En lag som reglerar svenska språkets ställning kommer av allt att döma att träda i kraft 1 juli 2009. Konkret innebär förslaget, skriver utredaren Bengt-Åke Nilsson ”att svenska ska användas i stället för andra språk när det är möjligt, t.ex. inom den högre utbildningen och i EU-arbetet”. Han fortsätter: ”... den som företräder Sverige i EU ska använda svenska där tolkning kan fås, om det inte av särskilda skäl är lämpligare att använda ett annat språk”.
– Jag är glad att utredningen tar de svenskar i örat som fuskar sig fram på halvspråkig engelska och därmed förlorar i internationella förhandlingar, förklarade Horace Engdahl, Svenska akademiens ständige sekreterare när han talade vid ett seminarium om förslaget till en första svensk språklag.
Han vände sig till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, som också var med vid seminariet, och menade att det i lagen bör finnas med en passus att ”svenska är undervisningsspråket på alla nivåer i utbildningssystemet”. Detta för att undvika sämre utbildning som, enligt honom, blir resultatet när lärare ska undervisa och elever undervisas på engelska istället för sitt ”bästa språk”.
Horace Engdahl ser engelskan som ett hot mot svenskan. Han, kulturministern och flera andra talare pekade på risken att svenskan utarmas när specialområden som exempelvis biomedicin avhandlas på engelska. I slutändan finns det helt enkelt inte svenska ord att ta till.