Citius – Altius – Fortius, den olympiska rörelsens motto, uppfylldes redan vid ankomsten till flygplatsen i Peking. Att vandra genom terminal 3 på Beijing Capital Airport är att vandra genom världens största byggnad, byggd på rekordtid. Symboliken är uppenbar. Den som landar i Kina ska veta var han hamnat.
Men Kina är mer än fantastiska arenor, fascinerande öppningsceremonier och tvåsiffrig årlig tillväxt. För mig var Kina och OS i Peking även ett möte med människor. Kanske är det dessa möten jag kommer att minnas bäst.
Yuan, Hui och de andra kineserna som jag mötte och arbetade med under os var professionella, noggranna och hjälpsamma. Förberedelserna var exemplariska. Men vid stora arrangemang som os uppkommer alltid nya problem som måste lösas på plats. När jag, som chef för fäkttävlingen, frågade hallchefen Hui ”Vad tycker du?” blev hon ställd. ”Vi behöver ett beslut!” blev svaret. Jag levererade beslut men först var Hui tvungen att tycka till. OS blev på detta sätt en kulturupplevelse inte bara för mig utan även för mina kinesiska värdar.
En förmiddag upptäckte jag att mina kinesiska kollegor satt och grät uppe på tävlingsledningens podium, samtidigt som publiken stod upp och applåderade, länge. Det var 50-åriga Jujie Luan, rankad 107 i världen och tävlande för Kanada, som väckt känslorna. Innan sin match höll Jujie upp en flagga med en personlig hälsning till publiken. 24 år tidigare, vid OS i Los Angeles, fäktade Jujie för Kina och vann landets dittills enda OS-guld i fäktning. En sådan hjälte glömmer kineserna inte bort.
Kinas andra OS-guld i fäktning kom i Peking när Man Zhong vann herrsabelfinalen. Den kinesiska publikens glädje var rörande. Taket och golvet på den nybyggda kongressanläggningen, där fäktningen höll till, strax bredvid Fågelboet, höll på att rämna.
Stämningen var exceptionell när Man Zhong vann sitt guld men varje dag fylldes fäkthallen med en entusiastisk publik som sportsligt hejade på fäktare från alla länder.
Peking vimlade av unga volontärer som verkade ha väldigt kul tillsammans trots att arbetsuppgifterna ibland måste ha varit riktigt tråkiga. Varje dag utbytte jag leenden och morgonhälsningar med en volontärflicka som hade till uppgift att bevaka en dörr i en korridor utan fönster. Sista dagen sökte hon upp mig och överlämnade blygt en ask kinesisk choklad.
Alla funktionärer på os fick en fin medalj och ett diplom från Jacques Rogge som tack för hjälpen. Jag fick även den kinesiska chokladasken som jag rankar lika högt.
Jag besökte fäkthallen en sista gång när tävlingarna var över. När min vän Yuan visade att allt som fanns kvar av den vackert inredda fäkthallen, nu var en tom hall med ett kalt betonggolv, blev han glansig i ögonen, ”Kom, vi går!” sade han kort. Efter år av förberedelser var festen över för Fencing Competition Manager Yuan.
Jag och min familj bjöd Yuan och hans familj på lunch när fäkttävlingarna var avklarade. Det var fascinerande att se vad Yuans dotter, svarthåriga Alice från Peking, och min dotter, blonda Hanna från Malmö, båda 10 år, har gemensamt: ”Vad har du för låtar på din mobiltelefon?”. Yuans fru är charmerande men jag vet att det under den vänliga ytan finns nerver av stål. Hon är körskollärare i Peking, ett jobb som måste kräva en psykisk styrka utöver det vanliga.
Yuan heter egentligen något annat på kinesiska, för oss outtalbart. Även Alice heter egentligen något annat. Kommer vi i väst att under OS i London visa samma hänsyn mot de kinesiska besökarna och använda oss av särskilda kinesiska namn? Kanske kommer det en dag när vi blir tvungna.
Till sist måste jag berätta att jag inte bara träffade kineser utan även vår egen kung Carl Gustaf. Kungen berättade att han efter damernas kvartsfinal i handboll mot Norge skulle hälsa på de svenska tjejerna. I början gick det bra men efter en stund blev det svårare att släppa taget om tjejerna ”Dom har ju klister på händerna, så jag var nära att inte komma loss, jag höll på att följa med ut i omklädningsrummet...”.
Per Palmström är ansvarig för KPMG:s skatteavdelning i Malmö samt vice ordförande i Svenska Fäktförbundet. Vid OS i Peking var han president i tävlingsledningen för fäkttävlingarna.