Ny standard för hållbarhetsgranskning utmanar revisorer

Bäckström, ordförande i Fars arbetsgrupp för hållbar utveckling, rensen utan menar, att det finns plats för alla.

Marknaden för granskning av företagens hållbarhetsredovisningar är på stark tillväxt. Men som alla nya marknader är den omogen, vilket innebär både hot och möjligheter för revisions- och rådgivningsbranschen.

Svenska staten satte standarden genom att från och med 2008 kräva hållbarhetsredovisningar av samtliga statliga bolag. Det privata näringslivet har hakat på; hållbarhetsredovisning enligt GRI (Global Reporting Initiative) har blivit regel snarare än undantag och allt fler väljer att låta en tredje part – ofta en revisor – göra en oberoende granskning av sin hållbarhetsrapport.

Åse Bäckström, ansvarig för Sustainability Services på KPMG och ordförande i Fars arbetsgrupp för hållbar utveckling, betonar att granskning av hållbarhetsinformation, precis som all annan revision, handlar om värdeskapande.

– Det är väldigt stor skillnad på företag som gör det för att de måste och företag som gör det för att det är värdeskapande, säger hon och drar en parallell till slopandet av revisionsplikten.

På en omogen marknad, menar Åse Bäckström, har revisorn/konsulten ett extra stort ansvar för att sälja rätt tjänst till kunden. Företagen har ofta en idé om vad de vill ha, men vet kanske inte riktigt vad tjänsten innebär och vilka alternativ som finns. När detta diskuteras med företagen händer det att frågan går ända upp på styrelsenivå:

– Det är ju inte bara revisorn som ska granska hållbarhetsredovisningen, utan företagen måste först jobba med frågan. När man förstår det händer det att man inser att detta inte är en koncernledningsfråga utan en strategifråga för styrelsen, berättar Åse Bäckström.

På redovisningssidan har GRl:s riktlinjer för hållbarhetsredovisning kommit att etablera sig som norm. För granskning och bestyrkande finns det däremot ett flertal standarder att välja bland. AA 1000 har seglat upp som en utmanare till de vedertagna revisionsstandarderna RevR 6 och ISAE 3000. Konsultföretaget Ethos International är en av dess främsta anhängare i Sverige.

– När det gäller granskning av hållbarhetsredovisning kan man välja mellan vanlig revisorsgranskning eller AA 1000. Många revisorsuttalanden säger inte så mycket, de är dubbelt negativa som det heter, säger Malin Lindfors Speace, CSR-expert på Ethos:

– Ett AA 1000-uttalande ger mer än en revisionsberättelse. Man kan kräva mer av en vanlig revisor också, men då måste man putta dem över försiktighetslinjen, tillägger hon.

Åse Bäckström håller inte med, men förstår att det kan upplevas så av mottagaren, eftersom mycket av informationen i en revisionsberättelse är implicit. Till exempel är det underförstått att den som skriver på en RevR 6 är kvalificerad revisor med allt vad det innebär av kompetenskrav, reglering och yrkesetik.

AA 1000 är bredare än en traditionell revisionsstandard, vilket innebär att den öppnar fältet för fler aktörer: revisorer, men också hållbarhetskonsulter på olika nivåer. Olika yrkeskategorier hanterar dock AA 1000 på olika sätt, beroende på vilken yrkesetik de styrs av samt, inte minst, vilka förväntningar marknaden har.

– När en revisionsbyrå gör en AA 1000-granskning utgår man i Sverige alltid från RevR 6 och internationellt alltid från ISAE 3000, som är den vedertagna standarden för granskning av icke-finansiell information, säger Åse Bäckström.

Det finns två typer av AA 1000-granskning, typ 1 och typ 2. Revisorer ägnar sig i princip bara åt typ 2, eftersom det bara är den som innebär en faktisk granskning av innehållet i hållbarhetsredovisningen.

– Det är en praxis som vi revisorer har enats om globalt, eftersom vi tror att det skulle ge fel signaler om vi gjorde typ i-uttalanden. Människor skulle tro att vi har gjort något som vi inte har gjort, säger Åse Bäckström.

Det handlar än en gång om vad som ligger implicit i begreppet revisor/revision. Det bygger på granskning, men ett AA 1000-uttalande typ 1 är inte en granskning utan ett slags sammanställning av hur företaget arbetar med ett antal principer som har bäring på hållbarhetsprocessen.

Åse Bäckström menar att företag i vissa lägen mycket väl kan ha nytta av ett typ i-uttalande, men det är inget hon skulle rekommendera någon att anlita en extern revisor för. Den typen av deskriptiv sammanställning lämpar sig bättre för en internrevisor med hållbarhetsfokus eller kanske en extern hållbarhetskonsult.

– Alla som gör AA 1000-granskningar måste vara noga med att berätta för kunden vad de faktiskt gör. Annars finns det en risk att kunden tror att den får något som den inte får, säger hon.

Risken, på en omogen marknad, är att oseriösa aktörer lovar mer än de kan hålla. Däremot ser Åse Bäckström inte att vare sig hållbarhetskonsulterna eller AA 1000 skulle ta marknadsandelar från revisorerna.

– AA 1000 är inte ett hot mot branschen, utan en naturlig utveckling för företag som jobbar mycket med sina intressenter och har starkt intressentdrivna verksamheter, säger Åse Bäckström.

Rakel Lennartsson