta som en reaktion på de förändringar redovisningen och revisorsyrket genomgått de senaste åren, där International Financial Reporting Standards (IFRS) och International Standards on Auditing (ISA) bara är några exempel.

Min situation är självfallet inte unik, men skrämmande nog är min reaktion det. Jag har blivit införstådd med att övriga ”hemvändare”, som mötts av beslut utifrån rådande förordning, istället för att överklaga valt att anta erbjudande om andra utmaningar utanför revisorsyrket. Detta kan omöjligt vara i professionens intresse, än mindre ett bevakande av den internationella utvecklingen.

Jag försöker se det komiska i att internationell erfarenhet verkar som en bromskloss för revisorer, när Revisionsstandard i Sverige bygger på ISA och högre revisorsexamen innehåller kvalificerade frågor om IFRS, men jag ser endast det absurda. Förordningen har obegripligt nog accepterats i elva år – det är hög tid att förändra den!

Jonas Nihlberg är godkänd revisor och verksam vid KPMG.

Fotnot

Balans har bett Revisorsnämnden att kommentera artikeln. Men RN avböjer på grund av att sakfrågan ligger i domstol.