Innehåll

Balans nr 1 2007

Debatt: ”Är revisorsrollen i balans?”

Revisorn i svenska aktiebolag har av tradition dubbla roller. I dag ifrågasätts revisionsplikten (kontrollrollen) för småföretag. Sten Eriksson skriver att detta innebär att revisorerna måste ta ställning till ifall deras olika roller i SME-företag har rätt och rimlig omfattning. Han menar att de båda rollerna, ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, delvis är en förutsättning för varandra.

För oss revisorer är det självklart att revisionsbyråbranschen ska vara med och utveckla samhället i allmänhet och näringslivet i synnerhet. Lika självklart är det att förtroende är basen för branschens verksamhet och möjligheterna att påverka. Detta uppnås genom att revisorn, utifrån samhällets och näringslivets behov, i sin yrkesroll står för vissa kärnvärden.

Vilka är då de kärnvärden som alltid bör genomsyra revisorsrollen?

Professionalism: korrekta svar, inga gissningar och tydlighet i kommunikationen. Revisorn ska fånga upp problem och möjligheter inom de olika områden som kan påverka ekonomin för ett företag (redovisning, juridik, skatt m.m.). Tystnadsplikten innebär att revisorn är varsam och försiktig med hantering av information.

Etik och moral: Sträva efter att kunden ska följa gällande lagar och rekommendationer utan att mista helhetssynen (inte petig på oväsentligheter), vilja att göra rätt, ej medverka till fusk. Branschens rådgivning (inklusive skatterådgivning) ska vara tydlig inom gränsen för det tillåtna. Hög moral i kombination med gedigen kunskap skapar kvalitet i tjänsterna samt trygghet och förtroende hos kunder och intressenter.

Engagemang: Fokusera nytta för kund och samhälle, intresse av kundens verksamhet och omvärldssituation med framtidsinriktning. Utnyttja överblicken över näringslivet, kunskap om verksamhet och riskanalys av företagen, för utvecklande rådgivning och synpunkter både på samhälls- och företagsnivå.

Hörnstenarna som vi ska arbeta utifrån är tystnadsplikt, oberoende och kompetens. Dessa uttryck får liv och betydelse beroende av hur vi tillämpar dem i vardagen. Vi måste fylla dem med innehåll och värderingar. De viktigaste kärnvärdena är, enligt min uppfattning, etik och moral. Vi måste i våra roller ha mod att kliva fram och stå för våra värderingar och den roll vi anser att vi ska ha i samhället.

För att revisorns roll ska vara meningsfull krävs det att balans råder mellan de två yrkesrollerna – kontrollerande och rådgivande – och att nivån på dessa båda utgår ifrån företagens och samhällets behov och nytta.

Revisorsrollen i ägarledda företag kan illustreras enligt bilden här nedan, där basen är förtroende. Ägare och företag kan förenklat ses som en intressentgrupp (med främst ett rådgivningsintresse), mot bakgrund av att ägaren själv har viss insyn och kontroll över verksamheten.

balans200701_45

Revisorn har en unik situation med dubbla roller. I kontrollrollen ska vi stävja och minska oegentligheter och fel som kan förekomma i näringslivet samt vara ett smörjmedel för att underlätta affärer i näringslivet (via vår kontroll av den ekonomiska redovisningen). I vår rådgivarroll är vi en servicefunktion i ekonomiska frågor. Sambandet och samspelet mellan dessa två roller är viktigt att beakta. Enligt min uppfattning är de båda rollerna delvis en förutsättning för varandra!

Om kontrollrollen blir för stark och tystnadsplikten bryts gentemot exempelvis staten minskar förtroendet från företagen och viljan att lämna uppgifter om verksamheten till revisorn. Förutsättningarna för att kunna utföra en effektiv och bra kontrollinsats försämras i motsvarande takt. Detta innebär att värdet av kontrollrollen sjunker (i förhållande till kostnaderna). Förutsättningarna för en bra, korrekt och kostnadseffektiv rådgivning försämras och kan t.o.m. helt förloras – särskilt om vi upplevs som lagens förlängda arm.

En ökad kontrollnivå medför normalt sett högre kostnader, som betalas av klienterna/kunderna. Om behovet/nyttan av den ökade kontrollnivån inte upplevs som lika stort som den ökade kostnaden, så får vi svårt att försvara kontrollrollen (läs revisionsplikten för små företag). Detta leder i sin tur till att förutsättningarna för rådgivarrollen försämras markant.

Skulle rådgivarrollen bli för omfattande hotar detta oberoendet gentemot våra klienter/kunder. Något som i sin tur kan leda till att samhällets förtroende för revisionsbranschen minskar. I en sådan situation minskar värdet av vår kontrollroll och förutsättningarna för denna kan i värsta fall helt förloras.

Bryter vi mot våra kärnvärderingar etik och moral, och brister i vår rådgivning – inte håller oss inom god marginal för vad som är tillåtet (jfr Enron och andra skandaler och även tveksam skatterådgivning) så minskar förtroendet för vår bransch både i samhället som helhet och bland klienter/kunder. Förutsättningarna för kontrollrollen, i första hand, men även rådgivarrollen riskerar då att helt förloras.

Slutsatsen blir att vi måste ha balans mellan rollerna och ha rätt nivå på kanske i första hand kontrollrollen för SME-företag. Vi måste inse att behovet av revision och kontroll skiljer mellan små och stora företag, inte minst därför att det i stora företag tillkommer en viktig intressentgrupp, nämligen ägarna, utan egen insyn i verksamheten. Detta medför att behovet av kontroll ökar.

Tas revisionsplikten bort för små företag så innebär det försämrade möjligheter för rådgivarrollen och sannolikt ökade kostnader för samhället som helhet. Den kontroll som kommer att göras (av stat eller annan?) kommer inte att kunna göras lika effektiv. En frivillig revision, som inte görs årligen, blir dyrare, pga. att kontinuiteten förloras (uppstår ökade kostnader för informationsinsamling, startar från en lägre nivå beträffande kunskap om verksamheten, m.m.). Kostnaden för rådgivningen kommer också att öka av samma anledning och även mot bakgrund av att vi revisorer (pga. mindre fast orderstock) då tvingas ta betalt för en ökad ställtid, mer marknadsföringstid, mer marknadsföringskostnader och därigenom behöver höja våra timpriser.

När uppgifterna (läs kontrollnivån) är för omfattande i förhållande till de resurser (läs arvode som företagen är beredda att betala för nyttan av revisionen) som tillförs är inte uppgiften långsiktigt hanterbar och möjlig att utföra. Detta skapar frustration. Personligen tror jag att svenska revisorer upplever just detta vid revision av SME-företag och för att inte frustrationen ska leda till att vi inom kåren går med på att avskaffa revisionsplikten för små företag måste vi jobba för att göra något åt själva problemet. En bra läkare, som en liknelse, behandlar inte bara symptomen utan även orsaken till symptomen.

För de bolag som är för små för att ha ”råd” med en revision saknas enligt min uppfattning en tillräckligt enkel och attraktiv bolagsform. En bolagsform som strukturmässigt liknar och är lika enkelt uppbyggd som ett aktiebolag men där ägare har fullt personligt ansvar, vilket innebär att kravet på revisor inte behövs i denna bolagsform. För de mindre aktiebolagen, med det begränsade personliga ansvaret, där revision även fortsättningsvis ska utföras bör kontrollnivån vara lägre än för de större bolagen där behovet av kontroll och revision är högre. Detta mot bakgrund av att ägare som intressentgrupp (för kontrollen) delvis bortfaller i SME-företag.

För att kunna behålla de samhällsekonomiska fördelarna med revisorns dubbla roller är det oerhört viktigt att omfattningen av rollerna balanseras. I annat fall riskerar revisorn att tappa balansen och förlora förtroendekapitalet i minst en av rollerna. Under de cirka 20 år jag varit verksam i branschen kan en tydlig tendens skönjas att kontrollrollen fått en ökad tyngd. Frågan är om kostnaden/nivån är på väg att bli för hög jämfört med samhällets behov och nyttan för de små företagen – är revisorsrollen i balans?

Sten Eriksson är godkänd revisor hos Folkesson Råd & Revision i Uppsala. Han är ledamot i FAR SRS revisionskommitté.