Innehåll

Balans nr 8-9 2010

Debatt: ”Anything goes” när det kommer till hållbarhet

Åse Bäckström, som är ordförande i Fars arbetsgrupp för hållbar utveckling, har i ett genmäle till min artikel i Balans nr 3/2010 om bristande respekt för GRl:s riktlinjer för hållbarhetsredovisning argumenterat för att möjligheterna är oändliga och att det inte finns något rätt eller fel. Vidare anförs platsbrist i årsredovisningen som ett skäl för företagen att utelämna de väsentliga uppgifter om företagets hållbarhetsstrategi som GRI kräver. Däremot finns inte ett ord om kärnan i GRI:S syn på syftet med ett företags hållbarhetsredovisning – att vinna intressenternas förtroende – vilket min artikel handlade om.

Föreställ er att någon hade argumenterat på ett överslätande sätt när det gäller frånvaron av uppgifter, som ska redovisas enligt regelverket för finansiell redovisning, det vill säga årsredovisningslagen och IFRS. Det skulle förmodligen ha uppfattats som ett försvarstal för kreativ bokföring och sannolikt väckt en eller annan myndighets intresse. Men när det gäller hållbarhetsredovisning tycks mottot snarare vara ”anything goes”.

GRI:S riktlinjer – som företagen säger sig följa och även får godkänt att man följer i de så kallade oberoende bestyrkanderapporterna – förefaller av genmälet att döma uppfattas mer som goda råd än som klara anvisningar.

GRI har formulerat tydliga och konkreta krav på innehållet i hållbarhetsredovisningen för att göra den meningsfull för intressenterna. Dessutom kräver GRI en innehållsförteckning, som anger exakt var de olika uppgifterna finns. Den väsentligaste rapportpunkten är att företagets högste beslutsfattare ska uttala sig om relevansen av hållbar utveckling för företaget och dess strategi. Uttalandet ska omfatta konkreta uppgifter, som jag citerat i min artikel.

Det kravlösa förhållningssätt till hållbarhetsredovisning som Åse Bäckström förordar är naturligtvis på kort sikt bekvämt och praktiskt såväl för det rapporterande företaget som för de oberoende granskarna. Men det gagnar inte trovärdigheten för hållbarhetsredovisningen hos företagets intressenter, vilket är redovisningens främsta syfte enligt GRI.

Min artikel visar att det inte räcker med en enbart formell, lös och tänjbar koppling till GRI. Om hållbarhetsredovisning ska ha avsedd relevans för rapportering om hållbar utveckling fordras att GRI:s redovisningsstandard fastställs som god hållbarhetsredovisningssed i Sverige.

Christer Westermark är filosofie licentiat och skriver om möjliga samband mellan hållbarhetsredovisning och hållbarhet.