I Dagens industri (1 och 10 november 2010) har företrädare för Sveriges redovisningskonsulters förbund, SRF, och Matrisen redovisning och rådgivning framfört att bokslutsrapporten kan ersätta revisionsberättelsen och att mindre företag nu kan bestämma om det ska ha revision eller ej. Av Svensk standard för redovisningstjänster, Reko framgår att en bokslutsrapport endast är avsedd för uppdragsgivaren (företaget) och inte för tredje man. En redovisningskonsult behöver inte vara oberoende och det ingår inte i uppdraget att granska underliggande räkenskapspåståenden eller bestyrka den finansiella informationen.
En revisionsberättelse är offentlig och till för alla som är intresserade av ett företags årsredovisning. Vi har ett absolut krav på oberoende och har utfört en granskning där vi uttalar oss om framlagda räkenskapspåståenden och yttrar oss om huruvida årsredovisningen uppvisar en rättvisande bild eller inte. En bokslutsrapport kan således omöjligen ersätta en revisionsberättelse.
Vad innebär då en bokslutsrapport för nytt? Och vad är det som står i bokslutsrapporten? Jo, att man upprättat en årsredovisning, ett årsbokslut enligt Reko. Alltså en skriftlig rapport till uppdragsgivaren/företaget om att man följt en standard. Av Reko framgår att redovisningskonsulten ska se till att bokföringslagen, årsredovisningslagen och alla andra tillämpliga lagar följs. Så bra! Den i mitt tycke naturliga frågan är; vad har man gjort innan då?
Det fanns väl ett liv före Reko. Jag har arbetat som revisor i 25 år och sett många fakturor från redovisningskonsulter. Vad har man tagit betalt för innan? Man har ju bokfört, gjort bokslut och årsredovisningar i åratal. Det måste väl ända vara så att om man åtagit sig ett uppdrag som redovisningskonsult, så måste lagar och regler ha följts även tidigare. Så som det beskrivs i Dagens Industri känns det som en helt ny värld. Banker och andra finansiärer får en bättre överblick, man kan visa upp kvalitetssäkrade siffror varje månad och att bokslutsrapporten är en fullvärdig garant för att redovisningen uppfyller lagar och normer. Har inte detta kunna ske tidigare? Har inte de bokslut och löpande rapporter som producerades före Reko (och inte har granskats av revisor), inte haft tillräcklig kvalitet för att fungera som beslutsunderlag? Någonting har man väl ändå tagit betalt för? Det är ju ändå, i de allra flesta fall, samma konsulter som kommer att fortsätta rapportera.
Vad Reko och bokslutsrapporten innebär är att kraven på att följa lagar och regler, som självklart funnits där hela tiden, nu dokumenteras genom en skriftlig standard och skriftlig rapport. Äntligen har en standard tagits fram där krav ställs på hur redovisning ska skötas. Tänk på hur många företag som lägger ut sin redovisning och ekonomi och som är helt beroende av att få kvalitativ hjälp och vederhäftiga beslutsunderlag för att klara sin verksamhet och undvika felaktiga beslut och åtaganden. Att en så viktig funktion har fått (och får) bedrivas av i princip vem som helst utan några krav på utbildning eller kompetens får väl ändå sägas vara förvånande. Vi ställer ju krav på utbildning och kompetens inom i stort sett alla andra yrken. Dessutom ligger redovisningen till grund för beskattning med allt vad det innebär. Frågan är hur många som frivilligt sätter sig och läser in sig på bokföringslagen, årsredovisningslagen, aktiebolagslagen och Bokföringsnämndens allmänna råd. För dessa måste man ju kunna, förstå och tillämpa för att åta sig ett redovisningsuppdrag, i alla fall om man ska kunna borga för kvalitet.
Jag välkomnar Reko då det syftar till att öka kvaliteten på finansiella rapporter, ge ett bättre löpande beslutsunderlag för styrelse och företagsledning, minska risken för väsentliga fel med mera. Det innebär också, där revision utförs, att vi vet på vilka grunder ett bokslut har upprättats.
I braskande rubriker går SRF också ut med att mindre aktiebolag nu inte längre behöver ha revision. Hur vet man det? Menar de att vi hemma vid köksbordet nu kan bestämma oss för att inte längre ha revision? Livet blir också enklare, vilket det väl alltid blir om inga kontroller sker. Eller?
Var det inte så att revisionstjänsten skulle bli efterfrågestyrd? Med det måste väl menas att marknaden får ett inflytande. Även om företagaren, konsulten och till och med revisorn har en åsikt om revisionen kanske det i stället blir någon intressent som bestämmer graden av revision. Det kanske blir företaget man köper varor från, banken där man lånar pengar eller företaget man säljer sina tjänster till som kommer bestämma om någon form av revision (=kvalitetskontroll) ska ske.
Alla företag som nu står inför beslutet att välja måste ställa sig ett antal frågor:
Har mitt företag nytta av revision?
Vilken typ av eller omfattning av revision kan behövas?
Vad förväntar sig företagets omgivning/intressenter av mitt företag?
Vilka krav kommer att ställas för att jag ska kunna fortsätta verka på marknaden, finansiera min verksamhet och sälja mina produkter/tjänster?
Vilka kvalitetskrav ska jag ställa på mina leverantörer, kunder med flera?
Med svar på dessa frågor har man ett bra beslutsunderlag för vilken form av ekonomisk kvalitetskontroll företaget behöver.
Karl-Johan Kjöllerström är auktoriserad revisor med byrån K-J Kjöllerströms revisionsbyrå AB.