Årets propositionslista kom den 13 januari och som nummer 89 i förteckningen står ”prissättningsbesked i internationella transaktioner”. Maj månad är senaste tidpunkten för propositionens avlämnande och riksdagsbehandling är planerad till efter sommaren. Propositionen kommer att innebära att multinationella företagsgrupper får en ny möjlighet att förutspå och hantera sin skatteexponering – i alla fall när det gäller transfer pricing som är det område som propositionen täcker. Det är således fråga om riskhantering – ett område vars betydelse har accentuerats i dagens finansiella oro.
Skattemyndigheter runtom i världen blir allt aktivare och mer avancerade i sina ifrågasättanden och granskningar av koncernintern gränsöverskridande handel. Skatteverket är inget undantag. I samband med 2007 års införande av dokumentationskrav för transfer pricing har skyddandet av den svenska skattebasen tagit ett steg längre och Skatteverket har fått en bättre möjlighet att kontrollera substansen bakom de enorma summor som den koncerninterna handeln utgör.
Sverige är relativt sent med att introducera ett formellt program för prissättningsbesked (internationellt kallat Advance Pricing Agreement – APA). Införandet bör dock vara ett välkommet tillskott i multinationella företags verktygslåda för att hantera koncerninterna gränsöverskridande transaktioner. Våra nordiska grannländer är inte heller pionjärer på området men många större nationer med omfattande internationell handel har sedan länge erbjudit företag möjligheten att säkerställa transaktioners skattemässiga behandling.
Kanada, Frankrike, Kina, Nederländerna, Storbritannien, Spanien, Tyskland och USA är några exempel på länder med procedurer på plats, liksom erfarenheter från praktisk tillämpning av APAs.
Förenklat kan en APA liknas vid ett förhandsbesked för gränsöverskridande koncernintern handel. Givet en transaktions specifika utformning och förutsättningar garanterar berörda skattemyndigheter acceptans för prissättningen. Med andra ord erbjuds snart en ”försäkring” mot oväntade och oönskade överraskningar som skatterevisioner och efterföljande justeringar medför. Den latenta ovisshet som företag tvingas leva med kan rådas bot på. Den tid- och resursåtgång som en skattemässig justering och dess efterföljande arbete för att undanröja internationell dubbelbeskattning medför kan minskas.
Med ett nytt regelverk blir allting alltså frid och fröjd och företag kan fokusera på sin kärnverksamhet utan att oroa sig för tidskrävande transfer pricing utredningar och hantering av gränsöverskridande transaktioner – eller?
En APA kan antingen vara en överenskommelse med ett lands myndighet och berört företag – så kallad unilateral APA eller en överenskommelse med myndigheter i två eller flera länder, så kallat bi- respektive multilaterala APAs. Även om unilaterala APAs accepteras i vissa länder (Skatteverket tar i sitt lagförslag tydligt avstånd från denna typ) torde den stora fördelen med, och därmed även intresset för, bi- och multilaterala överenskommelser vara störst. Dessa typer av APAs ger ett starkare försvar mot obehagliga överraskningar än den ensidiga överenskommelse som en unilateral APA erbjuder. Den kritiska punkten är dock att en eller flera skattemyndigheter ska ingå avtal om acceptans av prissättningen för en ganska lång tid framöver (en APA gäller ofta i 3–5 år). Det är alltså naturligt att skattemyndigheterna ställer höga krav på den underliggande informationen så att inga förhastade beslut fattas. Vidare sluts inte en överenskommelse mellan stater på en kväll utan en handläggningstid på 1–4 år är vanlig. Propositionen kommer sannolikt bara att tillåta bi- och multilaterala APAs.
Frid och fröjd är således en viss överdrift eftersom ett ganska omfattande arbete kommer att krävas av företagen för att kvalificeras för en APA. Dock ställs redan nu höga krav på både tillhandahållande av information och proaktivt arbete av företagen. Den information som måste tas fram i samband med en APA är visserligen mer detaljerad men samtidigt inte så långt ifrån de krav som rådande dokumentationsregler ställer, både från svenskt och internationellt håll.
Införandet av lagen om prissättningsbesked lär alltså inte bli vardagsmat eller ett attraktivt alternativ för samtliga företag, men erfarenhet visar att det finns mängder av komplicerade strukturer och flöden som åsamkar konstant huvudbry för företagen. För dessa företag bör möjligheten till en APA vara synnerligen attraktiv. Det initiala arbetet måste vägas mot lättnaden från såväl osäkerhet om framtida skatterevisioner som undvikandet av straffavgifter och internationell dubbelbeskattning. Efter detta övervägande skulle det vara förvånande om inte APAs blir ett väl utnyttjat alternativ för många företag.
Lagen om prissättningsbesked vid internationella transaktioner förväntas antas i höst och börjar med stor sannolikhet gälla från och med den 1 januari 2010. Inga större förändringar från Skatteverkets förslag förväntas och remissinstansernas synpunkter har oss veterligen inte inneburit några omfattande omarbetningar.
Per Degerman är skattespecialist hos KPMG. Representanter för FAR SRS skattesektion skriver i varje nummer av Balans under denna vinjett.