Året Är 2010. Ett nytt decennium ligger framför oss. Vilka ändringar av företagsbeskattningen har vi att förvänta oss?
För cirka 10 år sedan genomfördes en mycket stor reform av företagsbeskattningen, när de så kallade omstruktureringsreglerna infördes. Dessa åtföljdes några år senare av att vinstbeskattningen vid avyttring av dotterbolagsaktier togs bort. För den som minns, ägde ”århundradets” skattereform rum 1990, det vill säga för 20 år sedan.
Kanske tiden nu återigen är mogen för en stor företagsskattereform. En företagsskatteutredning ska också tillsättas under året. Tanken är att den ska ledas av experter i form av jurister och ekonomer. Direktiven till utredningen är inte färdigställda ännu. Finansdepartementet lär ha konsulterat ett antal svenska storbolags skattechefer, för att efterhöra vilka ändringar som kan tänkas önskvärda. Departementet har också på andra sätt bjudit in till önskemål och synpunkter från experter. Detta får anses ovanligt och måste uppfattas som positivt. Det antyder att regeringen önskar näringslivsvänliga reformer. Detta vore ett välkommet trendbrott.
Den senaste tidens reformer har utgjorts av drastisk stopplagstiftning som hindrar vad som uppfattats utgöra negativ skatteplanering. Jag tänker här på ändringarna av handelsbolagsbeskattningen och underskottsregleringen samt ränteavdragsbegränsningarna. Reglerna om koncernavdrag och exitbeskattning genomsyras också av stor restriktivitet. Jag har visserligen stor förståelse för att vissa förfaranden måste förhindras, men problemen löses bäst med långsiktiga och genomtänkta reformer. Stopplagstiftning med retroaktiva effekter som drabbar långt fler än de som skatteplanerat är ett olyckligt fenomen. Förklaringen kan vara att finansdepartementet har bristande resurser för löpande utvärdering av företagsskattesystemet. Resultatet blir det välkända lapptäcket; systemet hänger inte ihop.
Vad kan då tänkas komma ut av ”2010 års företagsskatteutredning” ? Mina egna erfarenheter (jag var expert i 2002 års företagsskatteutredning) säger mig att alltför tekniska och komplicerade förslag till förbättringar inte leder någon vart. Reformarbetet bör därför vara inriktat på förenklingar. Och reglerna som kommer att föreslås bör också leda till gynnsamma och framför allt uthålliga skatteregler för näringslivet.
Av vikt är naturligtvis att uppmärksamma att Skatteverkets inflytande på allt reformarbete kommer att vara mycket stort, kanske till och med större än tidigare. Skatteverkets sannolikt nye chef är Ingmar Hansson, Anders E. Borgs närmaste man, som i så fall lär fortsätta att driva Skatteverkets skattepolitiska agenda. Den starka önskan att täppa till ”hålen” i skattelagstiftningen kommer därför knappast att försvagas. Det viktiga är att det fokus som finns på att hindra skatteplanering åtföljs av ett lika stort fokus på att åtgärda de problem som drabbar de skattskyldiga företagen. Företagen drabbas naturligtvis hårt av olyckligt utformade lagregler. De administrativa kostnaderna för företagen att hålla reda på skattereglerna i ”lapptäcket” är också betydande, och risken för omedvetna fel är inte obetydlig.
En fråga som kommer att behandlas är hur avkastningen på eget respektive främmande kapital ska kunna beskattas mer neutralt. Det lär övervägas någon form av lindring av dubbelbeskattningen genom åtgärder på bolagsnivån. Tänkbara förslag är avdrag för lämnad utdelning eller en ”belgisk” avdragsrätt för en schablonränta multiplicerat på det egna kapitalet ( ”NID”). Ett sådant förslag skulle få som resultat att den effektiva skattesatsen skulle gå ned för företag med stort eget kapital. Ett sådant förslag ligger väl i linje med dagens tankar om riskerna med stora externa lån.
Det är emellertid inte otroligt att ett sådant förslag kombineras med någon form av generell ränteavdragsbegränsning. De så kallade räntesnurrorna har i debatten påståtts göra den svenska bolagsskatten ”frivillig” och Skatteverket har redan önskat skärpning av de nuvarande ränteavdragsbegränsningarna. En sådan variant kan vara en tunnkapitaliseringsregel som mer effektivt skulle förhindra skatteplanering med koncerninterna lån och dessutom säkerställa viss svensk beskattning. En allmän tunnkapitaliseringsregel som gäller även interna svenska förhållanden skulle också uppfylla EG-rättens krav.
Rimligen kommer också företagsskatteutredningen att se över systemet för resultatutjämning och systemet för underskottsavdragen. Vad som kommer ut av ett sådant arbete är svårt att sia om, men min förhoppning är att utredningen kommer att framlägga förenklingsförslag.
Utredningen lär få ett par år på sig. Förslaget kan därför knappast leda till lagändring före 2014 års taxering. Så det kommer säkerligen att finnas anledning att återkomma till denna fråga.
Roger Persson Österman är skattejurist vid Ernst & Young och docent i skatterätt vid Stockholms universitet. Han är detta nummers representant för FAR SRS skattesektion.