I det första numret för året av tidskriften Advokaten publiceras en gästkrönika av Göran Lambertz, nyblivet justitieråd. På omslaget återfinns citatet ”Jag har under mina år som JK fått intrycket att juridiken ibland är rättvisans fiende.” Jag vill kanske inte dra det riktigt så långt, men ibland kan det vara nog så svårt att förklara lagstiftning eller rättspraxis på momsområdet när det sunda förnuftet säger något helt annat. Ett bra exempel är den aktuella debatten om bokmoms och e-böcker.

I januari 2002 sänktes momsen på böcker och tidskrifter från 25% till 6%. Syftet med ändringen var att lagstiftaren ville öka tillgången till och intresset för litteratur i alla grupper, men särskilt för barn och ungdomar där det fanns tecken på att läsandet minskade. Några år senare gjordes en utredning av effekterna av den sänkta bokmomsen. Följden blev att försäljningen av böcker och tidskrifter ökade. Den grupp som redan läste böcker läste mer, medan andelen som över huvud taget inte läste böcker förblev oförändrad. Utfallet påverkade inte lagstiftarna som beslöt att den låga momsen på böcker skulle finnas kvar.

Den frågeställning som nu är på tapeten är om böcker i elektroniskt format, så kallade e-böcker, som är avsedda för till exempel läsplattor ska jämställas med tryckta böcker och beskattas med den lägre skattesatsen.

Momsreglerna är i dag uppdelade i tillhandahållanden av varor respektive tjänster. Materiella ting hanteras som varor och allt annat bedöms som tjänster. Av propositionen som lämnades inför sänkningen av bokmomsen framgår att sådant som levereras elektroniskt enligt en internationellt accepterad princip är att anse som tjänster. Det som traditionellt är en vara, men som med den nya tekniken levereras elektroniskt ses därmed momsmässigt som en tjänst.

De gränsdragningsproblem som uppstår för digitaliserade produkter jämfört med traditionella böcker har ägnats särskild uppmärksamhet i både svenska och internationella utredningar. EU-kommissionen uttalade bland annat i juni 2000 att den skulle överväga en rationalisering av de regler och undantag som tillämpas vid fastställande av reducerade skattesatser, i synnerhet vad gäller digitaliserade produkter.

I maj 2009 kom en ändring av direktivet avseende reglerna om reducerade skattesatser för att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen och begreppet fysiska bärare infördes i direktivtexten. Medlemsstaterna ges möjlighet att tillämpa låg skattesats på vissa i direktivet uppräknade varor och tjänster, däribland böcker på alla typer av fysiska bärare förutom sådana som helt eller huvudsakligen är ägnade åt reklam (artikel 13 i rådets direktiv 2009/47/EG). Skatteverket anser därvid att ett exempel på böcker som utgör fysisk bärare av innehållet är cd-böcker.

Hur uppdateringen av direktivet påverkar de svenska reglerna är fortfarande oklart och det är här juridiken och logiken går isär.

Syftet med sänkningen av bokmomsen var att stimulera läsandet, i synnerhet bland barn och ungdomar, men även generellt. En klient som reser mycket i jobbet säger att denna tekniska utveckling är det bästa som hänt på länge och att det har påverkat hans läsande markant. I stället för att släpa runt på fysiska böcker så har man nu hela bibliotek med sig.

Tillgängligheten borde ju i sig göra att folk läser mer och den grupp som är det huvudsakliga målet, det vill säga barn och ungdomar, är ju de som generellt sett snabbast tar till sig den tekniska utvecklingen. Logiskt sett borde alltså även e-böcker omfattas av undantaget – ”Bok som bok”, när syftet är att få folk att läsa mer. Det är något som förlagsvärlden förståeligt argumenterar för.

Men juridiken vill annorlunda. Skatteverket menar att den uppdatering av direktivet som gjorts för att följa den tekniska utvecklingen inte påverkar e-böcker. Bestämmelsen gäller fortfarande enbart varor. E-böcker tillhandahålls genom elektroniska filer och kan läsas på en dator, läsplatta eller dylikt. Skatteverket anser, liksom vad som anges i 2002 års proposition, att tillhandahållande av en sådan fil inte utgör en vara enligt momslagen (eller mervärdesskattedirektivet) och ska alltså i momshänseende behandlas som en tjänst. Den reducerade skattesatsen omfattar bara omsättningen av en vara varför skattesatsen vid försäljning av e-böcker enligt Skatteverket fortfarande är 25%.

Striden vad gäller e-böckers momsmässiga behandling, med förlagsvärlden på ena sidan och Skatteverkets jurister på andra, är långt ifrån över. Vi kan bara avvakta och se vad som händer med lagstiftning och rättspraxis framöver. Det bör dock påpekas att juridiskt sett så kanske argumenten kan försvaras, men är det inte då dags att anpassa rättsutvecklingen efter den tekniska utvecklingen? Då kanske beskattningen även kan försvaras ur ett logiskt perspektiv.

Pia Wiklund är skattekonsult på BDO och representerar i detta nummer Fars skattesektion.

pia.wiklund@bdo.se