EU:s främsta verktyg för att minska utsläppen av koldioxid
Taket för utsläpp av koldioxid inom EU:s handel med utsläppsrätter påverkar vilka utsläppsminskningar som systemet resulterar i. För att uppnå målet om minskade utsläpp har kommissionen kommit med restriktivare riktlinjer för tilldelning av utsläppsrätter under perioden 2008–2012, skriver Åse Bäckström.
I Kyotoprotokollet under FN:s klimatkonvention slås fast att alla industrialiserade länder ska minska sina utsläpp av växthusgaser med fem procent fram till 2012 jämfört med 1990 års nivå. EU har gått något längre och åtagit sig att minska de totala koldioxidutsläppen med åtta procent. För att uppnå detta finns olika förslag och färdiga direktiv, varav ett handlar om att alla EU-länder ska öka andelen energi från förnyelsebara källor till tolv procent år 2010 och till tjugo procent år 2020.
EU:s huvudsakliga verktyg för att minska utsläppen av koldioxid är systemet för handel med utsläppsrätter (EU ETS). Det innebär att ett tak fastställs för hur stora de totala utsläppen av koldioxid får vara under en viss period för de företag och anläggningar som omfattas av systemet. En utsläppsrätt ger innehavaren rätt att släppa ut ett ton koldioxid. Målet är att skapa en effektiv europeisk marknad för utsläppsrätter med minsta möjliga påverkan på ekonomisk utveckling och sysselsättning samtidigt som koldioxidutsläppen minskar. Handeln regleras genom ett särskilt handelsdirektiv och omfattar alla medlemsländerna.
Under 2005 inledde EU handeln med utsläppsrätter. Under den första handelsperioden, till och med 2007, omfattar systemet cirka 11500 fasta anläggningar inom industri och energiproduktion, varav cirka 700 i Sverige. Det innebär att handeln med utsläppsrätter för närvarande omfattar cirka 40 procent av EU-ländernas totala utsläpp av koldioxid.
Systemet innebär att alla medlemsländer inför varje handelsperiod anger hur många utsläppsrätter som ska fördelas till respektive företag och anläggning. Det sker genom en nationell fördelningsplan som ska godkännas av EU-kommissionen. Den svenska fördelningsplanen för den kommande handelsperioden, 2008–2012, är ännu inte godkänd.
Tanken med systemet är att åtgärder ska kunna genomföras i det land och i de företag där det kostar minst att minska utsläppen. Företag med höga kostnader för att minska utsläppen kan köpa utsläppsrätter från företag med lägre kostnader. Företag som släpper ut mindre koldioxid än det antal utsläppsrätter som de förfogar över kan spara utsläppsrätterna under handelsperioden eller sälja överskottet till andra företag.
Taket för de totala utsläppen av koldioxid påverkar vilka utsläppsminskningar systemet kommer att resultera i. Det totala antalet utsläppsrätter som delas ut i handelssystemet påverkar även priset på utsläppsrätterna. EU-kommissionen har lagt fram riktlinjer för en mer restriktiv tilldelning av utsläppsrätter för handelsperioden 2008–2012 jämfört med innevarande period. Sänkningen bedöms behövas för att EU ska kunna fullfölja åtagandet om minskade utsläpp enligt Kyotoprotokollet.
Åse Bäckström, senior manager KPMG och ordförande i FAR SRS referensgrupp för hållbar utveckling
Fakta om utsläppsrätter
I slutet av 2006 offentliggjorde EU-kommissionen ett förslag rörande flygets inträde i handelssystemet. Målet är att flyget ska införlivas senast 2011.
Svenska företag har fått samtliga sina utsläppsrätter kostnadsfritt av staten.
Svenska anläggningar som omfattas av handeln tilldelas efter ansökan ett antal utsläppsrätter som sedan kan säljas eller vid behov köpas från företag eller anläggningar med överskott. Handeln kan ske bilateralt, via börser eller via särskilda mäklare.
Handel med utsläppsrätter kan göras vid fem börser i Europa, bland annat Nord Pool.
Våren 2006 var kostnaden för en utsläppsrätt cirka 30 euro. I februari 2007 hade priset för att släppa ut ett ton koldioxid sjunkit till cirka 1,20 euro.
Den 31 mars varje år ska företag och anläggningar som omfattas av systemet rapportera sina utsläpp för det föregående året. Rapporterna ska verifieras av en oberoende, ackrediterad kontrollör. Den 30 april ska företag och anläggningar visa upp ett innehav av utsläppsrätter som motsvarar de aktuella anläggningarnas utsläpp.
I redovisningen klassificeras utsläppsrätter i allmänhet som immateriella tillgångar.
Vem som helst kan delta i handeln med utsläppsrätter. Utsläppsrätter kan till exempel köpas via Naturskyddsföreningens hemsida.
Den kritik som riktats mot systemet har främst varit inriktad mot att priset per utsläppsrätt varit för lågt eller att företag kunnat tjäna pengar på att sälja utsläppsrätter. Orsaken är att taket för de totala utsläppen av koldioxid under den första handelsperioden varit för högt, det vill säga utbudet av utsläppsrätter har varit större än efterfrågan.