Problemen med marknadsvärden i redovisningen är inte särskilt stora, därtill är det bara två områden som är riktigt nya jämfört med tiden innan IFRS. Den största skillnaden mellan tiden före och efter IFRS, sägs vara införandet av marknadsvärden i redovisningen. Ändå är det påfallande få områden som berörs.

Värdeförändringar i fastighetsförvaltande bolag är ett sådant nytt område. Samtliga av börsens fastighetsbolag omvärderar fastigheter, normalt varje kvartal. I de sju största fastighetsbolagen innebar det uppvärderingar med sammanlagt 6,5 procent, 10,5 respektive 6,8 procent under högkonjunkturen 2005–2007, tydligt redovisade på egen rad i resultaträkningen. Den som ville kunde alltså exkludera dem. Det gör jag, delvis för att jag upplever trovärdigheten i värdeförändringarna som låg. När lågkonjunkturen slog till med full kraft 2008–2009 stannade nämligen nedskrivningarna på 3,9 respektive 1,9 procent, trots att konjunkturfallet var det kraftigaste sedan 1930-talet. Det visar tydligt att detta är säljarens värdering.

Dessutom är analytikerns jobb att bedöma värdet på fastigheterna, eftersom de styr värdet på bolaget och aktien. Det görs normalt genom att uppskatta framtida driftsöverskott/kassaflöden. En framräknad värdeförändring kan här fungera som en indikation pä att någon anser att den framtida avkastningen från fastigheterna kan komma att över- eller understiga ett marknadsmässigt avkastningskrav (annars är tillgången värd anskaffningskostnaden). Detta kan påverka mig, men jag kan också välja att helt bortse ifrån det. Som analysproblem betraktat är det därför ganska lätthanterligt.

Ytterligare ett nytt område är värdeförändringar på biologiska tillgångar, i Sverige skogsmark. Det är mer komplicerat eftersom den biologiska tillgången används i produktionsprocessen. Därför går det inte att exkludera värdeförändringen utan att även eliminera den efterföljande kostnadsökningen och då blir det ganska knöligt. Lyckligtvis är de redovisade värdeförändringarna på skogsmarken hittills ganska små och effekten på värderingen härigenom ganska liten.

Pensioner är ett annat område med betydande värdeförändringar. Det är dock inte nytt. Däremot har IFRS tydligt lyft fram problematiken. Innan införandet av IFRS syntes nämligen inte värdeförändringarna, såvida inte pensionsstiftelsen behövde kapitaltillskott. Då dök detta upp som en ”engångskostnad”. Här skulle jag önska att IASB slopade två av de tre parallella redovisningsmetoderna, samt slog fast att värdeförändringarna ska redovisas som en del av ”övrigt totalresultat” (detta gör bara ett femtontal svenska börsbolag i dag), liksom tvingade företagen att amortera över/undervärdet in i den ordinarie resultaträkningen. Med denna teknik skulle det blir förhållandevis enkelt och säkert att hantera pensioner vid en värdering.

Ett fjärde stort område (dock inte nytt) gäller derivat, i svenska bolag främst valutaterminskontrakt. Här har redovisningen förbättrats tack vare IFRS. I årsredovisningen redovisas nämligen värdeförändringen på säkringsinstrumentet i ”övrigt totalresultat”. Samtidigt framgår hur stor del som realiserats och överförts till den ordinarie resultaträkningen. Detta är klart bättre än tidigare, då mänga bolag inte kommenterade effekten alls. Konstigt nog är det dessvärre många bolag som tycker att denna information inte är nödvändig i kvartalsrapporterna. Där redovisas normalt bara ett oanvändbart netto av värdeförändringar och det som överförts till resultaträkningen. Det är dålig redovisning.

Även räntederivat har skapat stora värdeförändringar de senaste två åren, särskilt i fastighetsbolagen. Värdeförändringen uppstår när räntenivån förändras, som under hösten 2008 då räntenivån rasade och skapade stora förluster i fastighetsbolagen. Vid en kassaflödesvärdering kan inte dessa förluster elimineras eftersom de successivt kommer att påverka framtida kassaflöden. Jag skulle därför helst vilja se att räntederivaten tilläts säkringsredovisas, eftersom det bäst skulle spegla syftet med derivaten. Den nuvarande marknadsvärderingen med direkt resultateffekt skapar bara en ohanterlig röra i redovisningen.

Därutöver finns olika värdeförändringar relaterade till koncernredovisningen. Alltifrån nedskrivning av goodwill till mer löpande värdeförändringar, som resultatandelar i intressebolag liksom omräkningsdifferenser i utländska dotterbolag. Inget av dessa områden är dock nya. Den huvudsakliga nyhet som tillkommit är den engångsvinst/förlust som skapas när ett intressebolag övergår till att bli ett dotterbolag. Det är dock inget stort problem, eftersom denna engångsartade värdeförändring redovisas i övrigt totalresultat, alla fall i de få fall jag stött på dem. Där passar de bra.

Slutsatsen blir att de marknadsvärden som hittills förts in i redovisningen är ganska lätta att hantera vid en analys och värdering. Undantaget är omvärderingen av biologiska tillgångar och möjligen även räntederivat. De viktigaste för en analytiker är att omvärderingseffekten tydligt framgår i resultaträkningen, även i kvartalsrapporterna.

Peter Malmqvist är ordförande i Sveriges Finansanalytikers Förening (SFS)

peter.malmqvist@eqr.se