International accounting standards Board, IASB:s äldsta projekt, det som behandlar redovisning för small and medium-sized entities närmar sig sin fullbordan. På IASB:s hemsida finns ett förslag till det utkast som enligt planerna ska skickas ut under första kvartalet. Innan styrelsen beslutar om utskicket cirkuleras utkastet bland styrelseledamöterna som får tillfälle att reagera på frågor där de i sista stund kan argumentera för en ändring.
En sådan kom upp i januarisammanträdet, nämligen redovisningen av uppskjuten skatt hänförlig till goodwill. Själv har jag med stort intresse följt diskussionen kring SME, inte minst därför att ett liknande projekt bedrivs inom Bokföringsnämnden (BFN).
När det gäller goodwill föreskriver den nuvarande IAS 12, Inkomstskatter, ett särskilt undantag från huvudregeln att alla skillnader mellan redovisat och skattemässigt värde på en tillgång är en temporär differens som ger upphov till uppskjuten skatt. Av punkt 12:21 framgår att: ”Någon uppskjuten skatteskuld redovisas emellertid inte enligt denna standard. Grunden för detta är att goodwill beräknas som ett restvärde och att en redovisning av en uppskjuten skatteskuld skulle öka det redovisade värdet på goodwill”.
Förslaget till standard för SME saknar en motsvarighet till denna punkt. I stället anges att företag ska redovisa uppskjuten skatt hänförlig till alla temporära differenser med endast följande två undantag:
en uppskjuten skattefordran ska redovisas endast om det är sannolikt att det kommer att finnas tillräckliga skattepliktiga överskott i framtiden för att återvinna den uppskjutna skattefordran, och
uppskjutna skatteskulder hänförliga till kvarhållna vinstmedel i utländska dotterföretag och intresseföretag.
Trots att jag läst utkastet till standard för SME flera gånger hade jag inte noterat detta. Ändå borde det inte kommit som en överraskning. I diskussionerna kring en reviderad goodwill har styrelsen nämligen uttalat sig för att slopa undantaget för goodwill. Det argument som ligger till grund för att eliminera undantaget för goodwill är dock speciellt för SME, nämligen att undantag medför svårigheter för de mindre företagen att rätt tillämpa standarder. Normalt ska det alltså bara finnas en enda princip inom varje område. Och när det gäller undantaget för redovisningen av den uppskjutna skattefordran ovan är det knappast ett undantag. Det framgår ju av definitionen av en tillgång i föreställningsramen att det måste vara sannolikt att den kommer att ge upphov till framtida fördelar. Däremot kan det synas ologiskt med undantaget för kvarhållna vinstmedel i utländska dotterföretag särskilt som man inte gör ett motsvarande undantag för inhemska dotterföretag etc. Anledningen är dock mätsvårigheter. Eftersom stora företag inte anser sig kunna beräkna en uppskjuten skatteskuld för kvarhållna vinstmedel vore det orimligt att kräva att SME ska klara av det.
Trots att det finns goda argument för att slopa undantaget för goodwill visade styrelsens diskussion vid januarisammanträdet på en klar majoritet för att införa ett undantag för goodwill. Sannolikt har man gjort bedömningen att SME-standarden annars skulle möta stark kritik. Ytterligare ett skäl är att styrelsen anser att det vore fel att föregripa det beslut som styrelsen senare ska fatta när den reviderade IAS antas. I samband med den diskussionen gjordes ett förtydligande som har ett praktiskt intresse också för svenska företag. En av ledamöterna ställde nämligen frågan om vad som gäller för inkråmsgoodwill, alltså goodwill som är avdragsgill. Det är en fråga som inte besvaras av IAS 12. Vad styrelsen var överens om var dock att undantaget från redovisning av uppskjuten skatt hänförlig till goodwill endast gäller för icke-avdragsgill goodwill.
IAS 12 och investeringsbidrag
Styrelsen diskuterade ytterligare en fråga med anledning av en översyn av IAS 12, Inkomstskatter. Malaysia har vänt sig till IASB eftersom de inte kunnat enas om hur ett investeringsavdrag ska redovisas. IAS 12 tar nämligen inte upp frågan. Den har diskuterats tidigare i USA. På 90-talet lade Financial Accounting Standards Board (FASB) fram ett förslag enligt vilket ett investeringsavdrag skulle redovisas som ett avdrag från investeringsutgiften. Innebörden är att bidraget periodiseras över tillgångens nyttjandeperiod vilket är förenligt med hur ett investeringsbidrag ska redovisas enligt IAS 20, Statliga stöd. Den amerikanska kongressen blev emellertid missnöjd. Vad den ville var att avdraget skulle redovisas i sin helhet när det beviljades eftersom man antog att stimulanseffekten då skulle bli större. FASB valde då att dra tillbaka sitt förslag vilket förklarar varför vägledning saknas såväl i US GAAP som IFRS/IAS.
Malaysias fråga utgick från följande förutsättningar; ett företag investerar tio miljoner. Investeringen är avdragsgill men utöver normala avskrivningar får företaget rätt att över nyttjandeperioden göra avdrag för ytterligare 60 procent av investeringen. När styrelsen diskuterade frågan kunde den inte enas. Några av ledamöterna tog på sig att försöka enas kring ett förslag till kommande möte.
Vad skulle du, kära läsare, rekommendera för lösning? Själv lutar jag åt att det inte finns någon anledning skilja mellan ett investeringsavdrag och ett bidrag. Eftersom de senare ska periodiseras tycker jag att samma sak bör gälla för avdraget. Givet att skattesatsen är 30 procent ska företaget därför redovisa en uppskjuten skattefordran på 0,3x6 miljoner kronor, dvs. 1,8 miljoner kronor. Denna skattefordran påverkar inte storleken av den temporära differensen hänförlig till investeringen.
Säkringsredovisning
IASB och FASB har träffat en överenskommelse (memorandum of understanding) att dels så långt det är möjligt eliminera skillnader i existerande standarder och att samordna arbetet på nya standarder. Ett av de projekt som omfattas av överenskommelsen är finansiella instrument och ett delområde inom projektet gäller säkringsredovisning.
Säkringsredovisning har diskuterats sedan mitten av 90-talet. En arbetsgrupp som tillsattes, den så kallade joint working group, kom inte överraskande fram till att de undantagsregler från normala krav som säkringsredovisning utgör borde avskaffas. Gruppens rapport fick inga omedelbara konsekvenser, mycket beroende på starka protester från näringslivet. Att säkringsredovisning fortfarande uppfattas som en anomali av både IASB och FASB är dock inte förvånande.
Det är väl inte sannolikt att vi kommer att se ett konkret förslag på ändring av nuvarande regler de närmaste åren. Säkringsredovisning aktualiseras ju också i det projekt som handlar om utformningen av de finansiella rapporterna och särskilt då om vinster och förluster på instrument som säkrar framtida kassaflöden ska redovisas utanför det normala rörelseresultatet. Jag har uppfattat att det finns en massiv uppslutning bakom den tanken. I det förslag till uppställning av resultaträkningen som väntas inom kort har man ju också accepterat att sådana vinster och förluster först ska redovisas som other comprehensive Income och därefter som en vanlig rörelsepost när den säkrade betalningen bokas in.
Icke desto mindre ställde sekreteriatet en fråga till styrelsen om de höll fast vid tanken att de särskilda reglerna för säkringsredovisning borde avskaffas. Framför allt gäller det kassaflödessäkringar. I omröstningen blev utfallet 9-4 för ett avskaffande, men kombinerat med ett tillägg att ett sådant beslut förutsätter att företagen lämnar mer information än i dag om sina säkringar.
Rolf Rundfelt är docent i företagsekonomi. rolf.rundfelt@telia.com