Johan Backman sätter revisorskolleger i huvudrollen i deckardebuten

I den nyutgivna romanen ”Ringarnas förbannelse” är det revisorer som reder ut härvan kring den svenska kampanjen för att få sommar-OS 2004. Men hos verklighetens svenska kolleger brister kunskaperna om mygel, tycker ex-revisorn och numera deckarförfattaren Johan Backman. Telefonnummer för tipsare inom kommuner och storföretag vore till exempel en klar förbättring.

– Det är väl alltid lite kittlande det här med oegentligheter, åtminstone för en revisor. Det händer ju till och med att anställda förlorar sina jobb på grund av historier som de i Enron, Worldcom och Parmalat, konstaterar Johan Backman, numera pensionerad revisor i Västerås.

– När det inträffar en stor förskingring frågar sig allmänheten var revisorerna höll hus.

Nu tycker han att byråerna behöver skärpa sig på området, och gå i bräschen för åtgärder mot korruption och förskingringsbrott, med strukturerade arbetssätt för att förebygga och upptäcka dem. Inte minst slår han ett slag för den USA-baserade föreningen ACFE (Association of Certified Fraud Examiners). Föreningen ger ut en rejäl manual för hur man kan arbeta både för att förebygga brott, och för att upptäcka och utreda dem. Den som går igenom ACFE:s utbildningar kan bli certifierad bedrägeriutredare.

– Det ger ju en konkurrensfördel när man visar kunderna att man behärskar också det. Och så bygger man nätverk med personer i andra länder, som är mer erfarna när det gäller korruption och förskingring.

”Hotlines” kan hjälpa

Externrevisorerna ska fånga fusk, men kåren kommer långt ned på listan över vilka som brukar upptäcka det. Det vanligaste är att anställda slår larm om kolleger. Statistik från ACFE visar att de företag och organisationer som har så kallade hotlines, särskilda telefonnummer för tipsare, också uppvisar bättre siffror i kampen mot bedrägerier än företag som inte har sådana.

– Det är kanske lite osvenskt men det måste ju komma hit förr eller senare, eftersom vi ser från USA vilken effekt det har, säger Johan Backman om telefonlinjerna.

Men grundbulten är ändå alltid de traditionella interna kontrollsystemen. Exempelvis behöver det göras stickprovsav stämningar med kunder och leverantörer med jämna mellanrum, och så får aldrig en hel process kring fakturor och betalningar hanteras av bara en person.

– Ta exemplet med de personer som misstänks ha förskingrat 6–7 miljoner från Röda korset och Cancerfonden. Hur påverkar det betalningsviljan hos givarna? Man kan väl inte ha haft bra rutiner där? Sådana frågor dyker upp automatiskt.

Socionom blev ekonom

Johan Backman blev revisor efter att ha läst till socionom på förvaltningslinjen och arbetat som kommunekonom. Det är kommunala verksamheter som har stått i fokus, och till Västerås kom han 1990. Han verkade inom Komrev, som tidigare ägdes av Kommunförbundet, när verksamheten blev del av Öhrlings PricewaterhouseCoopers 1997.

Sedan 2005 är han i princip pensionerad, och kan ägna tid åt uppdraget som ekonomiansvarig i Baptistsamfundets och Missionskyrkans gemensamma församling i staden. Fortfarande gör han däremot omfattande inhoppsarbete hos sin tidigare arbetsgivare kring boksluten. Under hösten tittar han närmare på en rad av Stockholms nämnder och förvaltningar.

Specialintresset väcktes på resande fot

Specialintresset för oegentligheter väcktes vid ett besök av revisorer från den brittiska myndigheten Audit Commission i mitten av 1990-talet, men Johan Backman hade bland annat mött temat i Zimbabwe där han på 1980-talet var med om att bygga upp revisionen i landets kommuner. Han har även arbetat i Honduras, 1999–2000. Resorna återspeglas i konsten på väggarna i hans hem.

I Honduras började han skriva sin deckare, som tydligt har inspirerats av de misstankar om mutbrott som förekom i samband med Stockholms OS-kampanj på 1990-talet. Men boken går bortom verkligheten, revisorerna i huvudrollen ställs till och med inför mord. Johan Backman skrattar.

– Ja, för att det ska vara en deckare så krävs det ju sånt också.

I och med ett par kurser på Skrivarakademin i Stockholm, 2006 och 2007, skars manuset ned väsentligt. Ändå rymmer boken 300 sidor.

– Revisorerna är en viktig spelare i samhället så de borde ge avtryck i litteraturen också, om än i fictionform, precis som advokater och poliser.

Alexander Kristofersson