De är inte så få men de bedriver företag som inom beskattningen benämns fåmansföretag. Följden blir ofta beskattningsproblem –som inte är så få.
Det handlar om svenska entreprenörer och andra företagare som driver sina företag i lite mindre skala än Ericsson, Volvo och andra storföretag. De har ofta få anställda. Ibland är det bara ägaren själv, men många gånger fler. Hur som helst har de stor betydelse för den svenska ekonomin och jobben i Sverige.
Hur återspeglas då denna betydelse i den skattemässiga behandlingen av dessa personer som äger och driver fåmansföretag? Någon kan tycka att de borde vara mycket nöjda eftersom de har fått ett helt eget regelverk i inkomstskattelagen. Ett regelverk vars enda funktion är att avgöra hur ägaren till företaget ska beskattas för sina intäkter från företaget.
I dagarna kom en promemoria från finansdepartementet med några ytterligare förslag till ändringar av dessa så kallade fåmansföretagsregler (3:12-reglerna) vilket blev upprinnelsen till dessa rader.
Mycket kort har en fåmansföretagare möjlighet att bara behöva betala 20 procent skatt på utdelningar från det egna bolaget. Inte nog med det. Samma förhållande gäller beträffande en vinst vid försäljning av företaget. Omgående ska sägas att det krävs ett uppfyllande av en hel del förutsättningar för att kunna nå dessa beskattningseffekter. Sällan kan all utdelning och all vinst bli beskattad så. Några få exempel på kraven är att ett visst högre löneuttag måste först beskattas som vanlig lön och man måste också ha många anställda för att det ska bli några belopp att tala om. Bland övriga grundkrav finns det avgörande kravet att man har kvalificerade aktier. Vad som krävs för att man ska anses ha det står dock inte i klartext i lagstiftningen. Tolkningsfråga. Beskrivningen kan göras lång men jag konstaterar bara att regelverket är stort och mycket detaljerat. Antalet domar från domstolarna rörande regelverket är många varje år.
Vän av ordning kan säga, och säger nog också, att det är väl ändå fantastiskt bra att kunna få en inkomst så lågt beskattad som med 20 procent. Så är det naturligtvis. Men hur ska jag som vanlig företagare hantera mitt företag och min ekonomi så att jag på bästa sätt kan följa reglerna. För de flesta fåmansföretagare gör komplexiteten det omöjligt.
Staten erbjuder möjligheter till låg skatt på delar av inkomsten med ena handen. Med den andra har man ställt upp ett stort antal krav. Regelverket får inte utnyttjas felaktigt eller bli för fördelaktigt. Skatteintäkterna till staten blir då för låga. Reglerna är därför inte få utan otroligt många och svårtolkade inte minst för företagaren. Så många att det inte finns en chans för honom eller henne att greppa dem och därmed veta hur den löpande planeringen ska göras. Som reglerna är i dag påstår jag att det behövs en mycket skattekunnig person för att tolka lagen och ge företagaren rätt information för hans eller hennes individuella situation.
Åter till den inledningsvis nämnda skrivelsen. Det är helt klart att den bjuder på fördelar i form av ett lite högre schablonbelopp och ett tak för utdelning som behöver beskattas i tjänst. Bra. Men samtidigt finns förslag om att strama åt möjligheterna till låg beskattning för företagaren. Bara ett schablonbelopp ska få användas av en företagare även om han eller hon har flera verksamma bolag. Kanske också bra.
Staten ger och tar genom lagstiftning. Och så ska det naturligtvis vara. När det gäller fåmansföretagsreglerna finns det dock som många ser det två bekymmer. Lagstiftningen är i stort sett ogenomtränglig för den vanliga företagaren, inte minst i bemärkelsen att kunna förstå sina handlingsalternativ. Det andra är frågan om den kan kännas rättvis. Att skapa arbetstillfällen är mycket viktigt, men är det rimligt/rättvist att låta lönerna slå igenom som de gör vid beräkningen av det belopp som kan ge 20 procent skatt?
Flera utredningar har utrett fåmansföretagsreglerna under åren även om den senaste på något sätt gick upp i rök. Det svårtolkade och svårtillämpade regelverket har justerats flera gånger och övergångsregler har tidvis gällt.
Nu vill finansdepartementet att staten ska justera regelverket med ytterligare några få regler. Dessa få läggs dock ovanpå en tidigare stor och svårtolkad massa av regler. Måttet börjar kännas rågat. Det är väl inte så att det är dags att begrava hela regelverket och låta fåmansföretagarna ta den utdelning de vill och beskatta den och vinsten vid försäljning av aktierna till en enda fast skattesats. Kanske 25 procent. För första gången på nästan 20 år skulle i så fall den enskilde företagaren i förväg kunna se vad som gäller och kunna planera sin ekonomi utifrån det. Orättvist mot andra skattebetalare? Ja, men det är även dagens regelverk. Fördelaktigt? Ja, men det är ju statens utgångspunkt.
Kurt Rengholt skattekonsult vid Grant Thornton och medlem i Fars Skattesektion.
kurt.rengholt@se.gt.com