Signhild Arnegård Hansen är grundare och ägare till Svenska Lantchips. Hon har varit ordförande för Svenskt Näringsliv och i dag ett antal styrelseuppdrag.
1 Under våren har regimer i Nordafrika och Mellanöstern störtats av folket. Hur kan näringslivet bidra till en positiv utveckling?
– Näringslivet i diktaturer är nära knutna till diktatorns krets och småföretagen tillåts inte spela i nästa division om de inte spelar korruptionsspelet. Ett fritt näringsliv kan bara överleva och utvecklas under demokratiskt styre. Vad kan då svenska företag då göra för att hjälpa utvecklingen? Vägra att betala mutor! Visserligen kommer de svenska företagen att förlora sina chanser i landet, men om man inte kan bedriva rakryggad verksamhet, så är det inte värt att vara med.
2 Du har haft produktion i Egypten men stängt igen, varför?
– Möjligheterna i arabländerna är stora, men när vi förstod att mutor skulle krävas, tvekade vi inte en sekund. Att det var ”rimliga” summor som önskades spelade ingen roll – man måste reagera instinktivt; antingen är man med i korruptionsspelet, eller så är man det inte. Vi är det inte.
3 När är det läge att lämna en korrupt miljö och när ska man i stället försöka påverka?
– Mutor är som cancer, de styrs från toppen. Man leder alltid genom sitt föredöme, all eventuell lagstiftning till trots. Nolltolerans är det enda riktiga, annars stödjer man det felaktiga systemet. Det är alltså alltid läge att lämna en korrupt miljö, du kan inte påverka om du själv är en del av spelet. Den politiska förändringen måste komma först.
4 Har svenska företag ett särskilt stort ansvar?
– Svenska företag har inte ett större ansvar än andra företag. Det är nog bara vi själva som tror att vi är världens samvete. Ruttna människor och ruttna företag finns överallt. Valet måste ligga på det individuella planet, inte det kollektiva. Ansvar har alla.
5 Har du några tips till företag som vill etablera sig på osäkra marknader?
– Gå inte in på osäkra marknader! Mindre privata företag håller sig oftast borta från marknader som inte har greppbara spelregler. Större företag är antingen så stora att de tror att de kan sätta sina egna regler vilket inte visat sig fungera (exempelvis Ikea i Ryssland). Eller så låter de sig pressas av kvartalsekonomin och spelar med andras (läs aktieägarnas) pengar. När vd:n byts ut ofta och anonymiteten är stor blir ansvaret otydligt. Men i botten ligger alltid den moraliska och etiska frågan.
Rakel Lennartsson