I branschen: ”Mötet med människor är det intressanta”

Erik Emilsson är auktoriserad revisor och auktoriserad redovisningskonsult och drivs av viljan att hjälpa andra.

Erik Emilsson är långt ifrån den typiska bilden av en revisor. Sällan har han kostym och på Revideco på Kungstensgatan i Stockholm står ett piano. Siffror tycker han inte är särskilt intressant, däremot mötet med människor.

Vad är det bästa med att vara revisor?

– Att få träffa människor, det är själva kärnan i yrket. Människorna och deras företag, att få fundera över hur de fungerar. Jag har inget emot siffror, jag tyckte matte var roligt i skolan, men det är inte siffrorna som är det intressanta utan människorna.

Hur kommer det sig att du blev revisor?

– Min pappa var egen företagare och jag hjälpte honom med bokföringen. På gymnasiet gick jag naturvetenskaplig linje för att hålla alla dörrar öppna, sen jobbade jag ett par år och visste fortfarande inte vad jag ville bli, så då läste jag ekonomi. Sen ville jag lära mig vad det innebar att driva ett företag, och då bestämde jag mig för att det var ett revisionsbolag jag skulle jobba på.

Hur skulle du beskriva skillnaden mellan en revisor och en redovisningskonsult?

– Skillnaden ligger i sinnet! Att vara redovisningskonsult är som att vara pusselläggare. Det finns bara ett rätt sätt att göra ett bokslut, men en massa felaktiga sätt. Precis som när man lägger pussel. Revision däremot handlar om en känsla, naturligtvis en underbyggd känsla, men när man har gjort allt enligt boken är det i slutändan fråga om en bedömning. Därmed inte sagt att jag värderar det ena mer än det andra, jag är själv både auktoriserad revisor och auktoriserad redovisningskonsult.

Du pratar om mötet med människor, hur bemöter du dina kunder?

– Många som kommer hit börjar med att säga att de har med sig alla siffror och uppgifter, men det är inte det jag vill veta först. Jag frågar hur det går? Hur det känns? Vart de är på väg? Om jag inte vet vad de vill och vilken roll de vill ha är det svårt för mig att hjälpa dem. För att kunna hjälpa måste man se människan bakom företaget.

Ditt kontor skiljer sig en hel del från andra kontor, på rummet finns ett piano. Hur kommer det sig?

– Det är en lång historia, man kan säga att jag inspirerades av Michael Douglas rollfigur Gordon Gekko i åttiotalsfilmen Wall Street. Han har en basketkorg på rummet, jag har ett piano. När det blir för mycket sätter jag mig och spelar för att stressa av. Mina kollegor har vant sig vid det. Och ibland använder jag pianot i samtalen med mina kunder. Det kan till exempel illustrera vad som kan vara avdragsgillt i ett bolag.

Vad driver dig?

– Jag har alltid drivits av en vilja att hjälpa andra, att hjälpa dem att driva företag. När jag var liten drömde jag till exempel om att bli betjänt. Jag funderar väldigt mycket på vad som driver människor och företag. För egen del kom jag ganska tidigt fram till att pengar inte är speciellt intressant. Inte så att man ska gå med förlust eller bara jobba ideellt, man ska ha en schysst marknadsmässig lön och sunda verksamheter ska gå med vinst, men vinstmaximering är inte intressant. Jag vill fortsätta att utvecklas i mötet med andra människor och våga förändra och utmana mig själv.

Charlotta Danielsson